Denna korta novell är ämnad för min farmor som somnade in nu den 2 maj. Jag ber inte om att ni skall tycka synd om mig för att jag skriver sådant här, men de bandet som min farmor och jag hade är oslagbar. Jag älskar henne över allt och annat så därför skriver jag denna till henne och för mig. Den engelska texten är från låten Westlife - Unbreakable

Took my hand,
touched my heart,
held me close,
you were always there

Dina dagar var aldrig räknade. Trots att det gick så snabbt då jag med ens fick veta att du låg döende, kunde jag ingenting göra för att hjälpa dig på rätt väg. Ditt hjärta var svagt och du orkade inge mer.
Inte heller var jag där. Jag kunde inte.

By my side,
night and day, through it all,
baby come what way

Jag satt här hemma och lät min blick, med ögon översvämmade av tårar, skåda in i en röd väg. En röd väg av ingenting. Bara tomma väggar utan någon som helst mening med varför de skulle stå tomma. Dina ögon kunde jag se som log med en sådan charm att jag önskade jag kanske skulle ha vart med dig ändå.

Swept away on a wave of emotion,
over caught in the eye of the storm,
and whenever you smile,
I can hardley believie that you´re mine,
Belivie that you´re mine

Hur mycket jag än stirrade skulle de för alltid vara tomma, tomma så som mina tankar var. Mina tankar om dig. De minnen jag har kvar. Jag försökte se dig framför mig, men det ända jag kunde se var hur då låg där döende och inväntade den ljusna ängel som väntade in dig för att föra dig till himmelens guldportar. De väntade på dig allesammans.

I´v been touched by the hands of an angel,
i´v been blessed by the power of love,
and whenever you smile I can hardly believe that you´re mine...
This love is unbreakable

Kärleken förvandra som vi delade med till oss var oslagbar. Din kärlek för mig och min för din. Din kärlek var moderligt, som din kärlek för ditt älskade barnbarn, din sondotter.
Jag älskade dig för den underbara farmor du var.
När smset kom fram, stod det några få ynka rader från min mamma som skrev: "hon har somnat nu" jag visste då, att ängel tog din hand och visade dig vägen. Vingar vita som snö, en klänning lika vit som dunet på molnet, flög du mot ett vidare liv.
Ensam, hos mig, lämnades tårar av saknad och kärlek. Min kärlek för dig.