Gó katt i knäet
Klockan är nu 22.35 då jag skriver detta och jag funderar lite grann på den gamla goda tiden.
Den underbara tiden då man bodde i Utansjö. Många av er känner nog igen vart de ligger och kanske drömmer redan nu tillbaka till den plats där ganska så många älskade den platsen.
Jag gjorde det och de är en av de ställen som jag saknar mest av allt.
Suck, att livet skall behöva gå så långsamt men så snabbt på samma gång. De går heller inte ens ihop.
Nej men jag mindes den dagen då jag och en gammal kompis praktiserade 5 veckor på Öbacka djurhem. Trevliga tider. Där hade de då massor med kattungar. En med tre som strax var redo för att flytta hemifrån från mamma, en hade tre kattungar till. Haha Frida lilla hjärtat så hemsk go hon var *skrattar*
tokan var så go att hon kunde ligga och dia ungarna och snabbt sen komma för att få gosa med oss då vi väl var i rummet. Ja sen så föddes de fyra...fem... sju kattungar till där.
Men en av dem som vi fall för och köpte var den svarta sköldpaddsfärgade honan Jolene. Hon flyttdae hem till oss vid 10 veckors ålder (hoppsan!!) hehe men de gick bra. Hon klarade av att bo i den väldigt stora 2:a lägenheten. Tills Gunilla berättade att under dagarna som vi jobbade där kunde Jolene följa med på "Dagis" tills hon var tillräckligt stor att klara sig själv.
Tre veckor senare kom Aca till oss och då var hon 13 veckor gammal.
Lilla söta underbara tösen som jag har hemma hos mig nu. Då hon kom tog det veckor innan hon gillade att sova eller bara vila i famnen på en. Och det tackar jag Sandra för en idag för de var hon som fick Aca att bli en knäkatt efter det. De var så mysigt.
Det är de jag kommer fram till nu. Aca har aldrig vart så mkt knäkatt som hon är just nu idag. Eller sen jag kom hem från Turkiet för 5 dagar sen.
Pappa berättade att under den veckan jag vart borta. hade varken Selina eller Aca satt sin fot i mitt rum. Tills jag kom hem. Nu lämnar de nästan inte rummet. Aca sover som vilken knäsjukhund i famnen. Selina kurrar högre än någonting annat.
Matte är hemma!
Haha detta är inte likt mig att skriva så här mkt i bloggen. Inte nog med det tar jag "lite" tips från Fokibloggaren om att försöka ha mindre smilisar och det verkar funka alldeles utmärkt tycker jag.
Heller inte så många punkter eller utropstecken heller ^-^
En smilis gör väl ingenting.
Ne ni nu skall jag kolla vidare omkring. Har tappar känslan för rolla nu men jag känner mig för att
skriva en ny karaktär. Mer om henne får ni nog, veta om i morgon.
God natt kära läsare.
Den underbara tiden då man bodde i Utansjö. Många av er känner nog igen vart de ligger och kanske drömmer redan nu tillbaka till den plats där ganska så många älskade den platsen.
Jag gjorde det och de är en av de ställen som jag saknar mest av allt.
Suck, att livet skall behöva gå så långsamt men så snabbt på samma gång. De går heller inte ens ihop.
Nej men jag mindes den dagen då jag och en gammal kompis praktiserade 5 veckor på Öbacka djurhem. Trevliga tider. Där hade de då massor med kattungar. En med tre som strax var redo för att flytta hemifrån från mamma, en hade tre kattungar till. Haha Frida lilla hjärtat så hemsk go hon var *skrattar*
tokan var så go att hon kunde ligga och dia ungarna och snabbt sen komma för att få gosa med oss då vi väl var i rummet. Ja sen så föddes de fyra...fem... sju kattungar till där.
Men en av dem som vi fall för och köpte var den svarta sköldpaddsfärgade honan Jolene. Hon flyttdae hem till oss vid 10 veckors ålder (hoppsan!!) hehe men de gick bra. Hon klarade av att bo i den väldigt stora 2:a lägenheten. Tills Gunilla berättade att under dagarna som vi jobbade där kunde Jolene följa med på "Dagis" tills hon var tillräckligt stor att klara sig själv.
Tre veckor senare kom Aca till oss och då var hon 13 veckor gammal.
Lilla söta underbara tösen som jag har hemma hos mig nu. Då hon kom tog det veckor innan hon gillade att sova eller bara vila i famnen på en. Och det tackar jag Sandra för en idag för de var hon som fick Aca att bli en knäkatt efter det. De var så mysigt.
Det är de jag kommer fram till nu. Aca har aldrig vart så mkt knäkatt som hon är just nu idag. Eller sen jag kom hem från Turkiet för 5 dagar sen.
Pappa berättade att under den veckan jag vart borta. hade varken Selina eller Aca satt sin fot i mitt rum. Tills jag kom hem. Nu lämnar de nästan inte rummet. Aca sover som vilken knäsjukhund i famnen. Selina kurrar högre än någonting annat.
Matte är hemma!
Haha detta är inte likt mig att skriva så här mkt i bloggen. Inte nog med det tar jag "lite" tips från Fokibloggaren om att försöka ha mindre smilisar och det verkar funka alldeles utmärkt tycker jag.
Heller inte så många punkter eller utropstecken heller ^-^
En smilis gör väl ingenting.
Ne ni nu skall jag kolla vidare omkring. Har tappar känslan för rolla nu men jag känner mig för att
skriva en ny karaktär. Mer om henne får ni nog, veta om i morgon.
God natt kära läsare.
Sandra
Min förjtänst;) Jag gjorde ju direkt ingenting, var ju hon som hoppade upp i knät på mig:-P Söt katten, saknar henne måste jag medge. Inte så konstig att de saknat dig heller dpå du var i turkland. Varje gång jag kommer hem från Umeå har jag två hundar som krafsar mig på benen samt ett marsvin som skriker tills jag kommit och tagit upp honom^^ så jag vet hur du har det:-P. Smileysar är jävligt roligt tycker jag^^ Bloggen blir som mer personlig då tycker ja^^
Trackback