Hej på er!

Jag sitter här och är ganska så trött men känner att jag inte kan sova. Jag kommer kanske somna vid tre igen som vanligt. De senaste nätterna har man ju suttit uppe då och läst böcker.
Läste ut boken "Vampyrens Märke" som jag fick av mamma och pappa i julklapp igår. Fantastiskt bra bok så nu måste man ha både del två och del tre. Tredje kommer ut 3 Mars 2010 så man får väl vänta tills man får köpa den och ha den i sin egen hand. Jag kan rekomendera den om du vill ha något kort, men väldigt spännande att läsa.

Idag har man åkt i slalombacken Gumskekullen med kusinen från 11.00 till 16.00. De tärjde verkligen på benen. hade nog för mycket underställ på mig för det gjorde hemskt ont om benen och fötterna. Kunde inte spänna dem helt ordentligt heller så de vart att man hade ett spänne öppet. Jag gjorde en härlig vurpa i skogen som jag är extremt glad och förvånad över att jag ens lyckades. Men är det jag så är det jag.

Efter det så kommer man hem in i de värma och stötter på doften av Vitlök och då menar jag VITLÖk. Det oftade så gott! Pappa hade ställt sig och gjort: Potatisklyftor med smak av vitlök, bea sås, svampsås (hatar ju det, får istället bea ;)) och härligt gott kött (ingen anning om vad det var men väldigt gott, inga sener xD). Fredrica åkte hem ganska så hastigt så där hann man inte ens hänga på till farmor.
Jo man skall fyra NYÅR (obervera att jag har haft misstaget att skriva Jul istället för Nyår, typiskt mig!) och skall vara där ända till dagen efter. Kanske då följer med Fredrica hem till stan för då den andra nalkas det 20 års fest, en sen en... strunt samma ;) det blir fest, fest, FEST!!. Och då blir det dricka bland annat.

Fast en fest på tre personer kan väl bli kul? Eller?

Tjing Tjing <3

Tindra kollade sig ner mot byn med ett leende på läpparna. Hon kunde inte förstå att hon av alla, hade fått en sådan värdefull önskan uppfylld. Hon funderade på att ta sig ner till byn och kolla sig omkring. Första steget hon tog kände hon att det kom en varning i hennes huvud, något som ringde högt så det gjorde ont. Hon höll sig för huvudet och satte sig ner. Det slutade då ringa. Hon tog bort händerna och kollade sig omkring. Ingenting i hennes närhet hade en irriterande ringklocka. Hon börejade då krypa fram mot kullens kat och fumlade med händerna. hon kände sen hur händerna åkte direkt ner för ett hål. Hon svalde och ställde sig upp, kände då med fötterna denna gång, en fot i taget. Det ringde i hennes huvud igen. Hon stannade då hon sen kunde så de månen lyste upp platsen. Hon stod på ett berg och inte på en kulle. Ett stort berg så hon kunde se sig omkring ner ut över dalen.
Hon kollade på husen hon såg från berget. Husen var inte som de byggda från hennes nutid. Dessa var byggd av endast trä. Hon log igen och kollade för att kolla om de fanns en stig ner till byn. Det tog tid innan hon äntligen fann någon. Väldigt nära bergsväggen. Trots de varnande rigningarna så tog hon chansen och vandrade ner för stigen med ryggen mor berget. Hon svalde ett par gånger. Hon behövde komma över sin räddsla för höjder. Hon ville heller inte påmminnas om varför hon helt plötsligt har blivit rädd för höjder. Att bryta nyckelbenet och armen på sama gång var ingen rolig upplevelse direkt. Och bara för att man vart uppjagad i ett träd för att man var annorlundare än de andra. Hon hatade sig själv för att då har klivit på en rutten gren, den brast under hennes vikt och fick henne att falla otäckt. Hon skakade på huvudet över minnet och fortsatte vidare.
Ju längre fram på stigen så kunde hon se att den vart bredare. Hon hade aldrig tagit en sådan djup suck som hon gjorde nu då hon äntligen kom ner. Av en vana kollade Tindra kläderna och borstade bort smutsen från berget. Hon tittade upp med ett ytligare ett leende då hon såg hur långt ner hon var från bergets spets. Tindra kunde bara skratta innan hon sen fortsatte vidare mot byns håll. Hon nynnade då sen på Ronan Keating låten Nothing At All. Hon älskade den låten konstigt nog väldigt mycket. Lyssnat sönder den hade hon inte gjort än men hemma har hennes föräldrar blivit galen då hon gått omkring med gitarren och sjöngt för bröderna hennes. de gillade att höra henne sjunga och spela på gitarren, men varför gillade inte hennes föräldrar det?
Hon fortsatte nynna vidare. Hon kunde se genom skogen att hon kom närmare byn då ljusen som reflekterades från deras fönster visade henne vägen direkt till byn. Hon började att springa genom skogen då. Hon var så upprymd av att ens vara här i Norge att hon fick sådan lust att springa. Ljusen kom allt närmare och snart kände hon att hon sprang på väggen mot byn. Hon skrattade högt och glömde bort att nynna vidare.Hon stannade då hon nåde fram till punkten av byn och kollade in. Byn var omringad av skogen så det kändes som att komma in i en hemlig by, en som hölls gömnd från omvärlden. Hon sa inget utanb började sakta gå in i byn för att se sig omkring. Gruset under hennes fötter knastrade dör hon gick. Hon hoppades ingen skulle höra henne. Det ekade mellan husen då hon vandrade fram för att se på dem. Heller visste hon inte varför hon skulle hit och göra. Hon kollade sig omkring i mörkret. Månen försvann bakom några moln och döljde därför hennes skymd för byn.
"Attans" mumlade hon lågt då hon inte kunde se någonting. Hon famlade i mörkret för att komma fram någonstans. Hon visste heller inte vart hon tog vägen, tills hon kom fram till ett hus som såg tomt ut. Inga ljus lysste från fönstrerna. Hon fick för sig att huset var obebodd. Tindra som var uppfostrad att inte låta sin nyfikenhet ta över testade iaf att öppna dörren in till huset. Hon hostade till då dammet yrde om henne. Hon kunde inte avgöra om de bodde folk här, men det fick henne att inse att de kanske gjorde det i alla fall då hon såg att det fanns möbler, porslin och allting annat ett hus skall ha. Det rök fortfarande från de utblåsta stearing ljusen. Hon svalde. Tindra vände sig om för att gå då någon just ramlade ner för trappan, vrålade av ilska. Tindra kunde inte veta om det var för att hon snokat omkring eller om det var för att mannen ramlade ner för trappan. Utanför dörren då hon kommit en bit bort kunde hon höra hur någon sen sprang efter henne. Tindra vägrade skrika på hjälp. Hon behövde inte det heller. Mannen måste ha vart gammal för han sprang inte så långt efter henne.
"Ser jag dig här igen unga flicksnärta skall jag vrida halsen av dig!" Skrek han efter henne.
När Tindra kände att hon kommit undan lät hon sig glida ner för en av husväggarna, flåsande. Hon hade nig aldrig sprungit så snabbt förut. Hon skrattade sen för sig själv. Aldrig hade hon vart med om att bli jagad av en man som idag, från hennes tid, är död. Hon skrattade lågt för sig själv. Hon kollade sig omkring igen för att se om kusten var klar. Hon kunde inte se någon förfölja henne. Hon reste sig upp för att gå när hon sen kastade sig in bakom huset igen. Hon tittade fram för att se vad det var som skedde. Flera män stod nu där och pratade med den gamla mannen. Hon kunde inte göra vad de sa men tydligt kunde hon förstå att det var henne de skulle leta efter. Saran! Svor hon tyst för sig själv. redan första natten på 1800-talet och hon förstör allting med att låta de jaga henne nu. De tror nog hon är en mattjuv. Tindra skrattade lågt. De där männen visste heller inte vad det var för någon de jagade. Hon ville inte skratta högre än vad hon gjorde. Hon kände hur månen kom tillbaka och den skimrade upp ljuset igen. Tindra flyttade genast på sig för den skickade strålarna direkt på henne så de skulle se hennes skuggning. Hon flyttade sig till andra sidan av huset och såg dem från de hållet. Det var då som hon såg honom, Hon kollade länge med förvånade och chockade ögon. Hon visste inte att den sortens skönhet kunde finnas på den här tiden. Tindras ögon blinkade ett par gånger, gömde sig bakom huset igen för natt titta ännu en gång. Jo, en ung kille, han kan inte ha vart äldre än 20 år. Han stod där i månens ljus och liknade en grekisk gud. Tindra kände hur hennes hjärta smällte för honom. Hon kunde bara le och hoppas att hon skulle komma i kontakt med honom. Det var då som varningsklockorna ringde igen. Hon vände sig om och hann precis se någon böja sig ner över henne. Händerna kom före ansiktet och Tindra smet undan direkt. Hon sprang över vägen där männen stod och pratade. Hon hörde sen hur galoppsteg från hästen satte fart och alla andra sprang efter henne. Hon vände sig om och såg han meds hästen komma närmare. Hon skrattade och fortsatte springa, trots att kjollinningen snubblade in i hennes ben fortsatte hon springa, hon behövde bara nå bergets topp och önska sig hem. De skulle då vara förvånade om de såg henne försvinna framför deras huvuden. Hon vart då förfärad, det fick de inte alls se. De skulle ta henne för häxa. Hon behövde avleda dem.
Hästens hovar kom närmare. Hon känd ehur någon just skulle greppa tag i henne tills hon tvärstannade och ställde sig kvar på samma punkt hon stannade på. Hon dukade för händerna som just skulle greppa tag i henne. Mannen på hästen snubblade till och vände hästen. Tindra skrattade mot honom. Mannen på hästen vände sig mot henne då han hört henne skratta. Han kollade då på henne. Uppifrån och ner.
"Gillar ni det ni ser? Kom ner från hästen så kan vi se om du är lika tuff utan!" Utmanade hon honom. Mannen kollade då märkligt på henne. Han steg av hästen så som hon bett. Han ställde sig då framför henne. Hon log och backade ett steg och gick ner i en hukade ställning med händerna uppvänd mot honom. Hon viftade med handen för att be honom komma. Han kollade skrämt på henne. Bakom henne kunde hon höra hur de andra männen kom ikapp henne. Hon suckade och gjorde en snabb attack mot mannen. I språnget hade hon fått tag i en gren från marken och slog mot hans ben. Han skrek till av smärtan och famlade fram mot marken. Mitt bland grenarna. Tindra hoppade snabbt upp på hästens rygg och red iväg. Hon hade aldrig tidigare suttit på en häst men det kändes som om bara andenalinet fick övertaget och hon red iväg bort från platsen och lämnade mannen där på marken.
Hon red allt hon kunde till berget igen för att kunna komma hem. Och absolut skulle hon återvända tillbaka hit. Redan på morgonen efter. Hon behövde se dagens ljus. Se byn mera än vad hon gjort. Hon stannade in hästen vid bergets kant. Vände på hästen och daskade till den att rida tillbaka tills sin husse. Hon såg på då hästen red iväg tills hon började till slut att klättra upp tillbaka till berget. Väl uppe igen så tog hon fram sin krona, höll den hårt i famnen och önskade sig hem.

Solen sken in i genom Tindras fönster. Hon öppnade ögonen sakta och kollade sig omkring. Bredvid henne kände hon någon sitta. Hon kollade ditt med matta ögon. Hennes tre små bröder satt där med kladdiga ansikten. Tindra skrek. Hon kollade sen mot sitt skrivbord bland alla hennes läxböcker och skrek ännu mer då de kommit åt att rita med deras kritor på hennes läxarbeten och dator. In genom rummet kom hennes mamma in och såg vad det var hon skrek åt.
Under sen resten av den morgonen hade Tindras dåliga humör vart arg på allt och alla. Främst hennes föräldrar som inte kan ha koll på dem. de hade bråkat på henhne med om att inte ha hennes läxor framme. Hon brydde sig inte om att svara. De hade inget i hennes rum att göra. Hon ringlade kronan i handen och tänkte sen på vad som hänt den senaste natten. Hon log då, hennes dåliga humör försvann bara då hon tänkte på det. Men så fort hon hörde hennes föräldrar eller bröderna skrika så vart hon rasande bara av att helt plötsligt behöva tänka på dem med, på vad de gjort henne. Hon fumlade sen till garderoben och letade fram sommarkläderna hon hade innan. Fast denna gången drog hon på sig svarta strumpbyxor för att hålla kyllan borta. Hon gick till hallen för att gå ut. Rasmus studerade henne från lill toaletten där han stod med trillingarna och tvättade bort matresterna från lunchen.
"Vart skall du? Inte ut med det kläderna!" Kom det strängt från honom. Tindra tittade upp på honom där hon stod klar med att gå ut. Kronan omkring hennes hals innanför linnet.
"Jag gör vad jag vill. Det är bara nollgradigt ute. Jag skall bara snabbt iväg på ett ärende. Jag kommer tillbaka innan du hinner säga Kom tillbaka" sade hon och skyndade sig ut genom ytterdörren. Väl nere och ute kollade hon sig omkring. Hon kunde inte stå här och bara försvinna för det skulle finnas dem som lade märke till det. Hon funderade medan hon stod där i samma kläder sen kvällen innan. En plats kom hon på och skynade sig ditt. Hon behövde vandra över gångbron för att komma dit. Tindra visste med att de inte var så många som vandrade där inne. Dessutom skulle hon vara helt skyddad för all skog bland annat. Hon vandrade över bron med sommarkläderna och skallrande tänder. Folk glodde på henne då hon vandrade förbi henne. De måste skratta åt henne. Tindra själv kunde inte låta bli att le åt deras miner. Hon kom till övergångsstället och kollade sig snabbt för att se så inga bilar kom. Hon kunde inte se någon så hon skyndade sig snabbt över. Lite väl snabbt för hon tappade balansen och for omkull. Hon svor högt för sig själv och kände på hennes öma rygg. Satan! Varför just nu? Hon reste sig sakta upp och haltade vidare mot platsen. Men hon slapp skämmas för ingen hade sett henne. Tindra fortsatte en bit till på vägen tills hon hittade stigen in genom skogen. Hon suckade då hon kom på, att de aldrig brukade ploga där. Hon sa inte mer om den saken utan valde det stället och började plöja sig själv genom snön. Kallt vart det genast mot de nästan bara benen. Kuylan från snön gick igenom strumpbyxorna så det vart väldigt kallt. Hon vet inte hur lång tid det tog men ju längre in på stigen hon kom så vart de allt djupare. Hon måste iag gå rakt igenom en meter snö nu. Hon mumlade förbanselser över den här ilskna snön som absolut måste finnas. Och hon började sen sväta ännu högre då hon också, på köpet, måste ramla omkull.
När hon äntligen kom fram så kollade hon på stället. Här skulle hon kunna behöva stå varje gång men så som hon såg så var det ingen annan, än hon själv, som hade vandrat här. Hon tog upp pengen och höll den hårt om handen, blundade och tänkte på samma ställe igen i Norge där hon vart kvällen innan. Hon kände hur det kittlade till i hennes mage och hur blåsten underifrpn blåste upp kjolen och hennes ljusbruna hår. Sen vart allt stilla igen. Hon öppnade ögonen och log då hon nu hade hamnat direkt på kullen där hon önskat sig. Hon log och skyndade sig fram för att se byn. Den stod där den stod och nu kunde hon se mer av den. Byn bestod av iaf mer än 30 hus. Nu var det även folk ute på gårdarna och röjde. En del arbetade i stallen, andra på gården, i husen och även i skogen. Skogen? Å nej! Tindra vandrade nu med sökrare fötter, ner för berget och började sen vandra mot byn för att få se den i dagljuset. Sammtidigt kom tankarna på om kvällen innan om de har sett hennes ansikte eller inte. För annars skulle hon kunna vandra in utan problem. Fast att komma ut från skogen skulle ge fel inverkan på byn. Tindra fortsatte vidare mot byn och ljudet från dem som arbetade i skogen. Hon stannade då de knackade till och sen hördes en krash genom skogens träd. Hon kollade upp och kunde se hur träd fälldes. Hon vandrade vidare för att få se. Nyfiknheten tog ännu en gång övertatag. Tindra kunde inte låta bli att kolla och se vad det var som de gjorde.
Innan hon kommit fram hörde hon män skratta där de högg i trädet. Tindra valde sen att fortsätta vidare så hon kom upp från vägen. Att hitta vägen var inga problem för då hon väl hittat dem så följde hon densamma som kvällen innan. Hon gick denna gången. Hon hade ingen lust att springa längre. En främling som springer in i en by kanske inte var så passande i dessa tider. Tindra kom fram till byn och vandrade in med hjärtat i halsgropen. Hon kunde känna spänningen i byn och log då hon kollade sig omkring ytloigare en gång.m Fast denna gången i solljuset. hon gillade att se på husen. De kan inte vara rikmans hus för de skulle nog vara mer avlägsna från fattighus. Fast fattighus var de inte heller. husen var byggda av trä men de var snyggt uppställda och träna på husen såg nya ut. De hade alltså inte stått här i så många år. Hon stannde då små barn kom springandes mot hehnne med. De lekte. Tindra kunde se det på deras ansikten. De skrattade och jagade. Det små klänningarna yrde om dem då de sprang förbi henne och vidare mot skogen. Tindra fortatte vidare medan hon studerade husen. Hon gillade att se hur de var uppbyggda. Redan från grunden hade de trägolv. Huset var byggt vågrätta. Även taken bestod av trä med tröädens bark på taket. Väldigt smart av dem. Hon stannde sen då hon såg två av männen från gårkvällen. Den väldigt snygga och sen han som jagade henne på häst. De hade inga muntra röster, speciellt inte mannen hon slog till över knäna. han haltade fortfarande så hon undrade hur hårt hon måste ha slagit honom.
"Hästen mår bra, men jag förstod inte hur hon kunde komma undan. Har dessutom aldrig sett sådana reflexer förut" sade mannen som haltade fram bredvid den unga mannen. han sa inget på ett tag. "Häxa kanske?" Testade han fram. Den väldigt unga Mannen skakade på huvudet.
"Inte då, då skulle väl hon ha förvandlat dig till lort" skrattade han åt honom. De stannade då de såg Tindra bara stå där och studera dem. De sa inget. De bara kollade. Tindra svalde. De kanske kände igen henne trots allt.

Hej hej!

Kan man vara desperatare än vad jag är nu i bara ETT PAR SKOR?

Jag är helt dökär i dessa skor och skall ha dem förr eller senare. Kostar 499 kr på Dinsko men jag skall inte ha svart, utan jag skall ha dem i färgen Metall och lila Klack. Ni kanske undrar varflr just den färgen, inte jag heller vet varför men det kan vara så att jag testade den förgen först och vart så förbaskat kär i dem. Åt skogen med vintern de skall bli mina en dag!!

Fast sen får man ju höra något om skorna och vad svarar man då?

-"Jaha och när skall du ha dem då?"

-"Tja...."

-"De komme rju bara ligga i garderoben sen"

-"Men ungefär som dina då :P" Haha, Syrran, jag och mamma kan komma in på roliga ämnen ibland. Dock är syster mycket mer skogalen än vad man själv är så, det kansker är så att man själv börjar bli en nu xD

Tjing Tjing <3

Hej allesammans!

Jag hoppas ni har haft en kanon härlig jul. Jag har det, till en viss del. Kunde ha vart bättre men man får nöja sig med det man får.
Själv är jag nöjd med det jag fick. Ja men vad fick jag då? Morgonen startar med att man får 200 kr till mobilen. Smsa på för nu har man 5000 gratis sms att slösa bort på en månad. Sen hos farmor fick jag en lampa, lysnade röd, en mössa och någonting helt annat. Ni vet en sådan där att man tänder ett ljus och den ovanför ljuset så snurrar det runt så de blir fina skuggningar efter.... svårt att förklara, skall försöka komma med bilder så blir det enklare att se ^^
Vi vär väl hos farmor kanske till halv åtta sen åkte vi hem för där fanns det flera paket att öppna. Och där hemma får man: Singstar Svenska Hits, Mamma Mia The Movie, Cupcakes recept, ugnsfat, en hårborste, Bok - Vampyrens märke -, 300 kr presentkort på H&M och en jätte fin ljusstake i form av en älva med vingar i färgerna lila och Rosa. Ni kan tänka er vilka urhäftiga färger det blir då man tänder ljuset ;)

Och nu idag, annandagjulen så är det snöoväder här hemma. Tvättar med dessutom så det gör livet ännu tråkigare. Iaf fram tills fem för än har vi inte fått alla julklappar ännu fört Linda och Mattias måste komma först så man kan få deras. Ligger fortfarande klappar här under granen så de skall bli kul att få se vad man skall få av dem. Och de lär nog blir super glada över vad de får av mig (a)
Linda har önskar sig någonting jätte länge så nu passade jag på att köpa det så jag hoppas verkligen att hon kommer bli förbaskat glad :D

Hehe hoppas ni har bättre väder för här hemma stinker det xD

Tjing Tjing <3

Hejsan allesammans!

Nu är det bara jag som skriver i bloggen på julafton och de skall jag ju förtjänas med en julklapp (a) Haha inte då, inga julklappar för min del öppnas nu på morgonen. De skall öppnas alla på kvällen.

Skulle tala om snabbt hur min julafton kommer vara. Först till fruskost äter man julgröten, redan gjort dock men strunt samma :P, sen så skall man väl kolla igenom hela rummet efter bra kläder man kan ha på sig för innan 15.00 så drar man ner till farmor för att se på Kalle Ankas jul. Alltid lika rolig att se på för vem fan vill se Anna Ankas jul? Inte jag iaf så den skall jag bojkotta med detsamma.
Efter det så äter vi väl julmaten som farmor gjort, älskar hennes mat. Efter det så antar jag att vi kommer vara där ett tag till och äta andra godsaker som finns och bara må gott. Äta gott må gott, är en bra kombination ;) Tycker inte ni det?

 

Ha en skön julafton allesammans ;)

 

Tjing Tjing <3

Pennor, suddar, papper allt ven genom hela köket. Tindra stod där med skolväskan i ena handen och såg på röran. Hennes bröder var 5 år gamla och har nyligen haft födelsedagskalas. Nu skrek dem alla tre och förde en massa liv där de satt tillsammans vid bordet och ritade på papper.

Hennes pappa satt där bredvid dem och tittade på, även han ritade med dem. Hennes mamma var inte hemma då de var hennes tur att jobba. Hennes föräldrar turandes om att jobba. Ibland skeddet det att de fic bege sig till jobbet båda två så då fick Tindra stanna hemma och passa pojkarna.

Hon mumlade obetydliga ord och gick förbi dem allihopa för att komma till sitt rum. Det var inte en av de bästa rummen hon hade då alltid liv kunde höras in till henne vardag. De vore lättare om pojkarna kunde gå på dagis tills hennes båda föräldrar slutade jobba, så var det bara att hämta upp dem senare, men nej då inte dem heller. Tindras båda föräldrar var advokater och de hade pengar nog att låta dem gå på den lyxigaste dagsiet inom Sundsvalls området, men någon sådan fanns det inte så närmaste var väl Nolbydagiset.

Men skulle dem gå där så skulle dem i vilket fall som helst bli Tindra som får hämta dem.

Hon hörde genom väggarna hur hennes bröder pratade obegripliga ord med deras pappa. Han skrattade och svarade någonting tillbaka som Tindra inte intressera sig om att höra.

Hennes bröder var 5 år vardera. För fem år sen fick hon veta att hennes mamma skulle få trillingar och Tindra var då så glad att få bröder. Hon önskade sig småsyskon, men mer än allt hade hon önskat sig en storebror. Nu idag, när hon kollar på de tre busfrönen, önskar hon dem inte alls. Tindra hade förändrats ända sen de föddes, i alla fall ända sen de började krypa och gå. De kunde då komma åt allting som gick att riva ner och förstöra. Hon mådde illa bara hon tänkte på dem alla tre. Hennes föräldrar hade då aldrig mer tid för henne utan de var bara små syskonen som de gällde.

"Tindra, kan du komma!" Ropade hennes pappa. Hon öppnade dörren på glänt och stack ut huvudet för att inte släppa in hennes bröder.

"Ja vad är det?" Frågade hon honom. Hennes pappa, vars namn var Ramsus, tittade upp. Han hade nått en ålder på 40 år nu och den kunde sätta sig i sina spår på en del men hennes pappa såg ut som ungdommen själv. Han såg inte ut att vara mer än 35 år gammal.

"Jag behöver gå och handla så kan du passa pojkarna fem minuter?" Tindra höjde ett ögonbryn.

"Fem minuter är att du klär på dig och kommer ner till ytterdörren innan de är dags att gå upp igen. Men okej jag kan passa dem" svarade hon spydigt. Rasmus leende försvann och hans ansikte vart strängt.

"Tindra, du måste växa upp. 15 år och beter dig fortfarande som om du vore 10 år gammal. Lägg ner det och sätt dig här." Svarade han henne med en sträng röst. Leendet kom inte tillbaka heller då han lämnade henne ensam i lägenheten med de springade pojkarna omkring sig.

De hade i alla fall tappat lusten att fortsätta att rita så de vart Tindra som fick plocka upp efter dem. Pojkarna valde istället att leka med lego, dem kunde nu vara då på rummet ensama medan hon plockade upp i köket efter dem.

Under tiden funderade hon på vad hennes pappa sagt och ilskan bubblade inom henne. Hon 10 år? Aldrig! Hon är ju den som kan uppföra sig bland folk och vet hur hennes små syskon skall tas hand om, hon är den som kommit med massor av förslag till hennes båda föräldrar om en större lägenhet eller annat som hon har kommit på för att förbättra deras liv. De är ju dem som försöker ändra på saker och ting. De vägrar att flytta till en större lägenhet för de tycker att en tre rum är perfekt för en familj på 5 medlemmar. De vägrade också sätta pojkarna på dagis så dem båda kunde befinna sig på jobbet. Hon bubblade ilsket inom sig. Hon ville inte säga ordet men ibland kunde den bara slinka ur henne. Hata, hata, Hata! Dem tre orden var ytters lite hata, men hon kunde ibland inte styra känslorna utan de förekom ofta att hon valde att säga det.

Hon slängde all papper rskt ner i sopptunnan under bänken och skrapade ihop kritorna för att lägga upp dem i det gröna skpået i hallen så hennes tre bröder inte kunde komma åt att äta upp dem, eller rita på oönskade ställen i lägenheten.

Skrik hördes från deras rum så Tindra tog med sig sin gitarr från sitt eget rum och skyndade sig in till deras. De alla tre tittade upp och såg gitarren. De alla tre förstod vad det var på gång så de satte sig i en ring så Tindra kunde sätta sig med dem och började att spela något. Ingen sång kom från henne, men små nynnanden kom de från hennes bröder som gillade låtarna hon gjorde själv. Även om låten Blinka Lilla Stjärna kunde komma in lite då och då eller Bä Bä Vita Lamm så nynnade de allihopa i takt med hennes gitarr.

Tindra hade spelat gitarr ända sen hon var 5 år, lika gammal som hennes bröder är nu. Tindra har alltid gillat musiken från gitarren då den är så lugnande, den stänger ut alla ljud omkring sig och man hör bara på ljudet som skapas av hennes fingrar. De alla fyra var så inne i musiken att de inte hörde Rasmus komma in så de fortsatte att spela vidare. Att spela gitarr var inte det ända som Tindra kunde. För detsamma som hon började gå på gitarr lektioner så började hon också med Karate. Inte bara för att hon själv ville, det var för att hon skulle ha saker att göra på veckorna då hennes föräldrar hade möten eller andra saker inbokat i kalendern. Det vart något som hon gillade och fortsatte sen att träna minst 4 gånger i veckan och sen gitarrlektioner 2 gånger i veckan. Alltså en ända ledig dag i veckan och det var just lördagarna. Nu brydde hon sig inte om ledigheterna längre utan fortsatte träna hemma för att få vidare utbildning.

Om bara en vecka så skulle hon ha den sista examen i karaten och äntligen få svart bälte. Det är ett av hennes mål för att sen fortsätte att utbilda sig vidare. Men trots den sista veckan så ängslades hon hela tiden för hon visste att ingen av hennes föräldrar skulle ha tid att komma, de hade hennes bröder att tänka på så hon kom alltid i andra hand. Tindra slutade spela och reste sig upp från golvet. Bröderna hennes gjorde detsamma och skrek allesammans i kör "Pappa" och skyndade sig till köket. Tindra försvann in på sitt rum, lade ner gitarren på sängen och lade sig själv ner bredvid den. Hon stirrade upp i taket. Det fanns inget speciellt att kolla på där. Hon kollade runt i rummet. Hennes väggar var mintgröna, en lugnande effekt, hon hade en byrå med bara fyra lådor till höger om dörren in till hennes rum. Bredvid där stod det ett enormt data bord. Hennes stationöra dator stod där tillsammans med massa andra saker så som läxor, böcker och serier. Sen kom de yttligare en dörr, men den dörren har hon i flera år försökt bli av med så de skulle få bli en vägg där, men hennes föräldrar hade alltid skjutit upp på den idéen så än fanns det fortfarande en dörr till in till hennes rum. Sen hade hon hennes egna hörn med tyngder och slagpåse som hon använde ibland för att ta ut sin ilska, och sist men inte minst, hennes säng som hon låg i. Bredvid sängen stod ett mörkbrunt litet bord. På bordet stod hennes ensamma nattlampa tillsammans med en bok och Iphone som fortfarande låg där i en obruten förpackning. Hon skrattade lågt för sig själv då hon kunde få vara ensam en liten stund iaf.

På kvällen hade Tindra och hennes föräldrar bråkat ännu en gång. Denna gången handlade det om att Tindra hade missat en lektion i karaten och Tindra vart förbannad på dem för de bara hade all tid i världen till trillingarna men inte hon. Bråket hade brutit ut strax efter middagen och den verkade hellre aldrig ta slut.

Tindra försvann in på sitt rum och slängde sig på sängen bredvid gitarren. Hon snyftade inte, grät inte, det var någon av de sakerna hon inte klarade av att göra. Ända gången hon verkligen grät kunde vara om hon vart sviken av hennes kompisar, men nu var det hennes föräldrar och aldrig tänkte hon spilla tårar för dem. Hon kunde höra hur dem pratatde lugnt med varandra. Vad de sa brydde henne inte ryggen. Hon var less på detta. Hon önskade innerligt att hon kunde få vara på en egen speciell plats, en plats där hon kunde få vara sig själv utan att bry sig om hur alla andra beteede sig mot henne utan att hon gjorde som hon ville på sina egna villkor. Men den önskan skulle aldrig slå in, hon var fast i hennes föräldras lägenhet och byhållan Kvissleby.

Tindra kollade mot datorn som inte alls nu längre lockade. Alla hennes läxor för resten av veckan var klara så där behövde hon inte oroa sig för dem. Tindra vände sig om och låg på rygg med händerna under huvudet. Hon kollade mot taket igen. Innan hon visste ordet av det, hade hon somnat.

Någon gång mitt i natten så hade hon haft märkliga drömmar om ingenting. Drömmar som man bara inte förstår hur hjärnan kan sätta ihop till en film. Tindra kunde någon sekund senare känna sig lättad, som om kroppen hamnade i en drogad sömn. Hon kollade sig omkring där hon stod. Det var alldeles vit omkring henne och ingenting annat förutom hennes egna röst hördes då hon ropade. Tindra kunde inte tänka sig något annat än att se att hon snart skulle få panik. Tänk om hon hamnat i någon sorts koma och skulle aldrigt mer skulle vakna upp. Hon svalde och ropade igen, nu var paniken nära.

"Få ej panik" hördes en röst. Den gav genast Tindra en lugnande effekt och hon kunde känna hur hon slappnade av. "Jag har hört din önskan och har kommit till dig för att uppfylla din önskan." fortsatte den vidare.

"Och vem är du?" Frågade Tindra. Hon hörde knappt sin egen röst, men nog hade den sagt något för rösten svarade tillbaka.

"Vem jag är håller vi utanför. Det är din önskan jag skall uppfylla och med det förekommer det krav." Tindra svalde, panik igen då! Hon nickade långsamt. "Du skall få en gåva som ingen annan ha någonsin haft på 100 år. Den gåvan ger dig möjligheten att återvända tillbaka i tiden och lära dig att ta vara på dig själv!" Fortsatte den. Rösten var verk lugn. Som om den själv bar unika krafter som ingen kände till.

"Men, om ingen haft denna gåva på 100 år. Varför väljer ni då mig?" Frågade hon vem nu rösten än var. Rösten skrattade.

"För vi kan se att du har något i dig som ingen annan har så därför skall vi ge dig den chansen. Men lyssna på kraven väldigt noga för detta är väldigt viktigt. Du får själv välja en plats du vill återvända till!" Tindra lyssnade, men då den inte sa något så funderade hon snabbt ut en plats hon ville till. Hon tänkte på hennes favorit bokserie Sagan Om Isfolket som hon brukade läsa var och varannan dag.

"Norge" svarade hon rösten. "Jag vill helst gärna återvända till Norge" log hon. Hon kunde inte se sig själv le, men hon kunde känna hur mungiporna åkte upp. Rösten vart tyst och Tindra undrade vad den höll på med. Sen kom den.

"Vi skall ge dig den möjligheten att få återvända dit. Lyssna på kravet. Sommaren då du kommer dit använd då vinterkläder då du skall till Norge för då de är sommar här är de vinter, vinter här sommar där." Sade den till henne med en varningston i rösten. Tindra svalde. Ush de var vinter nu här hemma så hon skulle alltså springa ut i sommarkläder för att ta sig till en plats som ligger jätte långt bak i tiden. Hon nickade.

"Hur tar jag mig dit?" Frågade hon rösten som skrattade igen.

"På morgon då du väl vaknar och tror allt är en dröm. Har du en en krona bredvid sängen. En guldkrona som du kan ha runt halsen i en kedja av silver. Du behöver bara hålla den en kort stund. Tänka hårt på Norge så skall du sen se att du är väl framme" rösten tynades bort och snart återvände hennes tomma rum till drömmane hon haft innan.

 

Hej Hej!

Tragiska nyheter kommer de nästan varje gång man ser både nyheterna på Tven eller läser Aftonbladet.
Ännu en kändis som dött och denna gången var de 32 åriga Brittany Murphy!

Så sent som i Söndags vid 19.00 svensk tid så kom de ut att Brittany dött på sjukhuset Cedars-Sinai Medical Center. Deras tid var 10.04 som hon avled.
Det var hennes mamma som fann henne hemma i badrummet med hjärtstillestånd och hon fördes genast tid med dödförklarades bara där efter.

Brittany Murphy slog igenom på 90-talet i filmen Clueless och medverkade senare i filmer som 8 Miles och Sin City. Och Sin City 2, som kommer på bio nästa år. Hon gifte sig 2006 med manusförfattaren Simon Monjak. Nöjessajten TMZ var tidigare i år först med att berätta att Michael Jackson avlidit. Flera andra amerikanska nyhetssajter citerade på söndagskvällen TMZ om nyheten. De närmare omständigheterna kring dödsfallet var oklara.

 

 

R.I.P Brittany Myrphy!

Hej Hej!


Ursäkta för min frånvarande men det är saker som skall göras här hemma så blir man det. Har nämligen bakat två dagar i rad, har städat i massor, beundrat mina nya slalomskidor (a) och sen även och håller fortfarande på att städa ur min garderob (Nej nu skall allting in igen ^^).

Och för er som undrar? Man har sett Avatar nu och jag är HELT såld på filmern för jag tror jag ALDRIG, ALDRIG har sett en sådan jävla bra film :O Jag älskar filmen över allt och annat och kan inte tänka mig ett liv utan den filmen xD Jo de kan jag väl men den var så bra.
Jag gillade färgerna, romatiken, spänningen, acionen ja allt som hade med filmen i helhet att göra. Den var så bra att man bara suktar efter att få se den igen. Har haft dagdrömmar och vanliga nattliga drömmar om filmen ända sen jag såg den så, skall du se en bra film... Se Avatar!

 

Och nu i morgon kommer de med städning. Har fortfarande inte putsat klart fönstrerna och dessutom vill Brorsan att vi skall åka slalom. Är så sugen på det med men de kanske bara kommer ske efter kul :)

Ja men då var jag upptaderad lite om vad som hänt, hoppas de har vart bra hos er ;)

 

Tjing Tjing <3

Hej Hej!

Nu var de ett tag sen jag skrev och de har sin orsaker till varför. Jo man har legat hemma och vart sjuk i nästan 39 graders feber. Men från igår till idag mår jag så förbaskat bra man bara kan må. Känns skönt att skriva i bloggen.

För er som undrar så köpte jag mina slalom skidor, pjäxor, bindningarna och stavarna redan igår. Mern stavarna var lite för långa så jag skall hämta dem i morgon sammtidigt som pappa följer med för att köpa kattmat för nu börjar de krisa sig hos dem. Men jag tror de klarar sig till i morgon vid Lunchtid.
Jag kan inte säga annat att jag är så nöjd med köpet på 3.300 kr. Skall testa alltsammans nu till veckan för de känns som om de måste invigas i backen.

Idag så har man städat med brodern min och de vart fint. Både dammsugas, torkat golven och städat den stora toaletten (den lilla såg så bra ut ;)). Tror vi hade extremt roligt att städa bort under badkaret och i avloppet där *skrattar* haha det var nog de roligaste. Min bror sitter där med syrgasmask och handskar, jag sitter där med dushslangen och utan allt det där och skrattar då han skriker ut att de är så jävla äckligt xD
-"Emma, du får 500 kronor och du slickar på det här" skrattar han med handen full av damm och hår xD Vill inte veta vad som fanns i den där högen men måste säga de såg lite äckligt ut, men roligt hade vi båda två.
Hela köket är klart. Allt vi behöver nu är en ommöblering i vardsagsrummet för julgranen sen skall väl julstöket nästan vara över. Förutom baket som fortfarande består av: Snikers, Lussebullar och pepparkakor.

Och idag mina kära läsare, är det ju premiären av Avatar så den skall jag se tillsammans med Steve. Det kommer bli så kul för jag har vart så exalterad i en hel vecka bara för att få se filmen, dessutom har veckan gått så otroligt segt. Men nu, exakt klockan 21.00, kommer man sitta i biosalens bästa platser och se på Avatar som känns som om de kommer vara tidernas bästa FantasyAcion.

Tjing Tjing på er ;)

Hej på er!

Jag känner mig verkligen inte kry idag.
Jag mår riktigt illa för jag trodde redan igår att jag skulle bli sjuk då jag hade halsont men det försvann. Fram tills idag. Nu har jag jätte ont, är illamående, har ont i hela kroppen och känner mig allmänt yr och helt slö.
Och jag som lovat mamma att putsa fönstrerna. Ha! Det får vi se vad som blir med det, för just nu känner jag mig inte alls bra trots att jag inte hade någon feber.

Ja jag har ätit en frukosttallrik med Cornflakes. Jag trodde de var hunger men de är de inte för jag mår lika illa för det. De blir visst att stanna inne idag... trots de skall jag också stå för maten -.-
Suck!!

Tjingeling!

Hej hej på er!

Halv två idag kom mamma och jag iväg till Birsta City för att handla in det sista, iaf det sista som jag hade kvar. Jag t ex hade till Simone, Linda och Nettan med familj.
Jag kände att jag ville få dem klara så det kändes extremt skönt att få de klart. Och jag hoppas ni verkligen kommer gilla det jag har köpt för jag tycker jag har lagt ner mycket själv i det.

Och till den stora nyheten är att jag har kostat på mig en egen julklapp. Haha inte nog med det var det så värt det. Jag har nämligen köpt ett slalom paket till mig själv med innehållande Slalomskidor, pjäxor och bindningar. Och priset... dö inte nu xD... de kostade 3.300 kr och då spsrade jag in 1.500 kr. Jag är super nöjd med mitt paket för dem jag har sen innan är ärvda saker och jag har haft dem i åtta vintrar. Och jag helt älskar de nya som jag köpt in. Ni skall få se bilder:

Hej hej!

det gör förbaskat ont i halsen idag på mig. Tror jag åkt på denna halsont sen igår då man valde att gå ut bara i mössa trots att de var närmare minus grader ute. Jag skäms lite på mig lite där.

Man skall trots allt till Birsta City idag igen för man har saker som måste göras. Jo har två julklappar klar sen är man färdig :) Det känns skönt. Allt som är kvar nu här hemma är julbaket.
Och det har bestämt att bli Lussebullar, pepparkakor, Mozartkulor och Snickers. Smaskens säger jag bara. Och kanske, bara kanske skall de bli Risknäck med. Det gör man tillsammans med knäcken man skall göra, men helst gör man den nå dagar innan. Den måste få ligga i frysen och "frysa" lite xD
Haha jätte roligt Emma (a)

Också är det dags för P-piller. Beställde från Berguvens Veterinärmottagning. De hade P-pillrerna så mycket billigare än vad Sundsvalls Veterinärklinik hade så nu har man beställt hem en förpakning på 100 stycken och sen ett extra recept utifall den första skulle hinna gå ut, inom ett år. Perfekt pris med på 280 kr. JO det är ett bra pris. De i Sundsvall skulle ha 350 kr för ett resept på 100 tabletter och de tycker jag är asdyrt om man inte har jobb.

Men trots det så skall hon bara äta detta i 4 månader drygt, för sen skall hon få paras sig med en hanne. Har två stycken möjliga så vi får se vilka det blir.

Tjing Tjing <3

Hej Hej!

Jag har hört lite klagomål från en del människor om novellerna. De säger att jag inte har radbyten på novellerna. Det är så att jag har det. Men det går inte att fixa de här på bloggen. Jag har testat men hur mycket jag än testar så funkar det inte, utan allting åker in i längs "bloggväggen".

Om de blir jobbigt att läsa så finns alltid orginalet att läsa, men för säkerhets själv så vågar jag inte lämna ut det pågrund av att de kan ske att de själ den :)
Därför vill jag förklara för er här och NU! Att det är fullt ©opyright på bilderna så ingenting får kopieras för att användas på andra hemsidor så som stallet.se eller andra Novellsidor. Jag uppskattar om ni tar hänsyn till lagen och låt bli mina noveller ;)

Tack för mig och jag hoppas ni fortfarande vill läsa mina Noveller. Hör och lyssna, en ny är på ingående!

Tjing Tjing <3

Veckan gick för dem båda och helgen kom allt för snabbt och de båda hade haft de väldigt trevlig. Både att få vara hemma hos deras egna familjer men också med varandra. Dock hade deras Svenska lektion tillsammans gått så där, men Jason lärde sig sakta men säkert på den Svenska Nivån. De hade bestämt en sak tillsammans, eller Charlotte hade kommit med billigare invädningar än att gå ut och äta. Hon skulle bjuda hem honom till sig på en fin middag som hon skulle laga till dem båda. Och givetivis innan, eftersom hon är den försiktiga personen då de gäller mat och allergier, hade hon frågat om han tålde den och den saken inom matlagning. Jason hade bara skrattat åt henne då alla frågorna kom störtande mot hans ansikte. Han kunde äta allt som hon rabblade upp för honom. Han fick ett nytt skrattanfall då hon skulle försöka komma på vad bambuskott hete på Engelska. Charlotte hade då skrattat med honom då han fick rätta henne till vad det var för ord hon sökte.
De båda skilldes åt. Hon hade sagt att han skulle komma klockan halv sju för då skulle nog maten vara klar och allting annat som hon behövde göra. Handla var ju ett måste och sen städa. Jason gick hem med händerna i fickorna. Men också med ett strålande leende på läpparna. Han kände att han för en gång skull kunde vara glad att de flyttade. Han funderade på om detta skulle vara ödet för honom. Det kanske var bestämt att de skulle flytta, att Katty skulle lämna honom så snabbt men på ett dramatiskt sätt för att han skulle träffa Charlotte. Hon hade berättat inprincip allt om henne själv för honom. Så han kände henne nästan utan och innan. Hon måste iaf känna till extremt mycket om honom med då han pratat om allt om honom själv och hans familj, men kanske inte direkt allt.
Innanför dörren möttes han av Hannah som kom med ett lika brett leende som han. Han höjde ett öronbryn mot henne. Hon skrattade bara och skyndade sig att hoppa in på rummet där hon stängde dörren och slog fixade igång en cdskiva att spela i stereon. Jason gick in i vardagsrummet där hans pappa Mathias satt och läste ett brev. Bredvid brevet låg en ask. En ganska så stor blå ask med ett silverband runt om det. Som om de vore en förlovningsring i den. Han satte sig ner bredvid Mathias som visste inte om han skulle vara glad eller ledsen. Jason försökte få ögonkontakt med honom. Det kändes omöjligt då Mathias inte kunde släppa brevet ifrån sig. Jason kollad epå det, inget han förstod då allt stod på svenska, mer än ordet, men och Med, var de ända två han lärt sig hittils.
"Pappa? Har de hänt något?" Matihas hoppade högt. Han kollade på Jason med tårade och förvånade ögon, som om han inte sett honom sätta sig ner bredvid honom. Bara rösten av honom hade fått honom att hoppa till. Jason skrattade. "Det var inte meningen att skrämma dig, men vad är det som har hänt?" Log han svagt för han visste inte om han skulle visa medkänsla eller någonting annat som inte fall honom så mycket i huvudet.
"Jag har fått ett brev från Annika." Sade han harklandes. Han började översätta brevet för Jason som skrattade och gratulerade pappa sin för att Annika hade friat till honom. Men Matihas såg inte de minsta glad ut. Snarere orolig.
"Ja men vad är det med dig?" Frågade Jason otåligt. han hade aldrig sett Matihas bete sig som han gör just nu så han vart irriterad av att inte får något budskap om vad det var som var fel med honom.
"Jag vet inte om jag är redo för detta. Jag menar, de var ju jag som friade till er mamma då vi slutade College. Jag är inte van att kvinnorna ber en gifta sig med en" pratade han hetsigt. Jason fick hålla sig för skratt, det retade upp Matihas. "Du verkar inte vara till så lika mycket hjälp som din syster var" svarade han fränt. Jason klappade hans axel.
"Ingen fara pappa. Jag är din son, mamma upp i dagen" skämtade han med honom. Mathias lade in en smäll över bakhuvudet på sonen. Jason skrattade glatt, vilket fick Matihas att skratta med. Han fick fundera på brevet sen. "Öppna lådan vet jag för det kanske får dig på andra tankar. Ni har ju känt varandra i nästan 4 år och haft långdistansförhållande. Det kanske är dags att stadga sig" Nu fick Jason kasta sig upp från soffan och springa sin räddning till rummet med skratt efter sig. Matihas hade visst fått något leksug på huvudet efter vad de båda männen diskuterat.
Han stängde dörren och gled ner i sängen med skrattanfall. Han hade inte tänkt på att låsa dörren så Matihas kom rakt in i rummet med en av kuddarna från sin egen säng. Jason grabbade tag i sin och motade in ett slag i ansiktet på Matihas som duckade i rätta stund. Bakom dem hördes skratt. Båda slutade och tittade upp från sängen där de brottades med varandra. Hannah stod lutad mot väggkarmen med ett flin på läpparna.
"Ni män är nog de konstiga som gud skapade" log hon. Jason och Matihas kollade på varandra innan de brast i skratt så tårarna rann. Aldrig kunde man tro att en familj på bara tre medlemmar kunde ha det så roligt och kom så bra överens som de gjorde. Matihas var rädd från början att de aldrig skulle gå att få dem att ha som vänner. Men då de aldrig bråkade med varandra som liten så skulle problemet vara minimalt för dem.

Klockan började närma sig halv sju och jason började med att dra på sig skorna för att bege sig iväg till Charlotte som skulle bjuda honom på middag. Dem sista tre timmarna hade han suttit på helspänn för att han skulle bli hembjuden till henne och äta middag med henne. Han brukade aldrig göra det då han var tillsammans med Katty. Hon var den sorten person som gillade hämtmat eller den mat som hennes föräldrar lagade. Så Charlotte och Katty var vekrligen två helt olika personligheter.
Det var en av dem sakerna som Jason funderat på under den här veckan. Så mycket som han vart med Charlotte har han helt glömt bort Katty och har inte orkat tänkt på henne. Han hade till och med tänkt till. Som t ex, varför och hur kunde han vara tillsammans med henne?`En smink och mobilberoende person. Han började nästan avsky sig själv som valt den vackraste flickan på skolan bara för att se hur hon såg ut. Inte för hur hon var. Nu när han är med Charlotte som inte hade den där exotiska locken som Katty hade så ser han att Charlotte har charmen, hon har språket och hur hon beter sig som gör att hon blir hon.Han andades hakikgt och lämnade lägenheten bakom sig. Rösten av att Matihas pratade knaglig svenska med Annika var de sista han hörde innan dörren efter honom stängdes.
På darriga ben vandrade han genom en bit i Kvissleby för att komma hem till Charlotte. Han visste vart hon bodde men trots det kändes det som om det skulle vara första gången. Inte nog med det kom den där underbara pirrande känslan tillbaka till honom och de gjorde honom änny mer darrig, men på så mycket bättre humör att han verkligen kände för att göra något han inte skulle ha vågat. Det skulle kännas dumt, men det var en sådan osalig lycka att de var fjärilar i magen som inte kunde sitta still på en ensam blomma. Som de slogs om vilken som skulle ta den. Han eller dem. Han hittade lägenheten och kunde se att de lyste svagt från hennes fönster på andra våningen. Hon kanske hade tända ljus eller så var ljuset så dåligt. På dagarna då han vart där hade de lyst in utifrån så de var väl en helt annan skilnad då än vad de är nu. det var ju höst så mörkret hade lagt sig nu. Han gick in genom porten och med tunga steg gick han upp tre trappor tills han stod framför hennes dörr. Nervös var han. Fast varför skulle han vara det? Han hade ju vart ensam hemma hos henne förut utan problem så varför var denna dag, denna kväl så speciell jämnförelse med det andra? Inget i hans huvud svarade han frågor så han fick väl ta tag i dem helt själv.Som att knacka på dörren.
Charlotte öppnade dörren och kollade upp på Jason. Där han stod i pösiga jeansbyxor och svart munktröja. Någon han klär sig bra i. Charlotte log och släppte  in honom. När han väl kunde se henne i ljuset från de brinnande ljusen så kunde han se att hennes brunsvarta hår var i korkskruvar. Hennes ansiktte var sminkat så han kände knappt igen. Hyn såg slät ut. Och sen hennes ögonfransar hade fått mer utfyllighet så han lade genast märke till hennes ögon då de vart så stora och vackra att se på. Han kollade sen kläderna. Hon hade svarta strumpbyxor på sig med en röd tinuka med ett vit märke. Det var inget speciell sak med tunikan, men den gjorde snyggt mot hennes kropp med hennes smink och korkskruvarna i håret. Hon fnissade lågt då hon kollade hans kläder. Han fick skämmas lite. Han kom i punkkläder och hon hade klätt upp sig för honoms skull.
"Du är väldigt vacker" sade han då de vart tysta ett bra tag. Hon fnissade igen.
"Tack, du var mig stillig du med" log hon och visade honom till köket där hon gjort de väldigt vackert. maten stod fortfarande på spisen, doftade ljuvligt, men det var bordet han beundrade. Bordet var helt lagt i röda rosblad, de låg där helt sprit ut över bordet, som om de inte bara vore en middag. Han kollade beundransvärt på. Ljus stod mitt på bordet och lyste upp hur de såg ut. Tallrikarna och bestiken låg helt felfria. Glasen såg ut att vara väldigt dyra. De steg kolsyra ur dem. Han vände sig mot henne. Hon log själv lite nervöst.
"Vad du måste ha haft fullt upp med att göra allt de här för bara mig" log han mot henne. Charlotte log genant.
"Jag ville göra de som om de vore en deijt, fast hemma i mitt eget hem. Det är mer privat med hemma middagar än att äta ute för där lyssnar allt möjliga folk" förklarade hon för honom. Han godtog det för han kunde inte mer än hålla med om det. "Det vart inte för mycket?" Frågade hon sen. Han skakade på huvudet.
"Givetvist inte" svarade han henne med en gång medan han stod där och beundrade vad hon hade gjort för att få den perfekta middagen för två. "Jag hade aldrig kunnar gjort det bättre själv" blinkande han. Charlotte fick röda kinder. Som dock inte syndes genom sminket men de sa ett och annat att Jason vart rörd av att se det där generade utrycket. För en gång skulle visste han att han kanske skulle göra rätt denna kvällen. Trots att de bara gått en vecka sen de för första gången träffades, sen han hjälpte henne ute i regnet på skolgården då hon snubblade omkull. När de nämnde det ibland så skrattade det båda åt det.
De satte sig ner för att äta och Charlotte hade ställt sig och gjort Asiatisk mat. En kycklinggryta med kokosmjölk med grönsaker och allt annat i den. Till serverades det basmatiris. Jason hade aldrig ätit något så gott och det var så många smakupplevelser. Han njöt av maten tillsammans med Charlotte. De satt där, skrattade, pratade, testa Svenska och engelska på varandra. Det var en lyckad måltid, en lyckad middag. Dessutom bjöd hon honom på ett gott vin som hennes mamma köpt ut åt henne då hon själv inte kunde då hon var för ung för att köpa ut själv. Hon talade om de för Jason med. Han vart snopen att han skulle behöva vänta 2 år innan de skulle ske att han kunde köpa eget. Charlotte kunde inte låta bli att skratta för detta är något hon är van vid och längtade inte så mycket efter att då köpa ut. Hon kunde gott vänta 2 år tills det var dags. Jason satt där och log mot Charlotte varje gång hon öppnade munnen för att tala. Han hade glömt bort sig själv att stirra tills Charlotte slutat prata. Hon kollade på honom med en sned blick, en detsamma som han gav matihas för flera timmar sen. Hon harklade sig och han kom tillbaka till nuet. Han såg då hennes blyga leende och han förstod med ens vad han gjort. Han harklade sig själv.
"Förlåt" ursäktade han sig och torkade sig om munnen med servetten bara för att göra något. Charlotte sa inget till honom. Hon sträckte sig efter vinflaskan och visade honom den. Han nickade och Charlotte fyllde på mer i deras glas. Flaskan skulle snart vara slut. De hade hunnit i alla fall hunnit dricka tre glas var, de kom in på fjärde nu. de var bara några få droppar kvar som hon delade upp på åt dem. För Jason, som drukit vin för första gången, kände hur de snurrade härligt runt i huvudet. han gillade känslan, det var då de flög ur honom utan att han förstod varför. "Jag har känt mig så glad hela den här veckan, men aldrig så glad som nu. Det har vart fjärtilar i min mage ända tills jag kom nu och drack det här vinet" Charlotte lyssnade intressant medan han fortsatte, skadan var redan skedd. "Och det är svårt att förklara en sådan här känsla för någon när man nyss förlorat någon man älskat. Men när man har funderat, så har jag ställt mig frågorna om varför jag kunde gilla någon som var skolans populäraste?" Fortsatte han och kollade sen mot Charlotte som satt rakt på stolen framför honom. Hennes armar hade knottrat sig. Antingen frös han eller så var det där något helt annat han såg. Charlotte öppnade munnen.
"Du är inte ensam om det. Detta, middagen, vinet, blommorna, är en av de anneldningarna jag valde att vi skulle stanna hemma och äta" viskade hon till honom. Hon kollade nu genant ner i bordet. Trots hennes lilla storlek så tålde hon inte så mycket mer vin än vad han själv gjorde.
Han log mot henne. Han reste sig upp från stolen och satte sig ner på huk bredvid henne. Tog hennes händer i sina och kollade på dem. Smekte dem försiktigt med tummarna.
"Jag brukar vara en smarttänkt kille, men nu ville hjärnan annat, kroppen med dessutom, men det är som jag håller allting tillbaka och det känns ännu jobbigare. Det är som om någon förbjuder mig att röra dig." Viskade han lågt. Han visste inte varför de viskade men de ville ha det hemligt mellan dem även fast ingen annan än dem var där i hela lägenheten. Charlotte lade sin hand om hans ansikte och lät den smeka honoms kind. Hon drog hans ansikte närmare sitt och lät honom sen ta den sista biten. Deras kyss kändes som evigheter då deras läppar möttes av varandra. Den var försiktigt. Ingen sa något då de släppte varandra. De kollade in i varandras ögon innan de kysste varandra ännu en gång och denna gången vart den intimare och ledes in mot sovrummet.

Jason vacknade med en huvudvärk. han stönade till och försökte sätta sig upp. Han slutade med rörelsen då han kände att någon låg och höll om honom. Han kollade ner på sin bröstkorg. En kvinnas arm låg över den. Han log och vände sig runt och kollade på Charlotte som fortfarande sov. Han förstod sen var det var som hänt mellan dem. Ush så han skämdes. Aldrig har de skett att han gjort så här mot någon annan mer än Katty.
Han skakade på huvudet så de sved till. Förbaskade vin, var hans första tanke. Han lade handen över ansiktet med den andra låg om Charlotte. Hon gnydde till och öppnade ögonen. Jason kollade in i henned med ett leende.
"God morgon" viskade han han hest. Vad vin förstör en, muttrande någon inuti honom.
"God morgon" svarade hon honom lika hest, men hon hade mer kontroll på rösten än vad han hade. Hon lade sig bättre till rätta intill honom. Hon lade handen bättre till rätta över hans bröstkorg. Jason sa inget, han gillade känslan. Ingen hade vart så varsam som Charlotte vart. Hon skrattade sen. Han kollade oförstående på henne. "Du skall se hur du ser ut" skrattade hon. Han skrattade då åt henne.
"Du ser lika fin ut du med" log han och vände sig så han låg mot henne. Hans bara bröstkorg var allt hon hade ögonen till och smekte den. Han ryste till. Charlotte gillade det och lät handen glida över den om och om igen.
De hade hunnit älska en gång till innan de sen satt inne i köket och åt frukost tillsammans. De pratatde om kvällen innan och sa att de kunde inte ha vart vinet för deras känslor för varandra hade nog vart mycket tidigare så de hade styrt känslorna, inte styrt sig av vinet. De skulle nog ha behövt en flaska till. Jason fick en huvudvärkstablett mot yrseln. När de var dags att gå hem kändes det som om de inte alls ville lämna varandra. Charlotte viskade då:
"Kom senare du. De är ju bara jag som bor här. Mamma och pappa har en egen lägenhet de" sade hon då de kysst varandra innan Jason skulle gå. Han kysste henne igen och hon fick ta det som ett ja för han lämnade henne där sen ensam med ett leende på läpparna.
Själv vandrade han hem med ett lika brett leende. Men förutom det så var fjärilarna tillbaka, men nu så hade han vunnit över blomman. De flaxade runt honom som om han vore ledaren över dem och skall alltid ha den första och bästa blomman han kunde finna. För honom nu spelade det ingen roll om man var den populäraste flickan eller inte. Det handlade bara om insidan och inget annat.

Hej Hej!


Att bara sitta hemma tar på sina krafter. Man sitter här, lyssnar på Poker Face med Lady Gaga. Jag har inget att göra. Men trots det så är det bra ibland (jag vill ju ha jobb!!!).

För er som undrar hur de går så går de väldigt uselt. Ingen från Ica eller BD Fisk har ringt ännu och här går man och söker depserat efter jobb som egentligen finns för en. Allt handlar om utbildning och allting annats. De är så drygt att behöva sitta här och se på om allt som skall ha erfarenhet och utbildning i si och så många år.
Man känner sig handikappad xD

Fast de är väl nog bäst att plugga då, men då blir det hellre inte först till hösten, för jag funderar på att tidigt i år söka sommarjobb på Hemtjänsten här i Kvissleby. Svårt att tro de tar in någon som inte har bil men man får hålla tummarna och bara hoppas på de bästa.

Jo till er som läser mina blogg lite nu och då. Hur länkar man ex Youtube klipp eller musik? Skulle vilja lära mig det så de inte blir allt för tråkigt på bloggen :)
Vet du så kommentera med en gång, du måste ha en blogg.se för att kunna hjälpa för, eller om de kanske fungerar sen vilket fall men nu vet ni det.
help me!

Tjing Tjing <3

Hej Hej!

Ni kanske vill veta hur det gick på Aloe Vera Partyt igår och de gick super bra.
Vi vart bjuden på en hälsodrink. Väldigt god, jag ville ha ett glas till men sa inget de skulle kännas pinsamt xD
Ja man fick ju också veta mer om AloeVera växten också så¨de var ju en av de mest intressanta man har fått vetat där. Shota en energiglädjande shot med.

Sen på slutet så köpte jag en tandkräm från Aloevera för 100 kr xD Haha mycket pengar men det är en av dem tandkrämerna som inte innehåller "sandpapper" och flor :)
Denna skall göra att tänderna mår mycket bättre så jag hoppas på att den hjälper. Om inte får man ju pengarna tillbaka ;)
Mamma köpte Aloevera Gel, två sådana och en Aloevera Tranbär. 870 kronor något. Aloevera gelen skall rensa tarmarna mot orenheter så de får vi hoppas på att den verkligen gör. För den är ju värd pengarna om de verkligen hjälper :)

Och nu idag är de jag som gör maten. Det blir Chili Con carne med Basmati ris.
Och för den lilla och yngsta gosen här hemma som inte gillar det blir det: Basmati ris och Tacoköttfärs :)

Tja de var väl allt jag ville säga!

Tjing Tjing ;P

Hejsan Hejsan!

Tro det eller ej men nu är man medbjuden på något som heter Aloe Vera Party. Förkortas enkelt Naturmedelsparty. Aldrig vart på sådant förut men jag hoppas de skall bli mysigt.
Så som jag ser det så tänker jag att man blir insmord med Aloe Vera krämer med massage bland annat. Aja vi får se vad de blir för jag tycker det låter hur spännande som helst :D

Tills dess! PÅ återseende ;)

Jaha, dagen då man skall hem, ush för det.
Man vacknade med baksmälla iaf xD Jag rokade inte ta någon värktablett för då skulle jag väl spy så vi valde att inte äta frukost (de var ju slut xD) så då kunde vi äta på McDonalds istället på T centralen.
Klockan 07.00 soeg vi upp och jag tror vi kom iväg 08.00 och var framme där på T centralen med.

McDonalds hade något konstigt med att man inte kunde beställa hamburgare först vid tio tiden men då skulle ju de vara försent så då fick vi äta på BurgerKing istället. Inte lika gott som Donken, men de dög om man var hungrig.
Sen sorgligt nog, skilldes vi åt, men lovade varandra att vecka 9 och då hon tar studenten så skall vi träffas åter igen <3

Hemresan för mig var trög, nu åkte man 6 timmar och stannade i Tönnebro för att få i sig mat. Jag fick inte i mig annat än mer än halva jätte chokladbollen och en kopp med varm choklad. Läste ut Häxmästaren och somnade inte först då man kom till Hudik. Då jag kom till Njurundabommen så vacknade jag illa snabbt och ringde pappa och sa att han kunde åka nu för att hämta mig i Sundsvall.

De har vart en otrolig resa och så lovande att detta kommer Simone och jag göra om flera ggr.

Nästa gång vi träffas Vecka 9 så firar vi ju 7 år som vänner <3 värt då att göra en tårta!

Hoppas ni gillade läsningen om min resa till Stockholm, haha tur de att jag kortade ner hur allting låg till för att skriva allt vi gjorde, skulle jag inte ha orkat ;)

Bye bye på er <3

Den här dagen så hade Simone, innan, bestämt att vi skulle ta oss till St. Ericsgatan för att träffa på en av kattungarna från A kullen. Atos, eller Charlie som var hans namn nu, skulle vi träffa och se. Tror de eller ej men de var vekrligen kärlek vid första ögonkastet då man såg honom. En sådan söt kille går bara inte att finna.
Jag vet inte hur länge vi var där men på både Te och kaffe vart vi bjuden på så vi var där ett tag.

Efter de gick vi och handlade mat, för vi skulle göra maten hemma. Det vart Kyckling filér, kroketter och kryddig bearnésås. Gott var det, men skyldig är man, orkade bara en halv kyckling ^^''
Sen gjorde vi oss iordning för krogen för vi hade visst en krog på St. Ericsgatan som en annan pub sa att de skulle ha 18 års gräns. De hade 20, men bara för att Simone var med mig (a) så kom vi in iaf ^^

Det första vi drack var en Xcider Cactus/lime. 39 kr för den.
Sen vart d Vanila Sky för 79 kr,
Tequila för 42 kr (3cl) och sist vart de en Jäger/redbull, men den drack vi till häften och bytte sen, hon hade beställt en söt annanasdrink. Klockan var nog efter tolv då vi valde att gå hem, onyktra och väldigt fnittriga.
Ja just de vi drack ett glas vatten var innan vi gick hem (observera att Simone inte dricker vatten. Hon drack upp glaset förre mig xD)

Hemma så är vi så trötta att vi somnar direkt på kuddarna. Dumt att festa dagen innan man skall hem xD

Andra dagen så åker vi in till stan igen för nu skjulle de bli fördelsedags handel för min bror blev 17 år den 4/12 - 09. Han sa att han ville ha ett tjocktläderskärp så det fixade vi med att till slut finna ett super snyggt skärp till honom inne på JC.
Dock hade jag inte hans midjemått så vi fick återkomma till det senare då jag fick hans midjemått. 299 kr för ett läderskärp var inte alls dyrt. Med tanke på att alla de andra som fanns där kostade mellan 399-599 kr.

Vi stack då iväg och letade efter en SF bio. Haha tog evigheter (kändes det som) innan vi hittade en SF bio som just hade New Moon som visning. När vi väl fan en så bokade vi biljetterna för tiden 18.30. Vi stack då iväg och åt en kina buffé!
Billig en med dessutom. Tänk er en buffé mat på en vanlig kina resturang, inte mycket att välja mellan men dock hade de sushi med som buffé :o
De hade inte mycket jag kunde äta men jag smaskade i mig friterad kyckling och räkor iaf då de var så gott <3
Vi drack te med innan vi stack och då fick jag veta brorsan midjemått och stack då iväg efter skärpet. Då var det klart. Bara bion för dagen som skulle ses.

Varför jag går på New Moon igen, är för att Simone inte har sett den ön så därför gick jag mer än gärna med henne att se den yttligare en gång. Då vi kommer ditt är det 2 ½ timme kvar tills den börjar xD Så vi går sen utanför en timme, kanske någon mindre, sen gick vi in och väntade tills de började. Vi hade så tur att vi bara behövde vänta en halvtimme sen fick vi komma in och sitta där och vänta tills filmen började. Vi bytte då musik med varandra xD

På hemvägen så pratade vi åter igen om allting möjligt och badade då vi kom hem (hon vi bodde hos hade en Jaqutsi ;)), jag orkade aldrig slå på bubblorna så jag badade en stund för att sen skölja bort mitt shampoo och balsam ^^
Sen lade vi oss ner för att sova in för nästa dag.

Nu undrar ni säkert vad jag har haft för mig under min tid i Stcokholm och givetvis skall jag berätta det här och nu. Och för att göra det enkelt så skall jag INTE skriva in allting med en gång utan skriver ett för varje dag :)
Enklast så (så de inte blir den gången då man stack med Silja Line)

Första dagen så ringer iaf min klockan kvart över sex på morgonen för jag skall visst hinna med en buss som går... ja när gick den? Klockan 08.00 på morgonen skulle den visst gå.
Så det var en 4 ½ resa framför mig. Kul! Inte!
Iaf så gick resan snabbt för jag börjhade då läsa Häxmästaren nummer 9 och innan jag ens var framme så hade jag läst ut hela boken, den andra boken låg ju u bussen bagageutrymme i min väska där nere så jag kom ju inte åt nummer tio xD
Väldig besvikelse var det. Så 1 ½ timme hade jag kvar var bokien utläst. Jag smaskade då på Godispåsen jag hade med mig och drack lite Fruktsoda. Mumisgt.

När jag kom fram så satt jag mig LÄÄÄNGST bort i hela Tcentralen vid McDonalds för att vänta på Simone (jag åt ingenting där, pinsamt ju >_<). De tog inte en lång stund så under tiden läste jag vidare på Häxmästaren nummer tio i väntan på Simones ankomst.
Och jag tror jag aldrig vart så glad att se henne då vi väl träffades. Sist sågs vi ju bara 15-20 minuter så nu skulle vi vara en HEL HELG med varandra :D
Vi satt där en stund så hon fick andas ut, sen skyndade vi oss iväg för att köpa ett tunnelbane kort åt mig. Äntligen kunde vi bege oss då till ett ställe som hete Svedmyra. Där skulle vi bo under hela helgen tillsammans. Oj så vi pratade. VI hade så mycket att snacka om så det var hur roligt som helst.

Tills man kommer hem tills hennes mammas barndomsvän och är JÄTTE hungriga. Hon hade ingen mat så vi stack till centrum för att äta. Ingen av oss ville äta på McDonalds, men tills slut vart det de iaf då vi var så hungriga och hittade inget bra ställe där vi båda kunde äta. Iaf så satt vi där ett tag och åt i lugn och ro innan vi begav oss hem igen.
Innan handlade vi frukost för helgen. Komiskt, jag köpte smörgåsrån och en dricka till oss och hon köpte de hon skulle ha. Roliga var att sista dagen så kollade jag båda kvittona och då hade vi handlat för exakt samma summa, som var 31.50 kr xD
Så nu finns det bildbevis på det ;)
Sen lade vi oss ne för att sova för nu skulle den roliga helgen ta sin början.

Jo de var kanon. Blir lute långt att skriva nu och jäktigt om man skall med en nuss snart så jag kommer skriva längre fram på dagen om vad jag och Simone ha haft de för de skall nog bli kanon roligt att skriva hur man haft det oich sen hoppas på att ni kommenterar om alltesammans (a)

Haha mer kommer senare, för snart kommer min buss!

Man skall ju på anställningsintervjuan så de blir att man tar bussen som går 25 över två för då kommer jag vara inne en väldigt lagom tid så de skall bli kul att få se om jag får jobb.
Om inte jag skulle ha fått jobb skulle han väl inte ha bett mig komma in eller hur? :o
men nu hoppas jag det för får jag jobb där nu så kommer jag vara extramt glad och fortsätta jobba där för nu, om jag får jobbet, kommer jag närmare min egna lägenhet <3

Kram på er <3

Har du någon gång suttit och gjort något ocyh helt plötsligt startar stereon helt utan annledning?
Det hände mig förut och jag trodde först att pappa klivit upp så jag gick ju dit för att stänga av den. Efter de var gjort fortsatte jag vidare till datorn med det jag höll på med (skrev ju novellen).
Minuter efter slogs den igång igen men då skrivar den upp volymen så de hördes sökert ända ut till folket på gatorna. Jag skyndar mig upp och stänger av den yttligare en gång.
Står se och tittar och ser på hur den går igång om och om igen efter att jag stänger av den. de satt säkert någon gammal gubbe eller kärring i grannskapet som lekte med en fjörrkontroll som fick den att slåss på och skrämma skiten ur mig.

Haha dumma jävlar, jag drog ur kontakten (a)

Det hade nu gått veckor sen de flyttade från New York till Sverige. Hannah hade inga problem med att komma med in i språket. Matihas hade heller inga problem med språket och lärde sig då också allting från Annika. Det båda hade nu kommit varandra mycket närmare och sågs oftast tillsammans antingen hemma hos dem eller hos henne.
Jason därimot hade inte ork att lära sig språket. Förlusten att flytta från New York var den lätta biten att glömma, men det svåraste var nog att få veta att Katty inte fanns mer och skulle heller aldrig det. Han hade fått vetat att han skulle gå sista året på Gymnasiet i en skola i Sundsvall som hete Hedbergska. Skolorna i Sverige var inte som heller i Amerika utan här var man en och samma klass och sen satt man allesammans i en och samma klass på en lektion. För bara en vecka sen hade han köpt sin nya bil och valde då att åka på något lyxigt ställe där han kunde få en bra bil värt pengarna. Dock räkte dem inte som han hade tänkt sig så han lånade av sin pappa. Nu körde han en svart Audi R8 som han var stolt över att få äga. Inte nog med de lockade de tjejerna att kolla mot hans håll med fnittrande röster och blinkande ögon så fort han sågs i bilen eller kom in på skolan. Det svenska tjejerna gillade nog killar med bra utseende och dyra bilar. Utseende fixerade tjejer, brukade han muttra då han äntligen kom bort från dem.
Idag var de en regnig dag och han skolkade ytligare en gång från en lektion i svenska då han hatade de ämnet. Han satt ute i regnet på bilen motorhuv och kollade sig runt på skolområdet. Kanske skulle han se något han aldrig sett förut. Inga elever var ute heller, vem vill egentligen vara ue då de regnade som de gjorde?
En var de visst. En liten tjej med korta men väldigt kvicka ben skyndade sig upp för trappan. Hennes svarta knästövlar klackade mot marken där hon sprang fram för att hinna till en lektion som hon nog var väldigt mycket försenad till. En genomskillnad regnrock hade hon på sig så han kunde se under att hon hade ljusblåa jeans och dubbla tröjor på sig. Han studetade henne noga då hon sprang över skolgården. Jason visste inte vad det var som hände med hon snubblade omkull och for framstupad framåt. Hon lyckades med nöd och näppe att inte slå i näsan men alla hennes papper och böcker for ur hennes händer och flög ner mot den blöta marken.
Jason skyndade sig fram för att hjälpa henne. Hon tittade upp på honom med grönblåa ögon. Ett nätt ansikte som vilken som helst skulle gilla. Frälkning, blek, men ändå vacker.
"Slog ni er?" Frågade han henne. Hon skrattade logt, kanske var det generat.
"Nej, eller jo, kanske knäna. Ush jag såg inte vart jag gick" skämdes hos och började plocka upp böcker och alla de blöta papprerna som skulle inte gå att rädda. jason log. Hon hade en vacker röst. En mogen äldre röst med tanke på hur lång hon var. Hon kollade upp på honom igen. "Ni måste vara den nya killen som alla pratar om" sade hon sen och suckade jämnt emot papprerna med alla arbeten hon gjort.
"Jo de måste nog vara jag det" sade han nedstämt. Nu skulle hon väl vara som alla de andra flickorna och snart hänga på en om halsen, tänkte han. Hon skrattade.
"De är så många av dem. Nya killar, från ett annat land med bra utseende. de är vad de här flickorna kollar efter. Jag hör hur de pratar om vem som skall vinna ditt hjärta bland annat. Men strunta i dem du för det kommer ge upp då du ignorerar dem hela tiden" Han låg själv svagt. Han hjälpte henne upp. Hon bordtade bort det lilla smuts hon kunde få bort. Hon gnällde då hon såg att de gått en reva i jeansen. "Åh dessa som var nya" suckade hon uppgivet.
"Mitt namn är Jason Dean" sade han och räckte fram handen för en hallsning.
"Oj förlåt, klumpigt av mig. Charlotte Axelsson" skrattade hon då hon måste ha glömt att de fortfarande pratade utan att tala om deras namn. "Det var roligt att träffa dig Jason. Men, varför är du inte på lektion?" Frågade hon honom nyfiket. Jason kollade ner på henne. Hon var väldigt kort. Han själv var på 186 cm prick, så att se ner på henne undrade han hur lång hon var. Att ta bort klackarna hon bar på sig så måste hon iaf krympa 7 cm till.
"Svenska är inget för mig för jag förstår inte vad lektionen handlar om. Eran engelska är lättare för mig att hänga med på" berättade han för henne medan hon själv vandrade vidare mot sin egen lektion. Hon nickade.
"Du kan bara bli bättre på Svenska som du skaffar dig vänner som har de modersmålet och som kan lära dig. Först då blir din Svenska mycket bättre" log hon och stannade framför trappan. Vid trapporna fanns de små skåp där man kunde låsa in kläder och väskor. Hon letade igenom väskan hennes som undkommit att bli våt i regnet. Ur väskan drog hon fram en nyckelknippa som innehöll en väldig massa nycklar. Hon valde en väldigt liten nyckel och låste upp låset. Skåpet var väldigt välstädat. På insidan av dörren till skåpet så satt de fotografier och en liten spegel. Han kollade nyfiket på fotografierna som måste vara sommarkort, han kände igen Charlotte på en av bilderna och sen var de annat folk han inte sett förut. Hennes familj kanske. Charlotte plockade fram det hon skulle ha och stängde sen skåpet.
De började vandra uppför trapporna tills det båda kom vidare till deras lektioner. Jason funderade tyst bredvid henne på vad hon sagt till honom innan.
"Tror du att du skulle kunna hjälpa mig?" Frågade han henne innan hon stannade vid en dörr där hon skulle ha sin lektion. Charlotte hade stannat upp med bara handen på handtaget. Hon lat den glida ner från den och såg upp mot honom.
"Om du vill att jag skall hjälpa dig vore de väldigt roligt" log hon. "Vi kan träffas efter skolan på parkeringen. Om de funkar för dig?" Han nickade. Hon log en gång till innan hon gick in genom dörren och stängde den efter sig. Han stod kvar där ute och för första gången kände han sig varm.

Han stod vid sin bil och väntade på att Charlotte skulle komma. Regnet hade upphört och de kändes skönt, speciellt när solen sken så starkt att de värmdes mot kläderna. Han hörde fnitter bakom sig. Han vände sig inte om för att se hur flickorna hade flockats bakom honom och sen att vänta på att han skulle vända sig om och se på dem kunde han inte heller göra, gjorde han de skulle de aldrig fnittra. De började prata engelska med varandra. Den ena var sämre än den andra och deras gramatik var inte alls bra. Men förstod vad de sa gjorde han dock ignorerade han dem som Charlotte hade sagt till honom att göra. Han hörde sen de klackande stegen snett bakom sig så han vände ansiktet mit hållet och såg henne sen komma klackandes. Han kinder hettade till lite då han såg henne komma. Första gången han känt så här var då han såg och var tillsammans med Katty, men nu när han aldrig mer skulle se henne skratta eller le, kändes hans hjärta tomt men glad på samma gång då han träffat Charlotte.
"Hej där! Vad tur att du väntade. Jag trodde du skulle lessna och åka. Jag var tvungen att ta hand om en sak men nu är de fixat." Sade hon ursäktande. de var de nu när han lyssnat på de fnittriga flickorna så kunde han höra att hennes engelslka var något bättre än deras. Svårt att få in gramatiken på en del ställen men så mycket bättre. Han log mot henne.
"Ingen fara. jag väntade, Jag har inge bråttom någonstans" log han och öppnade dörren åt henne vid passargerar sidan. Charlotte log tillbaka och förvånades på samma gång att han öppnade dörren åt henne. Hon sa inget utan satte sig ner på sättet. Han skyndade sig runt till förarsidan. han tog en sista blick på de fnittriga tjejerna som slutat fnittra utan med svartsjuka ögon kollade mot Charlotte som satt där med ett leende på läpparna. Inte för deras skull utan för att hur Jason öppnat dörren åt henne som bara gentlemän gör. Hon kollade mot honom medan han startade bilen och körde ut från skolgårdens perkering. "Vart är det du bor någonstans?" Frågade han medan han väntade på att kunna komma ut på vägen.
"Jag bor i Kvissleby. Vet du vart de ligger?" Han skrattade hjärtligt. Charlotte kollade på honom, och blev sen röd om kinderna. "jag glömde bort, du känner ju inte till de Svenska städerna förlåt mig" skyndade hon sig att säga. Jason skakade på huvudet.
"Ingen fara, jag bor där också." log han och körde äntligen ut i körfältet. Charlotte skrattade.
"Jaha, det är inte så enkelt att veta ibland. Men det var ju väldigt bra. Då skall vi åt samma håll. Vilken lägenhet är det du bor i?" Nu när de kom in i ett samtalämne de båda kunde prata om utan att de förekom kallprat så log de och skrattade hela vägen hem.
"Några dyra lägenheter. De ligger inte så långt ifrån den där ån som rinner där i Kvissleby" svarade han henne och svängde in mot stan där längst Storgatan för att komma ut på E4. Charlotte funderade på vart han menade. Det var svårt för henne med att veta vart han bodde, men då han nämnde ån så var de ganska så många lägenheter som fanns längst med Ljungan.
"Jag tror jag vet vilka hus de är, men de är också svårt för mig att veta vilka, finns ganska många lägenheten längst med Ljungan" sade hon förvirrande. Jason tänkte lite.
"Det är inglasade balkonger" försökte han. Charlotte log.
"Nu börjar vi närma oss, ligger lägenheterna nära en annan väg som går över en bro? Som går över Ljungan?" Han nickade, för de bodde ju ganska nära en väg så de kunde se två broar, en var en gångbro och en för bilarna. Hon nickade där hon satt medan de åkte vidare. de hade haft turen på sin sida då de åkte hem mot Kvissleby. De körde just förbi Bredsand då hon frågade honom om varför de just flyttat till Sverige och inte till något annat stalle i USA.
Han förklarade då hur de låg till om varför de flyttade. Han förklarade också att han hade förlorat sin mamma för bara snart 3 år sen och att deras pappa ville att det skulle komma bort från New Yorl och leva ett nytt liv någon annanstans. Därför hade de valt Sverige som låg på andra sidan havet. Där trodde hans far att de skulle trivas. Hans syster Hannah och Matihas gjorde det redan medan han själv kände att han saknade mer och mer New York.
"Jag kan förstå din saknad. Jag själv är från Stockholm och min mamma och pappa valde att vi slulle flytta mer norrut så vi kom närmare släktingarna våra. De är fortfarande några mil härifrån men vi bor närmare dem nu än vad vi gjorde innan" svarade hon då hon kunde förstå hans känsla om att sakna en plats där man är uppfödd. Jason log igen. För honom nu kändes det som om han kunde tala om allting för henne och hon förstod honom mycket väl. Charlotte var en väldigt stor skillnad om man skulle gämnföra henne med Katty som dagarna i ända satt med mobilen i handen och smsade eller rigde sina kompisar. Han skötte bara jobbet som pojkvän med att skjutsa henne och sen bara finnas där för henne. Hon var den där typiska tjejen som vart den mest populära på skolan. Men trots hennes bortgång saknade han henne så mycket att de inte gick att förklara mer än bara tystnad. Han berättade sen för henne om Katty och vad som hände henne när han lämnade henne. Charlotte lyssnade intressant men kollade sen ner på hennes knutna händer.
De hade inte långt kvar nu innan de var framme i  Kvissleby, de behövde bara köra förbi Svartvik så skulle de ganska snart svänga in i Kvissleby centrum.
"Jag beklagar de som hände dig. Det måste ha vart en jobbig period för dig" sade hon tröstande. Jason kunde inte le eller prata. Minnet av Kattys tårar och mobilen i hennes hand fick honom att tänka ännu mer på henne.
"Det är lugnt. Sådant händer alltid det med otur" svarade han henne lite väl fort. Han svängde nu in i Kvissleby. Trafiken var lugn för de var fortfarande många ungdommar som gick i skolan ännu. De hade slutade tidigare för idag då de hade blivit så att lärarna hade något möte de skulle på. Jason parkerade bilen en bit inne i Kvissleby. han hade ordnat så han fick parkera bilen i närheten av hans familj lägenhet. Charlotte lutade sig fram och kollade in lägenhetens höjd.
"Du bor inte då långt ifrån mig. Jag bor i närheten av Ica så för mig tar det ungefär 5 minuter att gå härifrån." Log hon och hoppade ur bilen för att följa med Jason in i lägenheten. Charlotte vart allt blygare ju närmare de kom dörren in. Redan efter halva trappen upp kunde man göra sprapandet av möbler som flyttades och galda prat från en man och en yngre tjej. Jason öppnade dörren in och lät Charlotte gå före.
"Jason? Är det du?" Hörde man Mathias ropa från vardagsrummet där han fortfarande höll på att renovera för fullt. Just nu hade den två beiga väggar längst med långsidorna i vardagsrummet och två väggar som var svarta längst de korta sidorna. "Jag funderar på om färgerna vart bra som de vart. Och soffan och allting annat måste vi ju få plats någonstans. Kan du komma och kolla och döma själv" ropade han från vardagsrummet. Jason gick in dit med Charlotte efter sig som då stannade utanför då de fortfarande låg papper på golvet efter väggarnas färger. Att döma från henne själv fick hon medge att de Amerikanska familjerna har verkligen smak för både färg och möbler. Jason kollade runt i vardagsrumnmet.
"Jo jag gillar färgerna, de kommer passa in mer om vi ställer soffan mot den svarta väggen där vid fönstrerna. Jag tror de passar in mer där." Log han. Mathias, som inte lagt märke till Charlotte än, försökte se de från Jason synvinkel. Han nickade.
"Mycket möjligt. Vi får se vad Hannah säger om den saken, hon måste få en talan hon med, fast trots de så gilla rjag idéen" svarade han honom med ett skratt och klapp på hans axel. Charlotte harklade sig. Matihas vände sig om så han kunde då se henne. "Åh men nej se goddag. Jag visste inte att Jason drog med sig kompisar hem" svarade han med knaglig Svenska. Charlotte skrattade.
De hälsade på varandra med leenden och placerades sig sen allesammans i de nymålade köket där allting redan stod på plats för användning. de var ett vackert kök med ljusblåa väggar. sen var allting annat i snövit täcke. Borden, stolarna, hyllorna, spisen, kylskpået och frysen med mera. De var ett snygg renoverat kök. Charlotte gillade dens utseende. Mathias bjöd på te och rostade smögåsar med ost och apelsinmarmelad. Charlotte och Mathias kom båda bra överens med varandra och de fick veta mer om varandras familjer med. Jason satt tyst bredvid och åt den ena smögåsen efter den andra medan han lyssnade på dem och försökte uppfatta de svenska orden som de uttalade med varandra. Än var hans pappa inte så bra på Svenska så de förekom att han ibland tog orden på Engelska.
Charlotte berättade också då om varför Jason bjudit hem henne. Hon tyckte de var en bra idé att lära honom mer av de Svenska språket. Mathias tyckte de var en väldigt bra idé och höll god om den. Hannah kom hem timmen efter och satte sig ner tillsammans med dem. Hannah var en trevlig tjej som gillade nytt folk som kom och hälsade på dem. Hon hade lätt att prata med andra främmande männsikor. Roligare vart de då Charlotte och hon hade en sak gemensamt. Nämligen skor!
De började drog sig mot kvällen och solen gick snabbt ner och försvann för att låta mörkret snabbt komma in. En halv måne lyste sig över mörkret. Jason pratade med Charlotte medan hon drog på sig sina kläder för att bege sig av hemmåt. De hade båda haft de trevligt och för Jason kändes de skönt att se att han träffat någon som kunde vara närvarande då han var tillsammans med sin lilla familj. Innan Charlotte gick så planerade de att iaf två ggr i veckan under skoltiden skulle de träffas för att göra svenska arbetet tillsammans, och sen på helgen hade Jason sagt en dag där kunde de hitta på något som skulle vara en belöning för de båds två för att de gjort ett bra arbete under veckan. Charlotte godtog idén och gick hem med ett leende på läpparna.
jason stod och såg efter henne från sitt rumsfönster. hans hjärta slog dubbla slag varje sekund, en pirrande känsla gick genom hans kropp. Hans leende dog snabbt då han visste vad de är som har skett med honom, för varje gång han tänkte på Charlotte.

Nu är det bara en dag kvar och sen åker jag.
Jag kommer hem på Söndag eftermiddag någon gång och då skall bussresan vara längre för den kommer stanna i Tönnbro.
Då jag åker ner till Stockholm åker den ner genast så man får köpa mat på bussen. Jag vet inte om de kommer bli så att jag gör de. Kommer jag ha något köper jag de direkt från ica (de är ju billigare) så de kommer vara min mat.
Sen kommer man förse sig med mobil och musik, en god bok och ett bra humör att ha med sig :P

Just nu sitter jag fortfarande i Pyamasen men skall göra saker innan jag åker i morgon. Skall nämligen baka Kokostoppar och gå på banken med spargrisen. Räknade småmynten igår och de var hela 555.50 kronor xD
Riktigt skrattretande om du frågar mig :P

Funderar med på vad jag skall packa ner för jag behöver iaf som viktigaste pengar. Och de kommer väl nästan packas ner sist så den inte hamnar längst ner i väskan/orna (kommer kanske ha med mig två väskor då jag inte ha några stora ^^'')

men kan tala om att jag är framme Halv ett i Stockholm och kommer bara sitta där i 1 ½ timme och vänta på att Simone skall komma. Man undrar ju vad man kan göra undertiden xD

Aja de var allt.
PÅ återseende ;)

Har vart på stan idag med Linda och Petra.
De jag handlade in var två stycken T-shirtar från Vero Moda för dryga 125 kr (hade 75% rabatt på en T-shirt), de kom i färgerna svart och grönt.
Sen handlade jag in två stycken linnen från H&M för 100 kr. Ingen rabatt där men 100 kr för två linnen är inte så farligt tycker jag.


Och för krogen i Stockholm så köpte jag in en svart väska och en VÄÄLDIGT liiiten röd men väldigt söt börs.
Allt det gick väl på kanske mindre än 500 kr så nu är jag väldigt nöjd med mitt köp. Nu blir de inte mer först jag kommer till Stockholm för där kommer de ske mer julhandel och här hemma i morgon, blir de mer Julstädning och julpyntning :)

Bye bye <3

De är ju dags för de nu.
Sitter här fullt påklädd och väntar på att bussen skall komma. Idag skall jag till stan med syrran och en kompis till oss så de blir först lite fönstershopping och kanske LIIIITE shopping. Sen på kvällen så kommer man att vara på Ljusparty.
Om jag kommer köpa något käns som att de då kommer bli massa nya Teljus. Mina Jordgubbrabarber börjar ta slut så nya sådana skulle jag vilja ha. De ger en sådan fräshdoft inne på rummet så kanske två sådana pack eller ett. vad de blir sen får jag se. Vet en sort tyill jag skulle vilja ha som luktar väldigt gott.

Ne nu måste man väl göra sig iordning. Sminka mig orkar jag iaf inte så de blir väl bara att fixa med tröjor att ha på sig bland annat. Fast de har jag ju på mig, så att formulera mig bättre, en tjockare tröja ;)

Bye bye <3