Har funderat på att skriva detta ett tag och idag var det en sådan dag!

Jag som person är rätt så svår att förstå för en del. Och vad kan det tänkas bero på? Ingen aning eller så kanske jag själv vet det!

Ända jag vet är att jag har haft grymt dåligt med vänner ända sen jag var liten. Jag har aldrig haft jämnåriga kompisar att umgås med eller leka (under barntiden) med. Och pga detta så har jag mest varit den tjejen som suttit inne på sitt rum och lekt med Mlp (My little pony), barbiedockor, dockor eller legat ensam inne på rummet och läsa en bok och lyssnat på musik.

Tyvärr med där man bodde med så fanns det andra ungdommar som bara var 1-2 år yngre än mig som man försökte få kontakt med som aldrig lyckas. Ingen aning om varför. Jag kanske inte intresserade dem? Var inte deras typ av kompis? No Ide!

Har väl gått i en klass där jag hade jämnåriga men det var inga kompisar man umgicks med på den skoltiden eftersom vi alla bodde åt varsina håll. Jag var iaf den ända av dem som bodde långt ut på landet där jag inte kunde få någon kontakt alls med dem. Så jag orkade inte bry mig direkt att ringa eller höra mig av så förutom då vi var i skolan och träffades.

Ända skola där jag haft kompisar och hade de bästa umgänge med är nog Nordvik, men nu idag har jag bara kontakt med 3-4 stycken från en klass på 19 st. Så det är inte direkt många.
Men ingen av oss träffas så som man gjorde då när man bodde där uppe på skolan. Fortfarande bodde man ju på landet, där ett tag, innan man flyttade till Civilisationen.

Även idag har jag svårt med att låta andra nya vänner komma mig inpå livet. Har vart med om att folk vill hitta på något med mig men jag har som alltid dragit mig undan och vill helst vara för mig själv. Jag har blivit medbjuden på fest eller utekväll eller bara en träff med kompisar, samma där, drar mig hellre undan.
Jag har den känslan om att jag är ivägen och låter därför bli att komma.

Samma känsla har jag då jag jobbar. Gör mitt bästa som arbetskamrat, men fortfarande, jag är ivägen (som jag egentligen inte är). Jag sköter mitt och gör det bästa av situationen. Men, som personen och som alltid, föredrar jag att vara ensam.

Så skulle du träffa mig och se att jag är lite mer den som sitter utanför i "ringen" så är det för att jag känner mig ivägen och vill bara därifrån. Ingen kul känsla, men det är så jag tyvärr fungerar!

Peace out!