Ush, det är hemskt att tänka att snart är det 1 år sen som jag lade mitt egna beslut att låta Malin somna in och än idag är det svårt att tänka att jag aldrig mer få se henne mer än att titta på alla de fina bilderna jag har som lyser upp minnet och glädjen av henne.

 

Trots att jag har mina två tokiga pojkar här hemma som kommer Malin alltid vara den som saknas i min vardag, någon som var min och ingen annans. Malin var min och enligt henne själv så ägde hon mig och ingen annan. Ett sätt att så att säga att hon var Mattes kisse och ingen annans.

 

Som att lyssna på en speciell låt och sen påminnas av henne gör saken aldrig lättare heller, utan det för med sig att jag oftast gråter och kan inte sluta eftersom jag tänker på henne varje dag, menar då var eviga dag. Hon försvinner inte det minsta ur tankarna på mig och jag får i tron att hon heller aldrig kommer göra det heller. Hennes speciella plats i mitt hjärta var tomt då hon tog sitt sista andetag men den fylldes igen snabbt då musikvideon och alla dessa finna bilder efter henne fortfarande finns kvar hos mig <3

 

Suck Malin, mitt hjärta saknar dig <3