Livet efter är alltid bättre brukar man säga. Tror Malin har det bättre nu än vad hon hade det nu. Givetvis måste hon ha trivs bra hos mig eftersom hon var den mest absokut gosjukaste katten som finns. Du fick hålla henne, pussa henne och vad du ville med henne, hon lät dig göra det.

Kommer vara svårt att finna en sådan sjukgo katt igen. Iaf ringde veterinärhuset idag och hennes aska hade kommit. Sen kommer den eviga frågan som alla frågar.
Vart ska du begrava henne? Allvarligt talat är det svårt att begrava en katt som bott i en lägenhet sen hon föddes så hon kommer få stå här hemma på en speciell plats så hon kan se ut över hela lägenheten. Jag vill se henne med, ha med henne, flyttar jag ska hon med.

Att strö ut askan på ett fint ställe borde vara något jag funderar på men den platsen ska ju då betyda något, vilket jag inte kommer på något nu.

Förutom det så kollar jag efter en ny kattkompis åt Dooleys. En del tycker det borde vara tidigt, vilket det är, även för mig, men Dooleys bästa borde man kolla efter en kattkompis. MEN eftersom jag är kräsen på vad han ska få så letar jag vidare.
Jag är en som faller för tabby och sköldpaddsfärgade katter och helst en till bondkatt. Är så totalt förälskad i dem så det kommer bli en sådan, men när... kanske till våren då alla (ursäkta mig lite) bondkatthonor där ute som går okastrerad ute får kattungar.

Låter sjukt att tänka så om jag inte tar en katt till från Sundsvalls katthem. Men katten jag söker och känner WOW inför har inte kommit hem till dem ännu.

Så livet leker vidare, vilket Dooleys gör med mig :)