Nu kommer äntligen nästa del. Och jag hoppas den är lika bra som sist, eller ja, spänningen kommer snart ni får ta er tid att läsa och hoppas att det snart händer något ;)

Fram mot eftermiddagen runt 3-tiden öste regnet fortfarande ner, något mildare men än kunde man se hur regnet formade som små bubblor på pölarnas yta.
Jag och Steven satt i soffan igen och kollade på Teven. Inget intressant som vanligt, Tv har aldrig vart något som jag kollat på i mer än en timme och då brukar det oftast mest vara dessa kriminalserier som går på trean eller femman.
Just nu kollade vi på någon serie som Steven följde, jag intresserade mig inte i så mycket i serien utan svalde min sjätte Alvedon.
”Du borde inte käka så många av dem där. Du kan få problem med magen annars.”
”Jag har mått sämre” svarade jag lugnt med tabletten på tungan och svalde snabbt ner den med vatten. Jag kollade på klockan som slog om till tio minuter över tre. ”Jag måste ta och bege mig av hem, annars tror väl mamma eller pappa att jag gått och drullat i ett vattenfyllt dike” log jag och reste mig upp, långsamt. Yrseln jagade mig fortfarande. ”Kunde de inte bygga bron av gummi?” Fräste jag åt värken, fast min ilska var mer riktad mot idioterna som överföll mig.
”Såg du inte vilka de var?” Teven vart svart då Steven tryckte på den röda knappen till dosan.
”Nej, jag var mer inne på att ta mig undan, kanske skulle ha funderat ut ett annat alternativ än att hoppa ner i Ljungan men vilka flera vägar hade jag att ta vägen på en bro?”
”Ja men att dö i förtid känns ju tryggt. Nej men allvarligt talat! Hur kan man tro att Ljungan är sista flyktsort?” Utbrast han med oro och tog mig i hans famn.
”Vad hade du gjort i min situation?” Frågade jag honom kvävt mot morgonrocken.

Hans svar dröjde lite medan han släppte mig.
”På en bro, och med två män bakom mig och en framför... Jag hade nog hoppat över räcket och hoppas jag spolas upp på land levande” sa han sen och kysste mig på pannan och famnade mig en gång till.
”Tack! Det kändes bättre” min röst lät ynkligt mot hans morgonrock då mitt ansikte var tillplattad mot hans platta bröstkorg.
”Kom, jag ger dig skjuts hem på moppen” jag tackade honom varmt, för allvarligt talat tror jag inte att jag skulle ha klarat av att gå hem från honom då min huvudvärk fortfarande dundrade som en hjord med vilda hästar.

Det tog bara ynka 5 minuter att komma hem till mig. Vi sa hej då till varandra, en kram och sen var jag inne i lägenhetshuset och på väg upp till min lägenhet.
I dörren stod pappa redo för att gå ut, nog skulle han köpa sportbladet alltid eftersom han alltid gjorde det på söndagar.
”Hej på dig!” Log han mot mig.
”Hej” svarade jag tillbaka på så gott humör jag kunde, mitt leende måste ha sett trolös ut.
”Bara så du vet har mamma valt maten idag eftersom vi har fått främmande. Hon sitter på ditt rum.” Mitt rum? Jag log igen och han skyndade sig förbi mig. Tydligen var sportbladet viktigare än den som satt inne på mitt rum och vandaliserade.
När jag kom in på rummet satt min sköna kusin där. Hon var den totala motsatsen till mig. Emo, svartpunkrockare och allt vad det innebar att ha svart på sig, ha coola spikar till frisyrer mm.
Hon satt på sängen med boken Om jag kunde drömma i handen och rynkande pannan åt vad hon läste. Istället för att titta upp, le och ge mig en ordentlig kram så tittade hon på mig med en Kaotisk blick.
”Silje! Säg inte att du med läser de här jäkla böckerna?” Sade hon knäckt röst som om det vore världens undergång.
”Nej, jag har inte ens kommit igenom första sidan, min kompis försöker få mig att läsa böckerna men jag begriper mig inte på dem. Första sidan bojkottade jag för NO läxan.” Min kusin, Felicia, eller Lis som hon ville kallas, skrattade melodiskt och slängde bort boken så den daskade in i vägghörnet bredvid sängen och hamnade där på golvet. Jag kände hur det stack till i mig då jag tänkte på min kompis och all hennes kärlek till boken.

”Härligt! Välkommen hem kusin!” Sa hon och gav mig en hjärtlig kram.
"Tack själv du. Vad gör du här då?” Frågade jag henne spontant. Hon slutade krama mig och kollade mig i ansiktet.
”Vad har du råkat ut för? Världens bakfylla?”
”Hysch!” Hyssjade jag henne och stängde dörren så vi kunde få prata privat. Lis skrattade förtjust och satte sig ner på sängen och log.
”Berätta nu damen”
”Haha sista jag ska berätta för dig, du skvallrar ju värre än en mört” Hon skrattade igen.
”Vad har du och din pojkvän hittat på?” Jag har ingen pojkvän, men tydligen så tror min kusin att jag har något med Steven, vilket inte är sant, vi står varandra för nära för att råka ut för vänskapssex.
”Ingenting, vi har sett på film och bara haft det roligt”
”Jaha, vilka ställningar? 69?” Jag skrattade den här gången.
”Allvarligt Lis, varken jag eller Steven har det där förhållandet och att du ens orkar fortsätta tro det är skamlöst från din sida.”
”Kanske det, men det är kul att retas med dig. Jag mins ju första gången du sa du hade haft det så kul att det gick lite för långt. När var det senaste du fick något?”
”Hysch! Tyst med dig så de inte hör dig. Nu var det länge sen. Inte sen farmor dog, så innan hon lämnade jorden så var det väl samma vecka” viskade jag lågt så vi kunde få prata ostört.
Fast ostört var inte Lis natur. Hon gapade och försökte återfå sitt liv tillbaka.
”Skojar du?” Jag skakade på huvudet.
”Sådant skojar man inte om.”
”Jo, jag och mina vänner skojar om sådant hela tiden.”
”Kan det vara för ni är mellan 19-20 år?” Kontrade jag och försökte komma undan det ämnet. Lis var mer sexberoende än vad jag var och jag hade nog gjort det ett par gånger, inte tillräckligt för att fästa mig vid det. Killen jag sökte hade inte kommit upp en, dessutom var jag snart 17 och skulle börja i Gymnasiet till hösten så jag hade gott om tid på mig att finna en pojkvän som skulle tycka om mig för den jag var.

Lis stannade kvar under hela middagen och fram tills klockan var sex. Sen måst hon bege sig hem till lägenheten i stan där hon hade sina råttor att ta hand om och en gäng massa läxor. Hon ångrade lite att hon valde Samhällskunskap.
Jag för den delen funderade på om den linjen skulle vara något för mig, men i vidare eftertanke så skulle jag passa bäst som Rättsmedicinsk Obduktion. Jag var intresserad av döda kroppar och veta hur de dog så just nu kanske man skulle fundera på en speciellt läkarlinje.
Ibland blir jag så sentimental att folk frågar om jag behöver hjälp, speciellt att öppet prata om lik, det skapar komplikationer, men jag ser mig själv som en normal tonåring, jag har mina intressen, som dock är något udda, men alla kan inte vara lik en.
På tal om intressen och allt som rör sig inom In real Life så har jag en NO uppgift som ska in i morgon och så vitt jag vet så har jag fortfarande inte kommit längre än sen fredags.
Min lärare kommer döda mig.

En hund kan äta 12 - 40 g mörk choklad utan att få så allvarliga symtom att veterinär eller djursjukhus behöver uppsökas.
OBS! Ju mörkare choklad desto mer kakao (och teobromin) och därmed större förgiftningsrisk. Har hunden i stället ätit ljus choklad kan den äta c:a 100 g.
Praliner, chokladbitar med fyllning, innehåller mindre choklad. Hunden kan då äta ungefär dubbelt så stor mängd utan att allvarliga symtom uppkommer

Källa: http://www.giftinformation.se/article.asp?CategoryID=6840

Hej!

Ny dag nalkas och idag är det en otrolig städdag för mamma och mig för nu ska vi städa i massor så det blri snyggt här hemma.
Både i mitt rum och i vardagsrummet. Alla höstfärgerna ska fram.
Inte nog med det skulle jag ut och springa idag, men jag har knapptsovit något i natt eftersom höften har gjort grymt ont, var tänkt med att jag skulle springa runt Kvissleby men det fick jag skjuta på :(

Iaf så fick ju jag svar från röntgen bilderna och...


tja, jag är inte nöjd med resultate så nu har man bokat en ny tid hos min doktor på måndag så får vi se vad det blir. Min doktor har ett ganska så tråkigt utseende men han är så grymt bra och förståelig så man gillar ju honom på så vis (inga missförstånd här nu!).

Han tycker dessutom synd om mig eftersom jag är så pass ung och har så ont. Jag sa med att jag kan vakna en morgon och inte ha ont, men så fort jag rör på mig så gör höften/bäckbenet ont. Ibland gör det så fruktansvärt ont att jag haltar omkring för jag kan inte gå upprätt.
Kan ni föreställa min smärta?

Aja, första städa sen så får man väl se vad mer det blir!
Har funderat på att få upp tavlor på rummet. Både mina egna som jag fotograferat och på farmor och farfar <3

Selina är på väg tillbaka till där hon var förut.
Nu har hon inte spytt, vart lös i magen eller tappar päls igen. Dock är hon fortfarande lite kal på huvudet men så som jag ser det verkar det växa tillbaka.

Skönt för min sötnos <3

Sa min pappa igår då jag stod utanför lägenheten bredvid Rödakorset och pratade med tre pensionärer som tyckte Lissie blivit stor och berömde mig för att jag hade sådan pli på henne x)

Haha pappa gillade inte att jag stod där och pratade med dem medan Lissie snällt, satt (la sig ner sen på marken), bredvid mig och väntade på at vi skulle gå.
Men jag menar, hallå? Börjar folk prata med en, man fnyssar inte åt dem, går därifrån och sen låtsas inte om dem, det gör man inte!
Men ganska så tydligt såg det ju ut som så att pappa kanske skulle göra det. Han stannar inte och pratar om de börjar prata med en. Utan han total ignorerar dem och går... skulle nog vara så...!

Haha ja ni... sen kom den stöten som rubriken säger: "Det måste vara en som bestämmer inte fem stycken här hemma" säger han då Lissie kommer springande efter Aca som hoppas upp på vardagsrums bordet för att komma undan. Lissie strax efter (fast hon kommer ju bara upp med framtassarna) så jag höjer rösten och drar bort henne två gånger från bordet. Hon protisterar och biter tag i duken som hänger ner och ytligare en gång ryter jag åt henne och hon går därifrån.
"Så jag är inte den som bestämmer här hemma då?" Frågar jag och får inge svar... hm ja du, den där meningen skulle han ha hållit tyst med x)

• Jag bär på en del hemligheter som ingen annan vet om än min familj och EN kompis.

• Jag har två katter som jag har haft turen med mig att få gratis.

• Jag betalar allting inom djurväg för mina djur så som veterinär, mat, kattsand och försäkringar. Mina katter har kostat mig nästan 10.000 kr på 3 år.

• Min familj har en hund, jag kallar henne min hund eftersom jag uppfostrar henne och tar mest hand om henne.

• Jag har ett höft/bäckben problem som jag inte ens vet vad det är men har haft det i lite mer än 1 ½ år.

• Jag bor fortfarande hemma och är arbetssökande.

• Min högsta dröm som jag haft ända sen jag var mycket liten är att starta ett eget företag inom djurbutik branschen.

• Jag är en riktigt bokmal och läser väldigt gärna böcker. Har två bokhyllor varav en är nästan full med böcker. I källaren finns en hel flyttlåda med endast böcker.

• Jag älskar att fotografera, men känner mig inte så bra eftersom jag köpte min kamera privat och ingen manual ingick.

• Jag fotograferar med en Nikon D40. Tillbehör: Sigma AF Nikon 70-300 mm, Hamastativ, UV filter 52 och 58.

Nu kommer jag med en ny oneshot. Haha denna idéen kom bara så där med en gång då man kollade på Patrioten. Fråga inte varför, läs och njut! I guess :)

”Låt mig vara!” Skrek hon så halsen drog ihop sig. Efter att ha försökt springa undan så många gånger vart detta det mest påfrestande hon varit med om. Hennes hals var hes och det gjorde ont att andas.
Dem hade jagat henne runt i en cirkel så de hade till slut jagat henne ut från byn och in i skogen, långt in. Nu stod dem alla framför henne, runt henne i en ring. Hon stod ensam i mitten och försökte återhämta andan.
  ”Klä av henne!” Skrek en av dem och snart hade hon alla över sig. Trots hennes protester, sparkar och skrik var det lönlöst att ens försöka. Vad kan en liten tjej göra mot ett gäng killar som var tredubbelt mer än hon själv. De kastade sig bort från henne då kläderna rivits av henne bit för bit. Nu låg det slamsor runt henne av det som en gång vart hennes kläder.

De tittade på henne. Hon kunde inte se vad deras ögon sa. Mörkret i skogen gjorde det omöjligt att ens se vilka se var. Mörkret döljde dem allt för bra. Som om mörkret inte är något annat än en maskerad natt. Ingen vet vem natten är först gryningen kommer. Om natten styr mörkret, om dagen styr ljuset.
Hon snyftade.
 ”Låt mig vara!” Upprepade hon ynkligt och försökte med skam att krypa bort efter en öppning. Vilket vart lönlöst, då dem slängde tillbaka henne in mot mitten. Hon skrek igen och försökte komma undan i panik som oftast aldrig löser något problem. Hon började att andas häftigt och höll på att förlora medvetande då andningen gjorde ont.
De visste inte att hon hade astma. Hennes inhalator hade hon tappat, men vart? Hon försökte förgäves finna den runt omkring henne på den smutsiga och barriga marken. Ända hon kom åt att känna var hennes sönderrivna kläder. Hennes inhalator var borta!
 ”Hämta korset!” Beordrade en annan och hon kunde höra steg bredvid henne försvinna, men kom tillbaka ganska snart.

Något stort och tungt ramlade ner bredvid henne som fick henne att flyga högt och försöka för en tredje gång att fly från ringen. Åter igen som sist låg hon på den kalla och barriga marken med ansiktet neråt och kippade efter luft.
 ”Astma...” andades hon fram. ”Jag har astma! Var är min inhalator?” Ingen svarade på hennes fråga utan nu kom dem fram en och en och vände henne på rygg. Trots hennes skrikande protester var det ingen som tog henne på allvar. De tog henne i besittning, en efter en.
Det gjorde ont! Hemskt ont! Hon ville bort, försökte komma undan, men för varje gång då en ny av männen kom fram var det försent.
Hon låg nu i framstupat sidoläge. Tårarna rann ner från hennes ögon och skapade tre smutsiga ränder efter tårarna som trångt fram under den pinsamma akten hon måst gått igenom med tvång. När någon lyfte upp henne och sen lade ner henne låg hon på något hårt och kallt. I hennes nuvarande tillstånd, chockad, så kunde hon inte identifiera smärtan från underlivet eller vad som hände runt omkring henne.
När hon väl upptäckte vad som höll på att ske, hade tre av männen satt sig på tre ställen runt om henne. En vid hennes ben, som höll fast dem, och en vid vardera av hennes arm, de placerade ut dem så hon låg som ett T på det där kalla och hårda. Nu kände hon paniken igen och försökte slingra sig loss men allt kändes så ynkligt då hon inte kunde komma loss från det mest pinsamma.

”Nej!” Andades hon ynkligt.
 ”Du slår!” Sade mannen vid hennes högra arm.
 ”Om du insisterar så.” Hon kunde känna hur han log vid sin vänstra. Någon i form av något vasst vart placerade mitt på hennes hand. Skriket nådde ut med full kraft från hennes mun då första slaget från hammaren träffade spiken som åkte rakt in i hennes handflata och ner i träet som hon låg på.
Ett slag till, och ett till och ännu ett!
Skriket lämnade hennes mun och nu låg hon och flämtade efter luft. Luft som nästan inte fann för henne. Inge luft kom in i hennes lungor. Andra handen tog dem. Och till sist hennes ben där de hamrades fast bredvid varandra.
Hon hade nästan förlorat medvetandet. Den mörka skogen var som en svart dimma som låg över hennes ögon. Utmattad in till döden var det för henne. Från hennes handflator och fötter kunde hon känna hur en varm sörja sipprade våldsamt ut och droppade ner på marken.
 

Nu stod de bakom henne och hennes T formade kropp lyftes upp och ställdes ner i ett hål som täcktes med allt möjligt som de kom åt runt omkring henne. Sten som klickade in i varandra, mossa, jord, grann och tallgrenar, allt som skogen hade att bjuda på lades ner i det lilla hållet för att hålla den upprätt.
 ”Ja men det där var väl inte så farlig? Någon som hade en kamera med sig?” Frågade en av dem. En jacka prasslade och snart kunde hon hört hur ett avlägset pipande från en kamera som startades. Ett kort ljus, som från en ficklampa, blinkade innan det snabbt försvann. Trots den unga flickans medvetslösa tillstånd, kunde hon på det lilla ljuset sett vilka som stod framför henne och hon förstod varför.
En klickande och en blixt kom på henne och efter det, vart allt svart.

Hej!

Måste gratulera Lissie som igår (fredag 10/09) vart 12 veckor gammal och åkte in till veterinären för att ta en ny vaccinationpruta. Hon vaccinerades mot kennelhosta och det var ju bra.
Nu ska nästa vaccinering inte äga rum först hon är ett år och det blir då inte först runt den 18 juni. Thihi, tänka sig! tre Junibarn hemma i familjen!
Först jag, sen Lissie och sen brorsan. Gulligt ;P

Aja jag ska komma med lite om henne här hemma och Lisiie lärs ig saker fort. Fortfarande jobbar vi med rumsrenheten (Taskigt att jag jämnt ska gå ut med henne och får ingen hjälp alls, iaf sket hon intte och kissade inne i morse -.-).
Jag känner att jag måste få klaga för varför köpa en hund då bara en ska sköta hand om henne? ja jag ville det OKEY, slutdisskuterat men jag kan väl iaf få LITE HJÄLP MED HENNE!

Förutom det så är hon super duktig på sitt, Tass (som vacker tass), vinka (kunde inte låta bli att lära henne det då hon ser så söt ut <3) och snart så kan hon Ligg och Loss för den delen.
Och sover gör hon med som hon ska.
Fast beröm ska hon ha, hon gnyr till om hon måste ut och då går man ut med henne. Vi tar långsamt längre promenader eftersom hon själv vill gå omkring så just nu vandrar vi upp till lägenheterna ovanför oss och sen hem igen, under den turen kan hon kissa två ggr kanske bajsa en gång om man har tur. Haha inte varje gång då.



Nej men det kanske ska komma nya bilder på charmtrollet. Kanske ute då vi leker aport ^^

Hej!

Här kommer det en ny bild på mig! Jag tyckte det kunde behövas ^^



Håret: När jag fixar mitt hår använder jag mig bara av Go2Be Sparkling hairspray och TREsemmé Volium & Lift Hairspray. Mer behöver jag inte får att bara få det fluffigt. varför dra på något ordentligt som en del toppbloggare gör så det bara räcker med en eller två sprayer?
Lägg luggen snett över ansiktet så ser man snyggare ut x) Enklast är det att lägga luggen på sned är om den är klippt så.

Ansiktet: Först så smetar jag ut med lite mouse för att få huden jämn och fin. Se till att smeta upp lite över hårey (detta kommer inte att synas) bara för att se till att du inte får en "rand" runt huvudet. Efter det smetar jag över med puder för att jämna till det ännu mer.
Därefter så tar jag ögonskugga, idag valde jag en ljusblå fin färg och ta sen mascara som sist. Man väljer själv att antingen ta en gång på båda ögonen eller två ggr. Jag föredrar två ggr så jag vet att det täcker helt.
Efter det får du räkna sig själv som klar eller om du väljer ta en eller två saker till. Jag använder mig av ljusa och super fina läppstifter (ganska så dåliga då de försvinner allt för snabbt) och smetar på försiktigt så det inte kladdar, sist men inte minst tar jag mig till parfym.

Älskar Avril Laving Black star, den får en att lukta friskt!

Hej!

Jag lovade er bilder så här kommer dem!

Hm... okey allvarligt talat innan jag fortsätter med resterande av bilderna. Denna bilden på mig är mer en av en skräckupplevelse.
Som att man HATAR getingar! Och jag och min syrra vart bombarderade av getingar då vi höll på med försäljning av en massa godsaker. Just nu står jag i högsta hugg med att döda nästa inkräktare som kommer. Den senaste som besökate oss och aldrig återvände fann sin egen begravning i sopptunnan! He-he-he!!


Hej då!

Ännu en ny del ute och denna kom kanske iaf lite snabbare än de andra. Och jag hoppas jag får mer som orkar läsa denna delen och kanske ge mig en och en annan kommentar/kritik. Tack för mig ^^

Morgonen efter så stirrade jag ut genom vardagsrums fönstret och såg hur regnet öste ner över trägården. När regnets droppar träffade gräsmattan så hoppade dropparna åt alla håll och kanter så det såg ut som att trädgården var en enda stor pool.
Steven sov på golvet bakom mig och snarkade lågt. Klockan var inte mer än sex på morgonen och jag stod här med huvudvärk, morgonfrisyr och duntäcke omkring mig och kollade på regnet som gjorde mig ännu dystrare än vad den skulle ha gjort.
Värken i huvudet kändes nästan värre än igår och de där alvedonen hjälpte inte. Fast jag skulle nog ha väntat en ca 30 minuter innan jag skulle ha tagit en ny för nu hade jag redan svalt två stycken 1 grams alvedoner på mindre än en kvart, vilket kanske inte skulle ge så bra effekt på en sådan som mig, min hjärna skulle nog förlora alla hjärnceller innan det var klart.
Trots det piskande regnet mot gräset och det smattrande ljudet då dropparna träffade taket till verandan så fick det mig att tänka på min SO uppgift som jag inte lagt tanken till ända sen igår. Jag hade gärna velat se de där offrena som fått 1839 inristat i deras pannor. Jag ville se hur pass djupt mannen skrurit i deras pannor, se hur det var skrivet.
Jag vände mig långsamt om då jag hörde hur Steven grymtade till och rörde på sig, han hade vänt på sig och låg nu på mage istället på rygg med munnen öppen och dreggel som rann ner för munnen. Jag log. Tänka sig att vi två har vart barndomskompisar och jag har aldrig sett ner på hans sätt att älska män, han var helt naturlig, fast jag kan ju erkänna att jag vart chockad då han förklarade sin läggning för mig.

Jag mins den dagen som om det vore igår. Vi var väl mellan 13-14 år gamla och vi hamnade på våran första fest och fulla vart vi. Jag hade bara några enkla jeans och taight linne på mig medan han kom i liknande kläder och hans hår hade han då i en tuppkam för det var väldigt populärt då för killarna, antingen tuppkam eller så var det långt hår.
Steven föredrog tuppkam framför långt hår eftersom han inte ville likna något han inte var. Flesta av killarna trodde att tjejerna drog sig mest till de med långt hår än med tuppkam och dem med tuppkam tyckte det motsatta, så det vart en liten feijd där.
Ush det kändes så pinsamt att jag rodnar redan nu då jag tänker på det. Vi satt i varsina fotöljer och lekte den "Elaka minen" som jag givetvis förlorade eftersom jag höll på att skratta ihjäl mig för varje gång han gjorde en elak minn, för han såg antingen ut som en gorilla eller så liknande han något som inte kunde kallas för en minn. I alla fall efter att vi stirrat varandra i ögonen och så hade jag, så där spontant, sagt rakt ut att jag tyckte han hade vackra ögon och det har han till och med nu men då hade han sett på mig som om jag sagt något som förolämpade honom, jag ville bita av mig tungan då. Han harklade sig då.
"Jag vill inte att du ser fel på mig, men hur känner du för mig?" Frågade han mig då med rynkad panna. Jag visste inte vad jag skulle säga, i mitt berusade tillstånd kunde jag tänka klart trots att det snurrade roligt i huvudet.
"Ja du... eftersom du frågar så känns det som att det inte är någon mening med att hålla det hemligt längre eftersom du kanske har märkt att jag försökt få kontakt med dig" viskade jag. Viska inte behövts då den väldigt höga musiken dolde våra röster för att alla andra skulle höra vad vi sa. Vi kunde bara höra våra röster.
Han suckade och lade båda händerna över ansiktet och lutade sig bakåt. Det vart en iskall tystnad mellan oss. Musiken runt oss var det enda som var i full gång medan alla andra i rummet dansade på de överfulla dansgolvet hos någon jag inte kommer ihåg vem vi var hos.

Steven tog bort händerna och tog mina händer i sina och tittade in i mina ögon.
"Silje, jag vill inte att detta ska drabba våran vänskap men, det kommer aldrig bli så. Varken du eller jag kommer passa tillsammans eftersom jag har en läggning mot det andra hållet" sade han lågt. Jag kunde knappt höra honom men jag hörde nog en del av vad han sa.
Jag tog bort mina händer från hans och satte mig sen ner i fotöljen och stirrade rakt ut på dansgolvet, på en fläck som jag kunde titta på medan jag funderade under tiden. Steven lutade sig tillbaka i sin fotölj. Då jag tittade på honom tittade han just på mig. Hans ögon var sårade och jag förstod att det var jag som sårade honom.
Jag drog en djup suck och lutade mig mot honom. Han lutade sig då från mig, fast i hans rörelse kunde jag se att han hellre slapp det.
"Steven, för mig spelar det ingen roll vilken läggning du har, du är min bästa vän och bland bästa vänner ska det finnas en sak som aldrig ska stå i vägen för något annat." Sa jag till honom. Han funderade då på vad jag sagt och väntade att jag skulle fortsätta. "Det som ska finnas bland bästa vänner är det som man kallar tillit och förtroende för varandra. Det har jag för dig och är glad att du sa som det var. Gillar du killar får du göra det, för det gör ju jag med" blinkade jag. Där fick jag honom att skratta och han omfamnade mig.
"Men berätta detta inte för någon, jag vill själv komma fram ur skogen skuggor då jag är redo" viskade han i mitt öra. Jag nickade och sen dess har det aldrig funnits några kärleksfulla känslor för varandra. Det var också samma vecka som han kom ut om sin sexuella läggning.

Märkligt när man tänker på det. Om han ni inte var homosexuell kanske han och jag idag hade delat säng tillsammans, kanske han tog min oskuld och jag tog hans. För nu när jag tänker på det hade det aldrig kunnat funka mellan oss eftersom vi är så bra vänner som man kan vara.
Ljudet av regnet utanför fick mig att vända mig om och se hur det fortfarade öste ner som om någon stod på taket till verandan och tömde ner vatten från en vattenkanna eller stryk den meningen det var inte alls likt det, det regnade så man funderade på om det inte var miljontals spikar som kastades ner från himlen. Stackars den personen som gick ute nu då spikarna rasade ner.
"Är du vaken nu? Klockan är ju bara halv sju!" Stönade Steven som nyktrat till under sömnen.
"Jo, regnet väckte mig" log jag och höll kvar ögonen på regnet utanför utan att vända mig om för att möta Stevens blick. "Vill du ha te? Kaffe?" Frågade jag honom och slet blicken från de gråa rusk vädret.
"Kaffe! Skulle behöva ha koffein." Muttrade han sömnigt och gned sig runt ögonen för att få bort sömnen. "Vad fan ska jag upp nu och göra? Det är skola i morgon och jag borde sova!" Fräste han.
Jag fnissade och gick in till köket som låg i vardagsrummet. Jag stod vid deras fina köksö och kollade på kaffebryggaren som de hade. Fast kaffebryggare var det inte utan en Moccamaster. Så jag fyllde på med vatten så det skulle bli 2-3 koppar kaffe till Steven som definitivt skulle behöva lite koffein nu. Jag kunde se hur han reste sig upp från golvet som vart hans säng under natten och sträckte på sig så ryggmusklerna knackade och hamnade på rätt plats.
"Ja du Steven, frågan är varför du vart tvungen att stiga upp?" Sade jag medan jag räknade måtten till kaffet. Bakom mig slog jag snabbt på vattenkokaren så jag kunde få dricka koffienfritt te.
Stevens mamma drack ingenting som innehöll koffien så jag hade väl tagit lite efter henne, i alla fall då det gällde te. Att inte dricka cola eller kaffe skulle jag inte klara av.
"Äh, kul för dig att dricka koffienfritt ensam medan jag ligger och snarkar och drömmer sköna drömmar om Villiam" log han och slog sig ner vid en av barstolarna till köksön.
"Villiam? Vad hände med Daniel då?"
"Ja han är ju trevlig, men jag tror det inte kommer funka mellan oss" log han medan hans ögon tindrade likt stjärnorna om natten. Jag undrade egentligen vad han böghjärna tänkte!