Jag tänker imte be om ursäkt för att jag inte har bloggat på ett tag men anlendingen är det att i måndags på den aveldningen jag jobbade på går magsjuka så i Tisdags åkte jag på magsjuka så jag har praktikskt taget legat ner och mått skit.

Idag är jag 80% frisk och försöker överleva med att skriva och stava onrdentligt. Gick ut med hunden igår till och med för att få frisk luft tillsammans med mamma, men det kändes hemskt på något sätt. Så som att jag inte har kontroll på vad som händer med kroppen. Känns som att den bryts ner något så otroligt efter att man varit sjuk. Min matlust är totalt bortblåst och jag har fått kränkt i mig 1 ½ macka och ett helt glas mjölk bara för att få något i magen. Det var äckelvarning.

Nu hoppas jag att jag tillfrisknar fort för jag hatar att vara sjuk. Jag som typ nästan aldrig är sjuk. Då jag väl är det så slår det emot mig med en sådan kraft att jag kan ligga kvar i sängen/soffan och yra på om ingenting. Det är livsfarligt för mig eftersom jag kan komma med allt tok.

En gång då jag låg ner i soffan med 39.8 graders feber så berättade mamma att jag låg och stirrade rakt ut i inget.
-"Emma? Emma vad är det?" säger min mamma då och sätter sig ner bredvid mig.
-"Jag måste skynda" svarar jag, helt borta.
-"Vad ska du skynda?"
-"Jag måste hem" säger jag som redan ligger i soffan hemma... det är farligt tycker jag xD

Så nu på sätt och viss hände något för mig. Jag hade visst lämnat min säng, lagt mig i mamma och pappas säng på mammas sida med hennes och mitt täcke över mig.
Min pappa kom in och frågade varför jag låg där. Jag hade svarat att jag frös och jag vart bortkörd. De berättade för mig på morgonen vad jag gjort och det där mindes jag inte.

Jag måste ha haft hög feber, väldigt hög om jag inte kommer ihåg det. Dessutom var det varmare i mitt rum än vad det var i mamma och pappas rum xD
Haha nej nu ska jag inte berätta mer jag blir vara mer yr av att berätta.