Hur många gånger blir inte småbarn glada över att de ska få deras alldeles egna kattunge? Jag tror det är en del ungomar där ute som hoppar och skriker och sen skryter om att de ska få en kattunge. Men hur blir det sen?

Vi tar ett ex nu: Denna flickan är 12 år och har länge önskat sig en egen kattunge. Hennes föräldrar kommer överens om att deras flicka ska få en kattunge då hon blir 13 år gammal. Den dagen kommer och flickan får en söt liten fin kattunge som är 12 veckor gammal.
Föräldrar säger att hon måste ta ansvar för kattungen. Och det gör flickan, men... Vad gjorde föräldrarna för fel där?
Hur ska en 13 årig flicka ha råd med att ha en kattunge då hon går i skolan och inte har jobb? Även om kattungen är flickans så blir det fortfarande föräldrarnas ansvar för att kattungen ska ha det som den behöver.
De måste även ha uppsyn över kattungen de med, då flickan är i skolan under tiden så måste antingen någon av föräldrarna vara hemma och se till att den har det bra med allt.

Jag anser att föräldrar bör tänka över lite innan man skaffar ett djur til ett barn. Även om de är mogen i sig så kan det ju förekomma att en del fortfarande har barnsinnet kvar.

Jag är t ex. ett ex. När jag var 15-16 år gammal skaffade jag mitt första djur helt utan tillåtelse. En råtta nämligen. Och jag hade inte jobb, men jag hade 500 kr i månaden och mesta av dem pengarna gick till min lilla råtta. Mesta dels mat och spån.
Jag tog henne till veterinär och beralade med mina egna pengar och allt. Jag hade fortfarande barnasinnet då men trots det hade jag ett djur som jag tog ett enormt ansvar för.

Idag är jag glad att mitt ansvar är ännu större. Jag värnar om djuren så det borde mer folk göra och verkligen TA HAND OM DJUREN! Ge inte barnen all ansvar för djuret om ni nu inte vet om de kan hanetar det rätt.