Veckan gick för dem båda och helgen kom allt för snabbt och de båda hade haft de väldigt trevlig. Både att få vara hemma hos deras egna familjer men också med varandra. Dock hade deras Svenska lektion tillsammans gått så där, men Jason lärde sig sakta men säkert på den Svenska Nivån. De hade bestämt en sak tillsammans, eller Charlotte hade kommit med billigare invädningar än att gå ut och äta. Hon skulle bjuda hem honom till sig på en fin middag som hon skulle laga till dem båda. Och givetivis innan, eftersom hon är den försiktiga personen då de gäller mat och allergier, hade hon frågat om han tålde den och den saken inom matlagning. Jason hade bara skrattat åt henne då alla frågorna kom störtande mot hans ansikte. Han kunde äta allt som hon rabblade upp för honom. Han fick ett nytt skrattanfall då hon skulle försöka komma på vad bambuskott hete på Engelska. Charlotte hade då skrattat med honom då han fick rätta henne till vad det var för ord hon sökte.
De båda skilldes åt. Hon hade sagt att han skulle komma klockan halv sju för då skulle nog maten vara klar och allting annat som hon behövde göra. Handla var ju ett måste och sen städa. Jason gick hem med händerna i fickorna. Men också med ett strålande leende på läpparna. Han kände att han för en gång skull kunde vara glad att de flyttade. Han funderade på om detta skulle vara ödet för honom. Det kanske var bestämt att de skulle flytta, att Katty skulle lämna honom så snabbt men på ett dramatiskt sätt för att han skulle träffa Charlotte. Hon hade berättat inprincip allt om henne själv för honom. Så han kände henne nästan utan och innan. Hon måste iaf känna till extremt mycket om honom med då han pratat om allt om honom själv och hans familj, men kanske inte direkt allt.
Innanför dörren möttes han av Hannah som kom med ett lika brett leende som han. Han höjde ett öronbryn mot henne. Hon skrattade bara och skyndade sig att hoppa in på rummet där hon stängde dörren och slog fixade igång en cdskiva att spela i stereon. Jason gick in i vardagsrummet där hans pappa Mathias satt och läste ett brev. Bredvid brevet låg en ask. En ganska så stor blå ask med ett silverband runt om det. Som om de vore en förlovningsring i den. Han satte sig ner bredvid Mathias som visste inte om han skulle vara glad eller ledsen. Jason försökte få ögonkontakt med honom. Det kändes omöjligt då Mathias inte kunde släppa brevet ifrån sig. Jason kollad epå det, inget han förstod då allt stod på svenska, mer än ordet, men och Med, var de ända två han lärt sig hittils.
"Pappa? Har de hänt något?" Matihas hoppade högt. Han kollade på Jason med tårade och förvånade ögon, som om han inte sett honom sätta sig ner bredvid honom. Bara rösten av honom hade fått honom att hoppa till. Jason skrattade. "Det var inte meningen att skrämma dig, men vad är det som har hänt?" Log han svagt för han visste inte om han skulle visa medkänsla eller någonting annat som inte fall honom så mycket i huvudet.
"Jag har fått ett brev från Annika." Sade han harklandes. Han började översätta brevet för Jason som skrattade och gratulerade pappa sin för att Annika hade friat till honom. Men Matihas såg inte de minsta glad ut. Snarere orolig.
"Ja men vad är det med dig?" Frågade Jason otåligt. han hade aldrig sett Matihas bete sig som han gör just nu så han vart irriterad av att inte får något budskap om vad det var som var fel med honom.
"Jag vet inte om jag är redo för detta. Jag menar, de var ju jag som friade till er mamma då vi slutade College. Jag är inte van att kvinnorna ber en gifta sig med en" pratade han hetsigt. Jason fick hålla sig för skratt, det retade upp Matihas. "Du verkar inte vara till så lika mycket hjälp som din syster var" svarade han fränt. Jason klappade hans axel.
"Ingen fara pappa. Jag är din son, mamma upp i dagen" skämtade han med honom. Mathias lade in en smäll över bakhuvudet på sonen. Jason skrattade glatt, vilket fick Matihas att skratta med. Han fick fundera på brevet sen. "Öppna lådan vet jag för det kanske får dig på andra tankar. Ni har ju känt varandra i nästan 4 år och haft långdistansförhållande. Det kanske är dags att stadga sig" Nu fick Jason kasta sig upp från soffan och springa sin räddning till rummet med skratt efter sig. Matihas hade visst fått något leksug på huvudet efter vad de båda männen diskuterat.
Han stängde dörren och gled ner i sängen med skrattanfall. Han hade inte tänkt på att låsa dörren så Matihas kom rakt in i rummet med en av kuddarna från sin egen säng. Jason grabbade tag i sin och motade in ett slag i ansiktet på Matihas som duckade i rätta stund. Bakom dem hördes skratt. Båda slutade och tittade upp från sängen där de brottades med varandra. Hannah stod lutad mot väggkarmen med ett flin på läpparna.
"Ni män är nog de konstiga som gud skapade" log hon. Jason och Matihas kollade på varandra innan de brast i skratt så tårarna rann. Aldrig kunde man tro att en familj på bara tre medlemmar kunde ha det så roligt och kom så bra överens som de gjorde. Matihas var rädd från början att de aldrig skulle gå att få dem att ha som vänner. Men då de aldrig bråkade med varandra som liten så skulle problemet vara minimalt för dem.

Klockan började närma sig halv sju och jason började med att dra på sig skorna för att bege sig iväg till Charlotte som skulle bjuda honom på middag. Dem sista tre timmarna hade han suttit på helspänn för att han skulle bli hembjuden till henne och äta middag med henne. Han brukade aldrig göra det då han var tillsammans med Katty. Hon var den sorten person som gillade hämtmat eller den mat som hennes föräldrar lagade. Så Charlotte och Katty var vekrligen två helt olika personligheter.
Det var en av dem sakerna som Jason funderat på under den här veckan. Så mycket som han vart med Charlotte har han helt glömt bort Katty och har inte orkat tänkt på henne. Han hade till och med tänkt till. Som t ex, varför och hur kunde han vara tillsammans med henne?`En smink och mobilberoende person. Han började nästan avsky sig själv som valt den vackraste flickan på skolan bara för att se hur hon såg ut. Inte för hur hon var. Nu när han är med Charlotte som inte hade den där exotiska locken som Katty hade så ser han att Charlotte har charmen, hon har språket och hur hon beter sig som gör att hon blir hon.Han andades hakikgt och lämnade lägenheten bakom sig. Rösten av att Matihas pratade knaglig svenska med Annika var de sista han hörde innan dörren efter honom stängdes.
På darriga ben vandrade han genom en bit i Kvissleby för att komma hem till Charlotte. Han visste vart hon bodde men trots det kändes det som om det skulle vara första gången. Inte nog med det kom den där underbara pirrande känslan tillbaka till honom och de gjorde honom änny mer darrig, men på så mycket bättre humör att han verkligen kände för att göra något han inte skulle ha vågat. Det skulle kännas dumt, men det var en sådan osalig lycka att de var fjärilar i magen som inte kunde sitta still på en ensam blomma. Som de slogs om vilken som skulle ta den. Han eller dem. Han hittade lägenheten och kunde se att de lyste svagt från hennes fönster på andra våningen. Hon kanske hade tända ljus eller så var ljuset så dåligt. På dagarna då han vart där hade de lyst in utifrån så de var väl en helt annan skilnad då än vad de är nu. det var ju höst så mörkret hade lagt sig nu. Han gick in genom porten och med tunga steg gick han upp tre trappor tills han stod framför hennes dörr. Nervös var han. Fast varför skulle han vara det? Han hade ju vart ensam hemma hos henne förut utan problem så varför var denna dag, denna kväl så speciell jämnförelse med det andra? Inget i hans huvud svarade han frågor så han fick väl ta tag i dem helt själv.Som att knacka på dörren.
Charlotte öppnade dörren och kollade upp på Jason. Där han stod i pösiga jeansbyxor och svart munktröja. Någon han klär sig bra i. Charlotte log och släppte  in honom. När han väl kunde se henne i ljuset från de brinnande ljusen så kunde han se att hennes brunsvarta hår var i korkskruvar. Hennes ansiktte var sminkat så han kände knappt igen. Hyn såg slät ut. Och sen hennes ögonfransar hade fått mer utfyllighet så han lade genast märke till hennes ögon då de vart så stora och vackra att se på. Han kollade sen kläderna. Hon hade svarta strumpbyxor på sig med en röd tinuka med ett vit märke. Det var inget speciell sak med tunikan, men den gjorde snyggt mot hennes kropp med hennes smink och korkskruvarna i håret. Hon fnissade lågt då hon kollade hans kläder. Han fick skämmas lite. Han kom i punkkläder och hon hade klätt upp sig för honoms skull.
"Du är väldigt vacker" sade han då de vart tysta ett bra tag. Hon fnissade igen.
"Tack, du var mig stillig du med" log hon och visade honom till köket där hon gjort de väldigt vackert. maten stod fortfarande på spisen, doftade ljuvligt, men det var bordet han beundrade. Bordet var helt lagt i röda rosblad, de låg där helt sprit ut över bordet, som om de inte bara vore en middag. Han kollade beundransvärt på. Ljus stod mitt på bordet och lyste upp hur de såg ut. Tallrikarna och bestiken låg helt felfria. Glasen såg ut att vara väldigt dyra. De steg kolsyra ur dem. Han vände sig mot henne. Hon log själv lite nervöst.
"Vad du måste ha haft fullt upp med att göra allt de här för bara mig" log han mot henne. Charlotte log genant.
"Jag ville göra de som om de vore en deijt, fast hemma i mitt eget hem. Det är mer privat med hemma middagar än att äta ute för där lyssnar allt möjliga folk" förklarade hon för honom. Han godtog det för han kunde inte mer än hålla med om det. "Det vart inte för mycket?" Frågade hon sen. Han skakade på huvudet.
"Givetvist inte" svarade han henne med en gång medan han stod där och beundrade vad hon hade gjort för att få den perfekta middagen för två. "Jag hade aldrig kunnar gjort det bättre själv" blinkande han. Charlotte fick röda kinder. Som dock inte syndes genom sminket men de sa ett och annat att Jason vart rörd av att se det där generade utrycket. För en gång skulle visste han att han kanske skulle göra rätt denna kvällen. Trots att de bara gått en vecka sen de för första gången träffades, sen han hjälpte henne ute i regnet på skolgården då hon snubblade omkull. När de nämnde det ibland så skrattade det båda åt det.
De satte sig ner för att äta och Charlotte hade ställt sig och gjort Asiatisk mat. En kycklinggryta med kokosmjölk med grönsaker och allt annat i den. Till serverades det basmatiris. Jason hade aldrig ätit något så gott och det var så många smakupplevelser. Han njöt av maten tillsammans med Charlotte. De satt där, skrattade, pratade, testa Svenska och engelska på varandra. Det var en lyckad måltid, en lyckad middag. Dessutom bjöd hon honom på ett gott vin som hennes mamma köpt ut åt henne då hon själv inte kunde då hon var för ung för att köpa ut själv. Hon talade om de för Jason med. Han vart snopen att han skulle behöva vänta 2 år innan de skulle ske att han kunde köpa eget. Charlotte kunde inte låta bli att skratta för detta är något hon är van vid och längtade inte så mycket efter att då köpa ut. Hon kunde gott vänta 2 år tills det var dags. Jason satt där och log mot Charlotte varje gång hon öppnade munnen för att tala. Han hade glömt bort sig själv att stirra tills Charlotte slutat prata. Hon kollade på honom med en sned blick, en detsamma som han gav matihas för flera timmar sen. Hon harklade sig och han kom tillbaka till nuet. Han såg då hennes blyga leende och han förstod med ens vad han gjort. Han harklade sig själv.
"Förlåt" ursäktade han sig och torkade sig om munnen med servetten bara för att göra något. Charlotte sa inget till honom. Hon sträckte sig efter vinflaskan och visade honom den. Han nickade och Charlotte fyllde på mer i deras glas. Flaskan skulle snart vara slut. De hade hunnit i alla fall hunnit dricka tre glas var, de kom in på fjärde nu. de var bara några få droppar kvar som hon delade upp på åt dem. För Jason, som drukit vin för första gången, kände hur de snurrade härligt runt i huvudet. han gillade känslan, det var då de flög ur honom utan att han förstod varför. "Jag har känt mig så glad hela den här veckan, men aldrig så glad som nu. Det har vart fjärtilar i min mage ända tills jag kom nu och drack det här vinet" Charlotte lyssnade intressant medan han fortsatte, skadan var redan skedd. "Och det är svårt att förklara en sådan här känsla för någon när man nyss förlorat någon man älskat. Men när man har funderat, så har jag ställt mig frågorna om varför jag kunde gilla någon som var skolans populäraste?" Fortsatte han och kollade sen mot Charlotte som satt rakt på stolen framför honom. Hennes armar hade knottrat sig. Antingen frös han eller så var det där något helt annat han såg. Charlotte öppnade munnen.
"Du är inte ensam om det. Detta, middagen, vinet, blommorna, är en av de anneldningarna jag valde att vi skulle stanna hemma och äta" viskade hon till honom. Hon kollade nu genant ner i bordet. Trots hennes lilla storlek så tålde hon inte så mycket mer vin än vad han själv gjorde.
Han log mot henne. Han reste sig upp från stolen och satte sig ner på huk bredvid henne. Tog hennes händer i sina och kollade på dem. Smekte dem försiktigt med tummarna.
"Jag brukar vara en smarttänkt kille, men nu ville hjärnan annat, kroppen med dessutom, men det är som jag håller allting tillbaka och det känns ännu jobbigare. Det är som om någon förbjuder mig att röra dig." Viskade han lågt. Han visste inte varför de viskade men de ville ha det hemligt mellan dem även fast ingen annan än dem var där i hela lägenheten. Charlotte lade sin hand om hans ansikte och lät den smeka honoms kind. Hon drog hans ansikte närmare sitt och lät honom sen ta den sista biten. Deras kyss kändes som evigheter då deras läppar möttes av varandra. Den var försiktigt. Ingen sa något då de släppte varandra. De kollade in i varandras ögon innan de kysste varandra ännu en gång och denna gången vart den intimare och ledes in mot sovrummet.

Jason vacknade med en huvudvärk. han stönade till och försökte sätta sig upp. Han slutade med rörelsen då han kände att någon låg och höll om honom. Han kollade ner på sin bröstkorg. En kvinnas arm låg över den. Han log och vände sig runt och kollade på Charlotte som fortfarande sov. Han förstod sen var det var som hänt mellan dem. Ush så han skämdes. Aldrig har de skett att han gjort så här mot någon annan mer än Katty.
Han skakade på huvudet så de sved till. Förbaskade vin, var hans första tanke. Han lade handen över ansiktet med den andra låg om Charlotte. Hon gnydde till och öppnade ögonen. Jason kollade in i henned med ett leende.
"God morgon" viskade han han hest. Vad vin förstör en, muttrande någon inuti honom.
"God morgon" svarade hon honom lika hest, men hon hade mer kontroll på rösten än vad han hade. Hon lade sig bättre till rätta intill honom. Hon lade handen bättre till rätta över hans bröstkorg. Jason sa inget, han gillade känslan. Ingen hade vart så varsam som Charlotte vart. Hon skrattade sen. Han kollade oförstående på henne. "Du skall se hur du ser ut" skrattade hon. Han skrattade då åt henne.
"Du ser lika fin ut du med" log han och vände sig så han låg mot henne. Hans bara bröstkorg var allt hon hade ögonen till och smekte den. Han ryste till. Charlotte gillade det och lät handen glida över den om och om igen.
De hade hunnit älska en gång till innan de sen satt inne i köket och åt frukost tillsammans. De pratatde om kvällen innan och sa att de kunde inte ha vart vinet för deras känslor för varandra hade nog vart mycket tidigare så de hade styrt känslorna, inte styrt sig av vinet. De skulle nog ha behövt en flaska till. Jason fick en huvudvärkstablett mot yrseln. När de var dags att gå hem kändes det som om de inte alls ville lämna varandra. Charlotte viskade då:
"Kom senare du. De är ju bara jag som bor här. Mamma och pappa har en egen lägenhet de" sade hon då de kysst varandra innan Jason skulle gå. Han kysste henne igen och hon fick ta det som ett ja för han lämnade henne där sen ensam med ett leende på läpparna.
Själv vandrade han hem med ett lika brett leende. Men förutom det så var fjärilarna tillbaka, men nu så hade han vunnit över blomman. De flaxade runt honom som om han vore ledaren över dem och skall alltid ha den första och bästa blomman han kunde finna. För honom nu spelade det ingen roll om man var den populäraste flickan eller inte. Det handlade bara om insidan och inget annat.