Walther satt utanför ett övergivet hus i skogen, där väntade han en bra stund. Vampyrer var alltid sena, han fnös irriterat och grävde med ena skon i marken. Han hade lovar Maria, att han skulle försöka, för allas skull. Ray hade också lovat att uppföra sig, men hur hade de valt att hålla tyst om. Nog skulle de försöka alltid, men uppföra sig, det fanns inte en chans att Walther skulle uppföra sig, Ray däremot, gjorde han det inte. Walther avbröts i sina tankar av ett prasslande ljud, sedan, tystnad. Den onekligen attraktiva vampyren stod framför honom med rödlystna ögon.
”Trodde du hade fegat ur” Walther synade den äldre vampyren uppifrån och ned. Jeans och en skjorta. Det svarta håret låg lite åt sidan, nykammat dagen till ära.
”Aldrig” Ray drog upp överläppen och visade två huggtänder. Walther gjorde likadant och morrade lågt. Det låg något attraktivt hat i luften när Walther gjorde en gest mot dörren och Ray klev in utan ett ord.
Tillsammans gick de ner för en spiraltrappa som ledde dem till källaren, där klev de in i ett rum.
”Hur är detta berättigat?” Ray såg sig omkring i det dammiga rummet med stenväggar och bara en svag lampa som lyste upp delar av utrymmet.
”Menar du Maggan och Maria?” Walther tog ett kliv närmare Ray som kunde känna hundens andetag mot nacken.
”Ja…”
”Vi båda vet att detta skulle hända, jag menar, har du inte känt det” Walther tippade huvudet på sned, som en uppmärksam hund.
”Jo…” Andades Ray och vände sig om, bara centimeter från Walthers ansikte.

Utan vidare knäppte Walther upp knapparna på Rays skjorta och lät den glida ner på golvet. Huden var blek mot det svarta håret och Walther såg att han hade en kropp byggd mycket lik hans egen.
Ray sa ingenting, lät det hända, med iver i de röda ögonen. Han kände inte alls som han brukade känna för hunden. Nu kändes han mer som förbjuden mark, och vad gillade vampyrer mer om inte just det, allt förbjudet.
”Vad sägs om...” Walther knäppte upp knappen på Rays jeans och drog ned gylfen.
”… vi låter bli att nämna det för flickorna, vem vet, du kanske vill göra om det”
”Jag… ” Fnös Ray men han kunde inte dölja upphetsningen.
”… eller kanske du” Fortsatte Ray och blottade ännu en gång tänderna.
“Mycket möjligt” andades Walther medan Ray trampade av sig jeansen. Han hade inte haft något under, och för att vara vampyr, verkade han definitivt ha mycket blod i kroppen.

Walther minskade avståndet mellan dem båda och kysste honom, våldsamt, medan Ray slet sönder hans tröja. Ray var betydligt starkare än Walther, men det betydde inte att han skulle gå bestämma. Därför backade Walther, vände sig om och hämtade ett rep som han slängde med i luften.
”Jag vet att du kan ta dig ur detta… men för sakens skull kan du väl låta bli” Ray höjde ett ögonbryn och log finurligt.
”Vi får väl se” Sa han kort men lät Walther binda hans händer bakom ryggen. Han drog åt lite extra, säker på att vilka brännmärken han än utsatte Ray för, skulle den bleka huden läka lika fort som Ray själv önskade.
För sitt eget nöjes skull tvingade Walther upp Rays händer i luften och krokade fast repet i en krok i taket. Han gick runt och beskådade Ray från alla vinklar möjligt. Den ständigt växande kuken, den välformade rumpan, torson och sedan ansiktet.
”Du gillar det” Konstaterade Walther och plockade upp en piska, han slog läderbanden mot sin hand ett par gånger innan han gick runt Ray, ställde sig bakom honom och slog till honom över ryggen.
Rays kropp ryckte till och lämnade tunna röda ränder över ryggen, de bleknade snabbt. Walther slog till honom igen, hårdare. Ray stönade lite och försökte vända sig om men den yngre och betydligt mer bestämda varulven lät honom inte. Istället la han armarna runt Rays midja och pressade sig mot honom. Gned skrevet mot Ray och kuttrade i hans öra.
”Känner du” Sedan backade han, drog långsamt av sig sina byxor och slog till Ray på en skinka.

Ray kunde inte låta bli att tända på tanken att sitta fast, hur lätt han än kunde slita sig, ville han inte. Det fann något oerhört eggande att sitta fast i taket och knappt nå ner med fötterna i golvet, medan en varulv, han förvånades av det själv, nu stod och slog honom med en läderpiska över bröstkorgen.
Walthers svullna kuk stod upp som en raket, redo för avfärd, precis som hans egen. Han ville desperat känna på den, men som det såg ut nu, hade han ingen chans att göra det. Om han inte ville ha sönder repen och förstöra halva nöjet. Därför lät han det vara, blundade och lät hakan sjunka mot bröstkorgen.
När han inte såg vad Walther hade tänkt göra, ökade spänningen och den sensuella känslan som spred sig som löpeld i hans mest känsliga delar.

Walther log för sig själv, beskådade det lilla ollonet framför sig, ställde sig närmare och smekte det med tummen. Rays huvud for upp och knäna böjde sig en annan. Ett stön lämnade de röda läpparna, ett läte som Walther aldrig hört hos Maria, detta var grövre, mer behagligt och bedjande. Han sjönk ned på knä, satte händerna på Rays höfter och förde in kuken mellan sina läppar.
Ray försökte motjucka men Walther lät honom inte. Må hända att vampyrer var starka, men det var varulvar också.
Walther sög hårt, ivrigt, smakade ingenting som Maria och han älskade att ha övertaget.

Ännu en gång blev Ray lämnad, hägnades från taket, Walther hade släppt piskan, slutat suga av honom när han hände att han kunde komma vilken sekund som helst.
Varulven kom tillbaka med kulor som satt i en lång rad, geishakulor.
”Vad ska du med dem till?” Ray visste mycket väl vad de var till för, men han kände att han var tvungen att fråga, för att se om svaret kunde hetsa upp honom mer. Walther flinade och höll dem mot Rays hans.
”Halsband för jättar” Sa han och skrattade ett klingade skratt innan han knät upp repet från taket. Han knuffade Ray mot en bänk som tvingade ner hans bröstkorg mot dem. Sedan höll han kulorna framför sig och tog en tub glidmedel som han dränkte dem i, för att lättare få in dem.
Han höll den första kulan mot Rays öppning och log för sig själv.
”Jag ska ha dem att leka med” Sa han och andades tungt.
”Dra ut dem… och stoppa in dem igen… tills du inte orkar med, och då… ska jag göra det en gång till, för att se vad som händer.”
Walther tog ett tag i nackhåret på Ray och pressade honom hårdare mot bänken medan han lät kulorna sakta glida in.
Ray grymtade och andades tyngre med bröstkorgen mot träbänken. Han mumlade något men Walther brydde sig inte om det. Istället drog han ut kulorna igen för att upprepa allting. Om detta inte var bonding visste han inte vad som var. Han hade en känsla av att det skulle vara väldigt svårt att se Ray på samma sätt igen.
”Om jag släpper håret ligger du snällt kvar då?”
Ray nickade nästan osynligt och Walther släppte håret, lutade sig över Rays rygg, lät hans kuk nudda vid Ray, bara lite och tog sedan tag i Rays kuk och började långsamt runka honom.
Rays knän vek sig, men Walther tvingade honom upprätt, med ett stadigt tag om skaftet och den andra handen som fortsatte det evigt långsamma arbete med de nyfunna vännerna, geishakulor.

Ray kände träsmaken mot bröstkorgen och Walthers varma hand. Svett rann ner för hans ansikte och han stönade lågt varje gång hunden kom åt hans svullna, lila ollon med tummen.
”Walther” andades han, fortfarande med händerna bundna bakom ryggen.
”Jag vill…” Mer fick han inte fram mer innan Walther släppte allt och satte en tygbit i munnen på honom som han knöt bakom huvudet.
”Jag gillar dig mer när du är tyst, det vet du väl” morrade han lågt och drog upp Ray i en stående position med hjälp av håret. Han tvingade runt honom så att de stod öga mot öga.
Walther log nöjt när han såg svetten rinna ner för Rays kropp. De glansiga ögonen sa honom även att han gjorde något rätt. Det svarta håret klibbade mot pannan och de röda ögonen lyste, om möjligt starkare än innan, som två prickad i den dunkla källaren.
Varulv, som han var, lutade sig Walther fram och slickade Ray över kinden, nöjde sig inte där, utan fortsatte ner och lämnade hänsynslösa bitmärken i en rad längst halsen och ner mot ena bröstvårtan. Han sög tag i den, lekte med den med hjälp av tungan och kände hur den styvnade i hans mun.

Ray gjorde en ansats att säga något, även med tyget i munnen, det var inte särskilt svårt att prata genom det, även om det mest blev ett mumlande.
Walther tittade upp på honom med mandelformade ögon och suckade djupt, irriterat.
”Verkar som att jag får stoppa något större i munnen på dig.” Walther slet bort tygbiten och tvingade ner Ray på knä. Ray satte sig lydigt ner även om det inte var han som var hunden av de två jämnstora pojkarna.
Han gapande villigt och tog emot den stora kuken Walther använde för att få tyst på honom. Han hörde Walther kippa efter luft när han Ray lyfte de hopbundna händerna och masserade hans pung, medan han sög den, för honom, enorma kuken.
”Ta det lugnt” Hörde han Walther säga, vi är inte i närheten av färdiga. Ray kände smaken av en försats på tungan, han njöt av den, inte alls som han trott. Det smakade inte hund, inte heller luktade den hund. En sensation inte helt olik från blod, men en helt annan tillfredsställelse. Med betonggolvet skrapandes mot knäskålarna, slickade han och sög om vartannat.

Walther hade egentligen velat slå Ray blodig med läderpiskan, men eftersom det verkade vara omöjligt att göra det utan att Ray läkte på några sekunder försökte han komma på något roligare, medan han kände den kalla munnen runt kuken, huggtänderna lätt skrapandes mot huden tunna, känsliga huden.
Svällkroppen dunkade och gjorde det svårt för honom att koncentrera sig, han kände hur magen åkte in och revbenen poppade ut så fort Ray kom åt det känsligaste stället.
Han tvingade upp vampyren på fötter med hjälp av håret, han hade aldrig trott att det där svarta kråkboet skulle komma till någon nytta, men det visade sig vara väldigt behändigt i situationer som denna. När de ännu en gång stod med ögonen mot varandra började Walther suga på Rays underläpp, stoppa in sin tunga i Rays mun och känna smaken av sig själv.
Svetten rann ner för ryggen och han började känna sig otålig och extremt kåt och då menade han kåtare än han varit innan.
”Ryck sänder repen” Viskade han i Rays öra och bet tag i örsnibben.

Ray slet genast sönder repen och kände friheten i armarna. Han placerade dem runt Walthers nacke och tog ett smidigt hopp för att fästa sina ben runt varulvens midja.
Den där hundlukten som han stört sig på så många gånger tidigare fanns inte där längre. Han pressade sig närmare och kände den mjuka huden tryckas mot hans egen. Sådär mjuk som en hundpäls fast utan att vara särskilt hårig.
Ray kände ur glidmedlet Walther använt tidigare rinna ner för låret och han gjorde honom mer tänd. Kuken bultade och bad om beröring, desperat gned han den mot Walthers mage och plockade upp kulorna som låg på träbänken.
”Snälla…” utbrast han och tryckte dem i handen på Walther som log mot hans mun.
”För din skull”
Det sved till lite, men inget obehagligt, inget han inte kunde stå ut med. Det gjorde nästan det hela skönare, när Walther tryckte in dem, för att sedan dra ut dem igen. Helst hade han velat ha Walthers kuk i sig, men det verkade få vänta, även om hans egen kuk var desperat, i behov av något slags frigörande.

Walther drog ut kulorna en sista gång, sätter ner Ray på golvet och tryckte ner honom mot träbänken igen. Han särade på Rays ben med hjälp av ena foten och satte händerna på Rays höfter. Med en lätt stöt tryckte han in kuken i Ray. Sanningen var den att han inte orkade vänta mer, inte Ray heller. Det syntes på honom. Medan han stod bakom honom, tog han ett tag om Rays skaft igen och började runka honom i takt med sina höfter.
Det krävdes inte mer än ett bar stötar innan Rays rygg krökte sig, spändes och skakade en aning.
”Jag…” Hörde han Rays darrande röst och han log för sig själv.
”För all del” Sa han och precis i den sekunden spändes hela Rays kropp innan den slappnade av och säckade ihop över bänken. Walther var inte långt efter och kollapsade över Rays rygg i några få sekunder innan han drog sig ur och hoppade upp på bänken. Han var tvungen att sätta sig ned en stund.
Ray stod kvar, lutad över bänken och andades tungt med håret slickat mot huvudet.

De satt hemma hos Maria, i den trånga lägenheten, Walther, Ray, Maria och Maggan.
”Så ni kommer överens nu i alla fall” Sa Maggan hoppfullt och tittade från Walther till Ray.
”Det skulle man kunna säga” Sa Ray och sneglade på Walther som satt en bit bort.
”Och du har inte kallat honom hundjävel?” Maggan lät misstroget med Ray skakade bra på huvudet.
”Om han gör det, har jag ett bra sätt att få tyst på honom” Walther log retsamt mot Ray som baja höjde ögonbrynen en aning och nickade

(Skriven av Johanna, en fan fiction av två av mina straighta karaktärer Walther och Ray)