Jag har fått kämpat genom min vardag med att se glad och possitiv och i helhet så är jag en glad tjej. Går inte en dag utan att jag ler och ser glad ut, sällan man hör mig sur. 

Allvarliga konversationer kan jag ha med min bästa vän och det kan kringå från IRL saker till spel och andra saker.

 

Förut det så har jag ätit mina lugnade tabletter och depressions tabletterna i snart 7 månader. För det första tycker jag att jag mår bättre. Jag är mig själv igen, enda fortfarande är att jag inte klarar mig utan mina sömntabletter (mina lugnande) än. Jag är fortfarande trött men somnar aldrig om jag inte tar min Atarax. Jag har testat 1 vecka för länge sen och det funkade inte.

Min normala sömnrytmen har fortfarande inte kommit tillbaka.

 

Ut över det så är det fortfarande en daglig kamp att ta mig igenom en normal vardag som möjligt. Kliva upp på mornarna och iväg och jobba, sen hem igen och fortsätta leva ett normalt liv. 

För jag känner att jag saknar hur jag brukade vara ute och gå och njuta av den friska luften och sen kunna stanna och sitta på gravkullen (för er som inte vet vad det är så är så kan ni kolla på denna länken) och njuta av trafiken som kör på E4:an och sen låta tiden passera förbi utan att ens behöva skynda på min vardag.

 

Jag saknar hur jag brukade ut och jogga från skoltiden och efter gymnasiet! Jag kan varken springa eller gå normalt längre.

Hela jag är snedbelastat, jag haltar hela tiden och kan knappt gå normalt alls. Jag har fått minskat ner på mitt tempo så nu tycker jag att jag går i snigelfart och kommer typ inte fram så fort som jag vill. 

Smärtan i benet strålar från höften, ner till knäet och till smalbenet. Som värst är det på kvällarna efter att jag jobbat och den enda jag vill göra då är att ta det lugnt utan att behöva gå iväg och göra saker som en del vill dra med mig på.

Jag orkar inte ens anstränga mig längre för att ta en snabb promenad eftersom jag vet att jag i alla fall får ont efteråt. 

 

Jag vill inte behöva lida mer än vad jag gör!

Jag ska försöka få tag på min läkare igen för nu får han skriva ut lite kraftigare värktabletter än Alvedon. 

MIn läkare på Sundsvalls Sjukhus beodrade mig att lägga ner att knappra alvedon. Har jag ätit dom så många år som jag gjort är det ingen mening att fortsätta på det då det ger 0 effekt!

Låt hoppas att jag en dag kan leva ett normalt liv :(