Hon satt vid fönstret i hennes rum och såg på hur de kalla vindarna ven över vägarna och genom de nakna träden. Det hade blåst i flera dagar nu så Tindra hade inte kunnat återvända till Norska 1800- talet. Bakom sig lekte hennes tre små bröder med kritor och papper. I alla fall två av dem. Den andra byggde lego. De fick leka nu på hennes rum för hon hade så tråkigt. Läxorna var klara åter igen. Sist vart de visst lite väl färgglada och förstörda av tre pojkar med sinne för måleri.

Hon vände sig om med huvudet vilad på armarna som låg korsade över varandra. Hon kunde inte låta bli att le då de både målade konstnärligt och byggde konstnärligt. Hon satte sig ner vid datorn och sökte in på google via Wikipedia för att få veta mer om Norge. Under deras 1800- tal. Hon ville veta väldigt mycket så hon kunde studera livet där och kanske komma med en super bra extra läxa som kanske kunde ge henne toppbetyg i SO.

Att klicka upp Google och sen söka vidare på de hon ville ha sökt var nog svårare än hon trott. Hon kollade stint på den blå fälten där de visade vad som antingen hände under 1800 talet eller så handlade det om något som hon inte alls ville ha tag i. Hon klickade in på de andra blå fältet, Sverige och Norge, och kollade vad de kan ha handlat om. Hon läste de tre korta raderna långsamt för att förstå dess innebörd.

Hon gav upp då de vart som om tungan snubblande över orden så det kändes som allt hon läste på de korta raderna vart bla bla. Hon suckade och kollade vidare. Tindra gav upp och gick tillbaka till där hon var och kollade ytligare för att se om de fanns annat. Hon kollade mot sina tre bröder som fortfarande pratade och lekte vidare med deras små röster. En dött öppnades och stängdes så hennes föräldrar måste ha kommit hem. Pojkarna kastade sig upp från golven och skyndade sig mot ytterdörren och ropade på föräldrarna som tjoade till då de fick se dem komma springandes.

Tindra satt kvar och läste på vidare. En av dessa blå som hon klickade in på hamnade hon på en annons sida som sålde gamla saker från det årtalet. En av dem som ploppade upp först var ett åldrigt skrin som hon gillade väldigt mycket. De fina handmålade konturerna runt träskrinet fick de att se mycket äldre ut än vad det såg ut. Även själva låset, som nu måste sakna nyckel, gjorde asken till en modell. Hon suckade hänfört då hon såg den. Hon kollade länge på den tills hennes ögon, bara någon centimeter, vandrade till priset. Hade hon haft något i munnen hade hon genast satt de i halsen för priset fick henne att inse faktum att de där pengarna har hon inte alls. De skulle bli 2 barnbidrag, två månader. De skulle nog hinna bli sålt.

”Hej Gumman!” Tindra kollade upp från skärmen och hennes mamma stod där. Hon var en exakt kopia av Tindra själv. Hon var bara något längre än hon själv och ögonen. Trots hennes väldigt vackra svajande bruna hår så hade hon ängs gröna ögon. Tindra hade ärvt pappa Rasmus bruna tråkiga ögon. Hon kunde inte se sig less på sin mamma men gav henne ett vagt leende. Trots det så var hon den mest dominanta i familjen.

 ”Hej mamma!” Svarade hon henne. ”Mamma, det är bara 3 månader kvar tills jag fyller år, men skulle jag kanske kunna få en tidig en” Tindras mamma kom fram för att se vad hon klickat fram. Då hon såg priset så vart hon genast skeptiskt.

”Har du funderat på varför du vill ha den? Det är ingen billig sak du önskar dig!” Timdra förstod att hon skulle säga så. Hon nickade och de släppte ämnet. Men Tindra visste en sak. Hon skulle ha den! Vare sig priset skrämde både henne och hennes mamma men den skulle stå i hennes rum.

 Ovädret släpptes dagen efter och istället för illande snöstormar for förbi hennes fönster. Bara en sol som stod högt. Dock på fel sida så Timdra hade bara skugga på hennes sida. Men att se ända från E4 så kunde hon se att de skulle bli en strålande soldag. Trodde hon i alla fall.

Hon tittade på termometern som visade -10 grader. Hon suckade lågt. Sommarkläder i detta väder? Kunde hon ha mer otur nu? Trots det så skyndade hon sig iväg till rummet och bytte om till det hon skulle ha. Denna gång valde hon en lång grön kjol som hon hade sytt själv. Ända mönstret som fanns var hennes släkt klenod. Två svärd som slåss mot varandra. En grön och en vit. Både stod för friheten och mod. Hon log mot den. Hon hade sytt den innan sommaren förra året och gillade den väldigt mycket. Under hade hon vita strumpbyxor på sig och över valde hon ett matchande grönt linne som hon gjort till kjolen. Lite åtsittande så det skulle bli en väldigt åtsittande korset hon hade att vänta.

Tindra kollade på vinterjackan sin och tog den med sig. Hon kunde lika gärna ta av sig den sen innan hon begav sig av. Hon kollade in i köket och där satt ingen av dem. De hade gått ut i det fina vädret med pojkarna så de skulle få komma ut och leka lite. Sen skulle de väl sova resten av eftermiddagen fram tills middagen.

Tindra började vandra ut i snön och nu var det bara att fortsätta tillbaka till samma ställe hon var på. Med vinterjackan på så kändes det varmare att vara ute än att springa ut med bara linne och kjol. Hon huttrade till lite. Det var ju som sagt kallt om benen. Tur var väl de att hon inte stött på hennes föräldrar eller så. De höll sig väl inne i Kvissleby där i lekparken vid dagiset på baksidan av Ica.

Tindra svor högt då hon såg att hon på nytt måste plumsa genom snön ytligare en gång. Bara att denna gång kändes det som om de hade blivit högre och att de skulle ta evigheter att komma fram. Faktum var att de där med att ta evigheter tog inte mer än 10 minuter att komma dit hon ville. Hon lade ner sin vinterjacka omsorgsfullt vid den stora tallen, ställde sig vid samma punkt som sist med guldpengen i handen och önskade sig hårt tillbaka till samma plats hon valt ut.

Under hennes fötter, kjol och går kände hor hur de först blåste kallt innan en sval och varm bris slog mot ansiktet. Hon log mot att se att hon var tillbaka då hon öppnade ögonen. Med vana steg vandrade hon ner för berget med trygghet och utan rädsla för att åter igen få träffa Daniel och Earling. Hon stannade tvärt då han kom upp i hennes tankar. Varför kunde hon inte förstå men en sak visste hon att han var en av de trevliga där som hon också kommit ganska bra nära för de hade mycket att prata om. Daniel var mer den där typen att blända hennes med hans ögon, mun och skönhet. Hon skakade av sig tanken. Daniel var väldigt snygg och bara några få år äldre än hon. Earling var ju runt 29 året, kanske mer men hon tyckte om honom som vän. Daniel är mer den typen hon skulle vilja ha. Om sådana bara kunde finnas hemma nu i Sverige. 2000 talet var ju bara så tråkigt nu, med visa undantag från de elektriska prylarna.