Hej!

Nu har jag hållit mig så extremt länge att lite godis måste jag få äta. Så jag köpte en påse idag från Karamell kungen som jag ska mumsa på till en film... eller, jag ska fan i mig se på Raganrök!

Norge resan blir i morgon då vi ska sammtigit kolla på en sommarstuga på Alnö. Så ni vet. och med bloggandet vet jag inte alls hur det blir för det där Mobila bredbandet vi köpte skulle inte funka i utlandet. Vi får se vad som händer med det.



På återseende!

Nu var det länge sen jag kom med en oneshot och denna kom bara så där till mig då jag låg ner igår och skulle ta mig till för att sova. Enjoy I hope xD

Regnet piskade ner mot mitt redan så sårande ansikte. Det var svullet av slag och sparkar sen du bad mig komma och möta dig. Du hade det svårt och jag kom för att trösta. Nu är det jag som behöver någons tröst men jag orkade inte röra en muskel.
Jag mådde illa ända in till benmärgen. Om jag ens hade något som var helt? Den blöta marken under min rygg var kall och hård. Jag kunde känna den, men mina ben kände jag inte. Var dem kvar?
Dem där ljusbruna ögon som brukade vara så beskyddande var svarta av hat och smärta, ändå fortsatte du slå mig, sparka mig, slänga iväg mig. Jag var svag  som låg här och lät mig hanteras som ingenting.

En smärta i magen fick mig att hosta till och söka luft. En blandnind av saliv och en tjock rinnande vätska rann ur min mun då jag rullade runt på mage för att slippa sparkarna mot magen. Det hjälpte inte. Gång på gång sparkade du mig i sidan av magen tills jag låg på rygg igen. Utmattad tittade jag in i i dina ögon som fortfarande lyste svarta av hat.
Regnet sköljde sakta bort blodet från mitt ansikte, men från resten av kroppen så satt det kvar i kläderna och från de öppna såren vällde det bara ut mer tjock massa av blod.
Du satte dig ner på huk och tittade in i mitt svullna ansikte. Jag kunde bara se en mörk skuggad figur, men dina ögon var det ända tydliga jag såg. Du tog tag i min tröja och lyfte upp min slappa kropp mot ditt ansikte. Du log.
Och åter igen kom den nya slag mot ansiktet. Jag kunde inte känna smärtan längre utan nu var det som om världen svartnade snart.

Jag kände ingenting. Bara en sak som värkte i mitt blödande hjärta. Känslor! Jag hade haft känslor för dig. Medan min kropp tog emot påhopp och slag så försökte jag tänka på om detta kunde ha vart annolundare? Du kanske inte skulle ha varit så här om du lät bli alkoholen då du hade det svårt.
Min hjärna kunde inte tänka. Den var näst intill död av all misshandel för denna kvällen och med en märklig öppenbarelse så skulle jag också dö ikväll. Ett ljus bakom honom väntade på mig.
Jag tror jag kände någonting annat nu. Mina kläder revs sönder nertill. Mina fina nya Diesel byxor som jag köpt för bara några dagar sen revs  isär, mina nya trosor var bara trasor och min genantaste del blottades för dig.
Du flämtade till och fixade med dina egna byxor. En dragkedja drogs ner och i mitt döda tillstånd drog du fram en kvin höll den mot min hals. Som om jag skulle kunna skrika?
Du tog mig i besiktning! Du stånkande och stönade i mitt avslagna öra.

Jag kände mig äcklad. Min kärlek för dig dog, istället vällde annat fram. Mina tårkanaler fyllde mina ögon med en saltig vätska som sved på ögonen. Jag blinkade bort dem och de rann ner för mitt ansikte. Jag snyftade en gång då tog i med all den styrka du hade kvar. Det vara bara det att den styrkan satt inte den nedre delen av dig själv. Den satt i handen med kniven som skar upp min hals.

Hej!

Jag kommer snart dra till min syster tillsammans med mamma. Vi åker om en halvtimme så vi ska dit och hålla henne sällskap.
Roligt nog blir det så att både mamma och jag ska åkla buss. Woohoo någon har drukit.

Haha inte jag, spelar ju ingen roll om jag dricker eller inte, måste iaf åka buss x)



haha ni får glo på en bild undertaget. Medan ska jag lyssna på Mamma Mia the movie låtar på spotify.
Älska dem låtaran!

Min outfit för att bara åka till min syster!

Kofta från Gina Tricot (mååånga år sen!),
ett lila linne från H&M och
Beisha shorts från Joelle :)


På återseende!

Skolan slutade så plötsligt då det kändes som jag nyss börjat dagen. Min SO lärare hade inte alls gillat att jag inte var klar med läxan, men på samma gång kände han sig nog hedrad över att jag ville forska mer om personen bakom dramat då jag tyckte att informationen om mördaren inte räckte till för en uppsats.
Han gav mig bara den här helgen att plugga. För innan sommarlovet så skulle komma de sätta betygen bland annat och han var tvungen att få in den på måndagen. Jag lovade honom det.
Kändes som jag blåljög honom rätt i ansiktete för nu ikväll redan skulle man på fest hos Kamilla och nästa dag lär jag väl fortfarande vara hos Steven. Han hade bestämt att jag sova över hos honom. Jag var något osäker på det eftersom han skulle nog dra med sig en heting hem från festen för att få sig ett ligg.
Mitt leende jag gav Steven var vek men han lade nog inte märke till det då vi vandrade förbi Ica, han pratatde på om festen och sen om hans dejt han vart på dagen innen. Det var öppenbarligen skälet till att han var så glad idag. Han pratade inte om annat än Jonas, som killen hete han träffade.
Jag märkte sen att jag inte var närvarande då han slutat prata och kollade på mig med en slug blick.

"Vad?" Svarade jag honom överraskad.
"Vem tänker Silje på?" Log han glänsande så hans ögon fick något lurigt i sig.
"Inget. Mina tankar är privata!" Svarade jag honom rapt och det fick honom att skratta lågt. Han skakade på huvudet och lade in armen i min.
"Silje lilla! Du behöver ett ligg!" Svarade han upprymd. Det fick mig att chockas att han sa så till mig, sammtidigt skrattade jag medan vi närmade oss mitt hem.
"Och hur är det sig att du kommer och tänka på det?" Frågade jag honom med ett leende.
Han ryckte på axlarna.
"För det första har du nog inte hört hälften av allt jag sagt och sen går du och kollar rakt fram med ett sådant strålande leende så jag undrar egentligen om du är fortfarande medvetande eller om det är någon speciell du tänker på. Om inte så måste jag skaffa dig kondomer och sen grymt snygg kille med tvättbräda!" Pratade han ivrigt.
Vi kom fram till min port. Han följde med upp en bit för han hade bråttom hem för att fixa med läxorna innan han begav sig av till Kamilla runt sex tiden.
"Jag tror jag klarar mig. Alla de andra gångerna jag vart med någon var bara en onenightstand" viskade jag i trapphuset så ingen snyltande granne skulle höra mig. Han fnös föraktfullt.
"Du som skröt så mycket att du fick skolans snyggaste kille i säng!" log han och höjde ett ögonbryn och korsade armarna över bröstkorgen.
Vi stannade halvvägs upp som vi alltid gjort sen vi började i sexan på Nivrena skolan.
"Jag föredrar att dra med mig egna och nej jag har inte tänkt hoppa i säng med någon med en tvättbräda" skrattade jag lågt åt honom då han kom på att tänka på detta just nu.
"Nehe, men då tar jag med mig en med en tvättmaskin." Jag tittade på honom med en oförstående blick. Tvättmaskin? "Ja? En sådan person med en och en annan ölmage det kanske är mer din sexiga stil hos män" Jag vek ihop mig av skratt så jag fick sätta mig ner.

"Tar du hit en med en tvättmaskin så kommer jag hoppa ner från gångbron och ner i älven!" Hotade jag honom då jag försökte bli allvarlig. Han satte sig ner bredvid mig. Trapphuset var väldigt smalt men vi båda fick plats att sitta på samma fotsteg. Vi kollade mot de halvt öppna fönstret mitt emot oss så vi kunde se grannlägenheterna. Där på balkongen stod det en kvinna som var bar på överkropp. Vi tittade på varandra och fnissade.
"Jag skojade med dig. Jag vet en som skulle passa dig utmärkt men honom får du inte träffa först klockan åtta" log han hemlighetsfullt och lade händerna bakom nacken och lutade sig bak mot de obekväma, kantiga och hårda trappstegen.
"Jag ska plugga vidare på uppsatsen så får jag fixa mig i ordning sen. Men Steven? Vad ska jag ha på mig?" Jag vart lite upprörd då jag aldrig brukade komma med väl uppseende väckande kläder. Sen fick mina föräldrar inte misstänka att jag skulle festa.
Jag får ljuga ihop något om att jag ska ha filmkväll hos Steven och vidare.
Steven ryckte på axlarna.
"Du kanske ska komma i någon skindress." Han fick stora ögon då han yttrade den meningen och kollade på mig med stora och, lite väl lycklig ögon. "Tänk vad coolt att se dig i det? Du skulle ju absolut likna Catwomen!" Sade han upphetsat.
Jag fick ett nytt skrattanfall då jag mindes den filmen vi såg hos honom för någon vecka sen.
"Jag säger som Patience Philips, jag skulle ALDRIG ALDRIG bära en skindress!" Citerade jag henne. Steven skrattade innan han reste sig upp. Han var tvungen att skynda sig hem.
"Vi syns vid sextiden då. Vi träffas nere vid trappan upp till Essviks slottet" log han åt mig och skyndade sig iväg ner för trapporna.

Essvika slottet kallade vi Kamillas hus eftersom hon hade ett hus som låg över Kvisslybyn på en ganska så stor hälla som låg en bit upp på ett litet berg som inte tagits bort utan lämnas kvar. Man kunde se huset om man kom och gick från Skottsund eller kom från Kvissleby hållet.
Hennes gula hus var stor och innehöll åtta rum och kök på två våningar. Ett gult fint hus med vita knuter och stora fönster som släppte in solen. Om solen nådde ett hus först så var det hennes. Essviks slottet.
Jag kom in innanför dörren och in i köket för att äta middag, som alltid var klar då jag kom hem. Mina föräldrar hade ett sådant schema sen jag var liten. Alltid efter skolan så var det middag hemma hos mig. Och så har det alltid vart i 16 års tid, säkert längre för mina föräldrar hade levt ihop några år innan dem fick mig, tror jag i alla fall. Det är inget jag frågar om då sådant aldrig brukar intressera mig. Att fråga om hur det var att leva på 60-talet.
Vi satt tysta vid matbordet och åt av maten. Jag tackade för maten då jag fått i mig mina äckliga Icaköttbullar. Jag ställde ner det i maskinen och försvann in på rummet där jag satt för resten av tiden tills det var dags att göra mig i ordning.
Mitt rum var min flykt. Trots den bleka röda färgen på mina väggar så kände jag mig hemma här. Mitt rum var min fristad.
Sen var det ju det där med kläder. Vad ska man ha på sig?
Önskade jag hade haft Kamilla här som brukade rota i min garderob och finna något att klä mig i.
Min mamma kom in och såg att jag nu gjorde detsamma som Kamilla brukade göra. Jag rotade omkring i min garderob.
"Måste du byta kläder för att gå och se på film hos Steven?" Frågade hon en aning misstänksamt. Jag stannade upp då jag hittade en tunika från Gina Tricot.
"Jag vill inte springa omkring i kläderna jag haft på skolan. Tänk vilka bakterier det sitter i dem!" Svarade jag nyktert och slängde tunikan åt sidan och plockade fram några ljusa stuprörsbyxor som fick duga tills vidare. Vad jag skulle ha på överkroppen var en annan sak.

Jag kollade på tunikan igen. Mörkt på ljust? Kunde det passa. Jag plockade upp den och drog på mig den och ställde mig framför spegeln som stod på golvet i mitt rum. Än hade jag inte fått upp den på en spik på väggen. Jag såg bara mina kläder och inte mitt ansikte då jag studerade mitt val av kläder.
"Du gör som du vill men säg inte att du ska sminka dig också." Jag stannade upp allt för snabbt då tunikan var på väg över huvudet på mig.
"Jag får väl sminka mig lite lät bara. Typ som mascara och eyeliner." Ryckte jag på axlarna då jag fann en ljusblå blus istället som jag hellre valde framför tunikan.
När jag kollade mig själv i spegeln så såg jag nu att jag vart riktigt snyggt. Allt som behövdes var mina svarta boots och kanske ett halsband.
"Silje, ni ska bara se på film. Ingen ska väl kolla på dig" log min mamma. Jag kunde inte låta bli att le tillsammans med henne. Var så länge sen jag såg henne vara glad.
Jag gick fram och gav henne en kram.
"Nej ingen ska kolla på mig men jag vill i alla fall se annolunda ut då jag kommer. Steven är som han är. Kommer jag ditt osminikad är jag full i smink innan jag kommit in i hans rum" skämtade jag. Min mamma skrattade. Hon släppte mig och kollade sen på mig.
"Du är så vacker Silje. Var rädd om din skönhet!" Hon kysste mig på kinden och lämnade mig i rummet.
Jag stod ensam där och kände hur jag mådde illa ut över vad hon sagt. Jag vet att jag såg bra ut, men att hon nämnde om min skönhet kom jag och tänka på min jungfrudom. Den historian var inte direkt någon skönhet.

Allvarligt talat vet jag INTE vad detta vart för något. Inget av mina bästa noveller men jag hopaps den är läsduglig. Det är en snabb onehsot om hur det går för Jonas och Liv (läs [g]Lev det liv som du vill leva[/g] för att veta hur det var med dem från början). Detta vart bara något som jag tänkte på häromdagen som jag ville skriva och detta är vad jag kommer med.
Hoppas den är läslig x) *skrattar*

"Är det sant?" Ytterdörren stängs igen med en smäll så det dånar i hela lägenheten. En flicka runt 11 år kommer in i köket och slänger ner ryggsäcken på golvet där den sen alltid ligger kvar resten av dagen.
Flickan hade ett runt ansikte med en fin liten näsa och smal mun. Hennes kinder var runda och gjorde att så att hennes ansikte vart behagligt att se på. Hennes ögon var lika blå som safiren så ögonen fångade alltid folks uppmärksamhet. Hennes blonda ljuvliga hår hängde ner till svanken så de härliga ljusa lockarna svajade.
Tänka sig, hon var rddan 11 år nu.
Jag kollade upp på min dotter från tidningen som jag knappt kommit igenom.
"Vad är sant?" Frågade jag henne full av misstankar. Flickan andades ut och in en gång innan hon öppnade munnen för en ny attack, rakt in i ansiktet på mig.
"Är det sant som farmor säger att du har skaffat dig en ny mamma till mig?" Nu välde tårarna fram från de safirblåa ögonen.

Att det söta fina ansiktet kunde förvridas snabbt i tårar var nästan för sorgligt. Hon var alltid så fin och glad varje dag och nu stod hon här i sina fina fredags kläder, som hon och jag valt ut åt henne sen kvällen innan, och grät så tårarna sputade ner för kinderna på henne.
"Liv, jag måste få någon som håller av mig jag med, men jag har aldrig sagt något till farmor om att det ska bli en ny mamma. Ingen kan ta en mammas plats här i huset" förklarade jag för henne och tog henne i min famn. Hon slog armarna om min hals.
Hennes tårar blötte ner min svarta T-shirt. Hon hade inget svar till mig, hennes tårar fick henne att inte kunna säga något. Jag visste inte ens hur jag skulle säga det till henne, men absolut skulle ingen ta någon mamma plats då hon trivdes med att bara ha en pappa.

När hon lugnat ner sig satt hon i mitt knä, hickade och försökte torka bort de överflödiga tårarna som fortarande rann.
"Lo- lovar du?" Hickade hon. Mitt ansikte log mot henne då jag lyfte upp hennes haka och torkade bort tårarna med min redan så blöta t-shirt.
"Självklart älskling, inte ska jag låta någon få komma och ta en ny plats som plast mamma" Liv skrattade och vi kramade om varandra. -"Nej se nu till att plocka fram läxorna så dem är gjorda för idag så får du gå ut och leka" log jag.
Liv log sitt chamande leende och skyndade sig att plocka fram sin läxa som bara bestov utav multiplikationstabellen.

Senare på dagen flöt allting på. Både jag och Liv fixade med att städa i lägenheten för vi skulle ha en hembjudning av min nya flickvän som jag haft ett par månaden utan att tala om för Liv. Liv älskade mig över allt och annat och jag kunde förstå varför hon reagerade som hon gjorde.
Kanske borde jag ha talat om för henne redan från början om dejten jag och Sara hade men jag visste redan då hur hon skulle reagera. Liv funkade nämligen så att hon såg alla andra kvinnor i min närhet som rivaler. Inget direkt bra början på ett sådant förhållande mellan min dotter och min nuvarande flickvän. Så bäst borde nog att låta dem vara tillsammans medan jag kanske går och köper en "kvällstidning"... Kvällstidning? Vem är jag egentligen? Jultomten?
Ush, mitt liv är bra eländig! Jag hoppas bara på det bästa mellan dem två.

Sara är det bästa som hänt mig sen jag förlorade Mikaela för 11 år sen. Och jag har aldrig tittat åt en annans kvinnas håll eftersom den ända kvinnan i mitt liv har alltid vart Liv. Allt har kretsat runt henne. Sara skulle vara den perfekta kvinnan i familjen som också hade god hand med barn.
Sara har alltid talat så fint om hennes kusinbarn som är nästan i samma ålder som Liv och är så underbar och dem båda kommer bra överens.
Jag har berätta för henne om Liv och hur hon är och vad hon gillar. Sara sa att dem båda hade en sak gemensamt och tror med att de ska komma väldigt bra överens.
Jag kunde bara le och tro inför gud att det skulle gå bra för dem.

Kvällen närmade sig långsamt och Sara skulle vara här vilken minut som helst. Jag och Liv satt i en av de två fotöljerna och väntade ivrigt. Jag berättade om Sara för Liv innan Sara skulle komma. Lika bra att förbereda min dotter.
Liv hade inget att komma med mer än kolla ner på hennes nervösa sammanflätade händer. Hon nickade till svar eller ryckte på axlarna nu och då om jag ställde frågor till henne. Så var Liv, blyg och reserverad in för nya människor.

Ringklockan ringde och Liv flög snabbt ur fotöljen och in till hallen för att öppna dörren. I dörren stod det en lång tjej med lika långt och fint blond hår som Liv själv. Hon hade dock bruna ögon istället för blåa som Livs, men så vackra och tilltalande att se på. Hon log med en bred och vacker mun. Välformade käkben, smala kinder och en hög och fin panna. Hennes ansikte var osminkat så hennes yttre vart ännu vackrare och mer verkligt.
På sig hade hon mörka stuprörsbyxor och en svart tunnika. Hon var verkligen super snygg. Jag visste inte ens om det var den samma Sara jag träffade för bara några dagar sen, denna var ju en modell?!
Hon tittade ner på Liv som stirrade på den långa kvinnan som hon bara räckte till magen.
"Får jag komma in?" Frågade hon Liv med en söt röst. Liv nickade och flyttade på sig så hon kunde komma in. Väl inne stod vi alla tre i hallen. Tysta. Utforskade varandra. Sen skrattade Sara. "Jag må då säga att detta var verkligen ett intimt möte" log hon och böjde sig ner så hon kunde kolla in i Livs blåa ögon. "Jag måste säga att jag är glad att få träffa dig Liv. Du är verkligen vacker, men ännu mer vackrare i verkligeheten än på kort. Jag heter Sara Lund och jag hoppas du och jag ska komma bra överens" log hon.
Liv visste inte vad hon skulle säga. Hon log blygt och tittade mot mitt håll med ögonen under luggen. Hennes leende var överförväntat. Det där leendet var en av dem som jag kände till allt för väl.

Sara var mer än accepterad.

Ingredienser

Gör så här

1. Börja med att skiva upp kyckling filéerna och lägg ner dem i en varm stekpanna. Stek dem tills de råa försvinner.

2. Flytta sen över kycklingen till en form. Vilken form som helst funkar. Blanda ner taco kryddan och taco salsan. Rör om.

3. Tillsätt de tärnade tomaterna och Chilin (om man vill ha de med) rör om ytligare tills de är ordentligt rörd.

4. tillsätt nu osten ovanpå alltihopa och in i ugnen på 200 grader. De är klart då osten har smällt.

5. De enkla, bre på Cremé Fraichen ovanpå osten. Om man vill kan man antingen lägga isbergsalladen ovanpå i småbitar eller så kan de serveras bredvid. Ät Taco chipsen som bestick.

TIPS: För att göra de mera mat så kan ni koka ris till så de blir mer mat av denna härliga Tacokyckling.
Jag önskar er en smaklig måltid



Smaklig måltid!

Mitt första tips till er med innekatter handlar främst om deras hygien. Deras toalett. Våra katter som vi valt att ta hand om och bestämt att de ska få leva inne. Fast de är självständiga så är de inte helt självständiga om de ska stanna som innekatter. De behöver nämligen lite hjälp på traven.

Mitt första tips blir att ni ska börja med kattlådorna. Vanligtvis har man 1 kattlåda perkatt. Men det är en smaksak och man gör precis som man vill. Mina katter ex har tre lådor, men de är bara två. Sä därmed måste deras lådor hållas i storform för att de ska bara behagligt för dem själva.

Det som behövs då man fixar med kattlådan är: Kattlådorna (först och främst), kattsand, kattspade, hundbajspåsar (kommer till det längre ner) och kanske en och en annan kattfreash pulver. Till det måste man ha en sop eller kanske en dammsuga för att sopa/dammsuga upp de överfödiga som kommit utanför kattlådorna.

Detta är vad jag använder mig utav då jag fixar med katternas kattlådor!

Och så här ser det ut inne på deras "toalett" efter 24 timmar!



Nu kommer jag visa bild för bild hur en kattlåda ska rensas för kattens bästa!

Hej!

Vid tolv tiden så kommer posten alltid hem till oss. Antingen på pricken eller några minuter innan/efter. Och jag vart lite förvånad då det var brev till mig.
Mamma var före mig att hämta posten för vi möttes vid lilla korsningen till hallen och mitt rum. Från ett avstånd på två meter så kunde jag se att det var till mig.

Det var hårt. Rörligt men hårt. Så jag öppnade berevet och i låg något som fick mig att smälta. Tack Simone igen!

Ja det var ett studentkort på Simone från då jag var hemma hos henne. Vart super glad!
Så att se det kortet den morgonen gjorde min dag till en super bra dag <3



Tänka sig att du och jag träffades genom internet och det klickade så bra. Inte nog med det har vi känt varandra i 7 års tid och vet inprincip allting om varandra.
Nu när vi ska träffas (försöka givetvis ;)) så kommer det nog bli super kul.

Miss you honey!

Jag trodde det skulle vara enkelt att kliva upp morgonen då man längtade till skolan. Men jag tror jag måste ha ljugit för mig själv då jag sa så till min mamma kvällen innan. Hon var som vanligt irriterad på mig då jag vägrade kliva upp på morgonen. Jag var trött och önskade att dagen aldrig skulle bli dag. Jag ville sova!
"Silje! Kliver du inte upp nu så.. ÅH" skrek hon och stampade ut från mitt rum. Mitt huvud låg under huvudkudden. Mina ögon var öppna och jag var praktisk taget fullvaken, men att kliva upp gjorde jag inte. Jag hörde inte min mamma komma in igen. Jag förstår inte hur hon står ut med mig så som jag är till personligheten. Jag styr mitt eget liv men jag har henne som en ledare.
Jag hörde hur dörren öppnades. Dörren öppnades lite så där på glänt.
Jag satte mig upp så huvudekudden ramlade ner framför mig. Min pappa stod vid dörren med armarna i kors.

En man på 175 cm med breda axlar. Denna typ av man, min pappa, var en person som vandrade runt i mörka jeans och skjorta. De svarta håret med en och en annan silvrig hårslinga av ålder och ett runt ansikte med ett så totalt lugn i de blåa ögonen tittade på mig.
"Varför gör du så här mot mamma varje morgonen? Hon mår inge bra vet du och du gör saken inte bättre för henne så som du beteer dig." Han hade rätt. Min mamma måde inte alls bra.
Hennes syster dog för bara någon vecka i en hjärtinfarkt. Så allting var totalt kaos här hemma med begravning och allt som det väl innbär hos en dödsbo. Jag erkänner att jag saknar henne mycket. Att dö i en ålder på 38 år är ingen ålder. Så jag kunde bara nicka och kolla blygt bort. Jag hade inge svar på tal.
Min hjärna funkar bara för mig själv och jag kände mig som Saga Simon i Sagan om Isfolket. Jag är sluten av min egen kärlek till alla andra. Jag visar mig inte öppet, jag döljer mig själv och allt som handlar om mig själv plågar alla andra på ett sätt jag trode jag gjorde rätt för andra.

"Jag är på väg upp nu" svarade jag honom och hoppade upp ur sängen. Min natt t-shirt drog jag över huvudet och stod nu halvnaken inför min pappa utan att vara generad för att han står där och tittar på. Gårdagens kläder fick duga idag.
Pappa stängde dörren efter sig och jag var ensam på rummet. Eller ja katterna mina låg inne på min säng i fotändan och slickade varandra. Jag tittade på dem, två syskon, så olika till personlighet och utseende så man kunde inte alls ta dem för helsyskon. Ena hade alla de färger en katt kunde ha så hon vart super vacker och jag älskade henne så mycket. Den ena var helt svart och hade en väldigt lång, slank och muskulös kropp. Väldigt mager för den delen. Jag har fått hemsk mycket kritik om hennes kropp och många tror jag svälter henne.
Men tro på det så äter den tösen mer än vad hennes syster gör, som är ganska grov för delen. Katter? Har de samma personligheter som vi har? Eller är det bara som de är födda till? Det hänger på generna?
Jag är inge vidare katt människa så då det gäller att tänka, min hjärna fungerade bara för böcker som handlade om mord. Thriller är min grej!

Skolan kände så himla långtråkig redan då man kommit in genom dörrarna. Alla elever som spirrar så glada leenden då de ser varandra och feijkar att de är så glada att vara tillbaka i skolan och träffa alla kompisar. Jag kan se deras ängslan i deras ansikten av att behöva gå en dag till i skolan men jag kan se hopp också. Hopp om att det bara är en vecka kvar till sommarlovet. Jag längtade jag med. Mamma och pappa hade planerat att köpa en sommarstuga bort i Dalarna så jag skulle vara borta hela sommarlovet.
Jag känner mig glad att jag fick dem att flytta bort från Sundsvall och bosätta oss på ett annat ställe i sommar. Inte nog med det skulle jag ha fullt upp med att få träffa min internetkompis i Dalarna. Vi har träffat varandra förut några gånger och nu var det verkligen dags att komma ner till de fina Dalarna och umgås på heltid.
Musiken i mina öron spelade min favorit låt som jag kunde lyssna på i all evighet utan att tröttna på den och trots att jag inte tyckte om själva personen som sjöng den, men så var det alltid med artister som jag inte gillade: De hade en bra röst för just dem där låtarna.

Jag mimade ensam då mina ben långsamt gled fram till mitt skåp som fanns på nederplan av skolan. Mitt kombinationlås var nog det enklaste jag kunde få av lärarna då skolans rektor införskaffade kombinationlåsen till skolan. Ett fram, ett bak och ett fram igen: 23-02-38. Det satt i mitt huvud som en spik i en betongvägg.
Och varför denna kombiantion var så enkel att komma ihåg var att det var min farmors födelsedag.
Mitt skåp låstes upp med ett klick, som jag inte hörde från ljudet av min Ipod, och öppnade det. Genast ramlade det ut ett kuvär som gled ner framför mina fötter. Jag plockade upp den, snurrade det. Inge namn? Ingen avsändare?
Säkert någon elev som kunde min kombination och spelade mig ett spratt.
"Silje!" En röst som jag allt för väl kände till kom fort fram till mig. Steven kramade om mig som om vi inte hade setts på flera månader. Jag kramade om honom och skrattade.
"Du av alla borde väl vara den som är dyster" log jag då han släppte mig.

Hans ögon var väldigt bruna. Och den kroppen, GRR säger min hjärna. Men en chans på honom har inte en tjej som jag. Steven var öppet homosexuell och älskade sin läggning. Han hade till och med en blogg om sin öppna läggning. Inte nog med det så brukade han alltid vara så dyster och mådde allmänt illa bara för han var den han var. Ärr på armarna hade han också. Inte något han gjort själv utan att han blivit misshandlad mitt på öppna gatan en gång för hans öppna läggning, men trots det så fortsatte han att vara den glada. Fast hans dysterhet kunde jag läsa i hans ögon.
Denna dagen var helt annolundare. Hans var så glad att den där dysterheten jag brukade se inte existerade.
"Åh du skulle bara veta. Kommer du senare till Kamilla? Det är fest hos henne och jag tror hela klassen och några till kommer. Även snygga gymnasie pojkar" log han med blinkande ögon och de drömde sig bort.
"Streven ska inte kolla på stora killar" citerade jag Kamilla som brukade skämta med honom om det. "Nej men allvarligt talat så vet jag inte. Jag känner inte för att festa nu när min mamma mår så dåligt" skynade jag att försvara mig. Det kunde ju vara en annledning.

"Silje!" klagade Steven. "Du gör ju jämn så här. Vet du när du senast festade med oss?" Hotade han med. Jag förstod att han skulle komma med den frågan. Genast plockade han upp en noteringsbok och bläddrade i den. "Se här! Vi är här nu också backar vi," han backade ett par blad som visade sig vara mer än jag trott. "här festade du och hade kul med oss senaste och då var vi hemma hos mig då mina föräldrar var till Thailand för en vecka."
"Ja men det där datumet var ju tre dagar innan min farmor avled och där har du väl en annledning till varför och nu har du en till." Noterade jag för honom.
Min mammas syster är ju död. Steven himlade med ögonen.
"Snäääälla?" Han lutade sig fram mot mitt ansikte så det var bara någon centimeter ifrån mitt. Hans ögon fylldes med tårar och underläppen åkte upp till ett ledsen mun. Ledsna hund minnen! Hur gör han det där egentligen? Då jag gör det känns det som att de bara äcklas av mig.
"Jaja jag kommer bara så du får sällskap av mig. Men suger festen drar jag hem" varnade jag honom. Han skrattade och kramade om mig och vi vandrade till klassrummet som började fyllas med elever från våran klass.
"Inte då, för jag ska supa dig under bordet" Jag skrattade högt åt honom.