Gjorde min absolut första doptårta igår och jag tycker den vart bra!

 

Det var ca 6 månader sen jag senast pysslade med sockerpasta och det var roligt att leka med det igen! Och detta vart resultatet och jag har fått massa beröm och förmodligen fler beställningar! :D

 

Fina lilla Iris!

Kommer fortfarande ihåg hur allt gick till då jag skaffade dig, det var på håret att det inte heller skulle bli så!
Iris köpte jag från Sundsvalls Djurskyddet och såg på eras facebook sida att dom hade 2 kattungar till salu. En tjej och en kille. Jag hade redan 2 katter sen innan men jag kände att jag saknade något. För sorgen efter Malin var fortfarande stark trots att jag hade mina 2 älskade pojkar.

Jag gjorde ett försök och ringde till djurskyddet och pratade med Mona som först inte fattade jag vad menade. Haha kom fram sen att annonsen hade lagts ut samma minut som jag ringde och Mona hade inte hunnit med att den redan publicerats på facebook med hennes nummer.
Men efter ett tag så smälte allt in och hon började fråga ut mig en massa saker ang katter, vart jag bodde, hur jag bodde och om jag har erfarenheter av katter förut.
Det som gjorde henne osäker först var på hur jag bodde. Jag bor i en 1:a på 30 kvm på fjärde våningen utan balkong och dessutom bodde jag i en mindre stad där E4 går rakt igenom så Iris skulle så klart bli innekatt.

Men då hon började bli osäker på mig så höjde jag rösten och vart allvarlig emot henne och sa:
-"Men vet du vad? Döm inte ut mig på telefon nu, utan kom och besök mig så kan ni få se hur jag bor och vad jag har för lösningar för mina katter" och efter ett tag så smälte hon ytligare då jag berättade lite vad jag gjort. Jag har 3 fönster och 1 av dom har jag nätat in så varje vår/sommar/hösten är mitt fönster öppet dygnet runt och en fläkt som går 24/7 och att jag går ut med dom ALLA 3 varje dag beroende på vädret m.m!

Jo då, Mona släppte ångesten över hur jag bodde och jag fick godkänt av henne att få köpa Iris! För jag visste vad jag gjorde och har haft katt måga år och hade dessutom utbildning inom djurskötare så katter och djur var mitt allt.

Och allt eftersom tiden gick så kom till slut en annan tjej från Djurskyddet till mig tillsammans med en kompis och dom lämnade över Iris till mig och redan då dom kom in så fick dom sig en överraskning att se hur jag bor för trots att lägenheten var på 30 kvm så är lägenheten väldigt stor med härliga öppna ytor.
Och dom var hos mig i nästan 2 timmar och vi bara pratade och jag berättade lite mer om mig och mina katter som jag hade. Jag lyckades imponera på dom för när dom åkte så kändes det på dom att det var rätt att släppa Iris till mig.

Idag är lill-tösen 1 år och snart 1 månad gammal och jag älskar henne över allt och annat <3 

Glömt bort att nämna det men nu är lilla Iris 1 år och snart 1 månad gammal! 

Tänk vad tide går fort, lilla tjejen växer så det knakar! :D

 

Jag har fått kämpat genom min vardag med att se glad och possitiv och i helhet så är jag en glad tjej. Går inte en dag utan att jag ler och ser glad ut, sällan man hör mig sur. 

Allvarliga konversationer kan jag ha med min bästa vän och det kan kringå från IRL saker till spel och andra saker.

 

Förut det så har jag ätit mina lugnade tabletter och depressions tabletterna i snart 7 månader. För det första tycker jag att jag mår bättre. Jag är mig själv igen, enda fortfarande är att jag inte klarar mig utan mina sömntabletter (mina lugnande) än. Jag är fortfarande trött men somnar aldrig om jag inte tar min Atarax. Jag har testat 1 vecka för länge sen och det funkade inte.

Min normala sömnrytmen har fortfarande inte kommit tillbaka.

 

Ut över det så är det fortfarande en daglig kamp att ta mig igenom en normal vardag som möjligt. Kliva upp på mornarna och iväg och jobba, sen hem igen och fortsätta leva ett normalt liv. 

För jag känner att jag saknar hur jag brukade vara ute och gå och njuta av den friska luften och sen kunna stanna och sitta på gravkullen (för er som inte vet vad det är så är så kan ni kolla på denna länken) och njuta av trafiken som kör på E4:an och sen låta tiden passera förbi utan att ens behöva skynda på min vardag.

 

Jag saknar hur jag brukade ut och jogga från skoltiden och efter gymnasiet! Jag kan varken springa eller gå normalt längre.

Hela jag är snedbelastat, jag haltar hela tiden och kan knappt gå normalt alls. Jag har fått minskat ner på mitt tempo så nu tycker jag att jag går i snigelfart och kommer typ inte fram så fort som jag vill. 

Smärtan i benet strålar från höften, ner till knäet och till smalbenet. Som värst är det på kvällarna efter att jag jobbat och den enda jag vill göra då är att ta det lugnt utan att behöva gå iväg och göra saker som en del vill dra med mig på.

Jag orkar inte ens anstränga mig längre för att ta en snabb promenad eftersom jag vet att jag i alla fall får ont efteråt. 

 

Jag vill inte behöva lida mer än vad jag gör!

Jag ska försöka få tag på min läkare igen för nu får han skriva ut lite kraftigare värktabletter än Alvedon. 

MIn läkare på Sundsvalls Sjukhus beodrade mig att lägga ner att knappra alvedon. Har jag ätit dom så många år som jag gjort är det ingen mening att fortsätta på det då det ger 0 effekt!

Låt hoppas att jag en dag kan leva ett normalt liv :(

 

Jag och en kompis brukar alltid baka något så fort hon kommer på besök så denna gången vart hon sugen på Äpplepaj så då beslutade vi oss för att slänga ihop en Äpplesmulpaj och det fick då bli något åt det knäckigare hållet!

 

150gram smör

3 ½ dl glutenfritt Finax mjöl

1 ½ dl strösocker

2 tsk vaniljsocker 

2 msk Farinsocker

3st Röda delicious äpplen

1. Förbered äpplena. Skala dom och skiva upp dom i bitar, skivor eller vad du själv önskar.

 

2. Lägg dom i en smord form, gärna en med höga kanter då det blir väldigt mycket crumble och strö på kanel och socker.

 

3. Förbered din crumble till äpplena. Blanda samman alla ingredienserna tills du får en Crumble (smulig deg) och placera ut Crumble smulorna över äpplena.

 

4. Ställ in i ugnen på 200 grader i 25-30 minuter tills pajen fått en fin gyllenbrun färg. Låt svalna något och servera den tillsammans med vaniljglass eller vaniljsås!

 

Smaklig Måltid!

 

Har äntligen fått svaret från mina senast röntgen plåtarna och jag vart smått förvånad och chockad av vad som stod så jag tänkte dela mig mig av vad som stod i brevet och sen min atankar kring detta!

 

 

 

 

Och vad tror ni?
Jag för den delen är förbannad! För 2010 sades det inget och på brevet fdå från röntgen plåtarna så var min höft hur bra som helst och det fanns inga fel alls.

Jag hade besvär redan då och klagade på enorma smärtor och gick då till sjukgymmnastiken 2-3 gånger i veckan och vad vi än gjorde vart besvären bara värre och inget vart bättre.

 

Det är nu 2-3 år sen jag nu sist var till en sjukgymnastik eftersom jag gett upp, jag känner ingen skillnad alls på övningarna jag gör och det blir aldrig bra. Bara för stunden innan det gör ont igen kort efteråt. 

 

Hur jag annars reagerar på det så vet jag inte alls.

Jag är en fanatiker av apelsin och choklad och denna kompinationen satte pricken över I:et. Ni måste testa kakan för den smälter direkt i munnen på en <3

 

200g smör

200g mörk choklad

2 dl rörsocker

3 st ägg

1 ½ dl Glutenfritt Finax mjöl

1 dl grädde

100g mörk choklad

Chokladglasyr:
Koka upp grädden. Hacka chokladen och rör ner den i heta grädden. Låtdet smälta under omrörning. Bred på glasyren över kakan och garnera med apelsin skivor.