Kapitel 1

Kapitel 1

De regnade ute. Jag hatade regn. Regnet förstörde alltid mitt hår. Så jag stod alltid inne på toaletten i minst en halvtimme för att fixa till den frisry jag ville ha. Och bara på grund av de dumma regnet så struntade jag helt i det. Ingen mening heller att borsta ut de då de förr eller senare kommer bli tovigt. Mitt hår tålde inte regnet, vanligt vatten från duschen var inga problem, men just regn var jag allergisk mot. Mitt hår var allergisk mot de. Min mamma stod bakom mig med väskan och den fula gula regnjackan i handen.
"Kit, du kommer komma försent igen om du inte snor dig på" hon ruskade om sakerna i hennes hand. Ingen mening att tjafsa utan bara strunta i vädret och gå till skolan. Jag hade gång avstånd till skolan så de var bara 700 meter. 700 meter regn, bläta byxor och dåligt humör. Det är vad regn kan åstakomma hos en vanlig svensk medborgare med så kort stubin som min var nu.
Jag drog till mig regnjackan och väskan min lite väl hårt. Min mamma gillade inte alls min attityd och tände till. "Kit nu får du ge diug. Vad skall vi ta oss till med dig om du inte ens på ett artigt sätt kan ta emot dina saker." Jag stannade still vid hallen och kollade på mina skor från igår. de regnade då med så de var fortfarande blöta. Hade glömt att lägga dem på elementet.
"Förlåt mamma, men regnet gör mig på så dåligt humör. Regn borde inte alls få finnas!" svarade jag henne och drog på mig de redan så blöta skorna. Min mamma, min söta lilla mamma, som bara var 159 cm lång, stod med armarna i kors över bröstkorgen tittade på mig från sidan medan jag traskade i mig skorna.
Hon gav ifrån sig en låg suck.
"Det är lugnt gumman. Men tala gärna om då du mår dåligt över någonting så slipper jag ängslas så mkt över dig" Hon vart tyst en stund och tittade fortfarande på då jag bökade på mig mina blöta skor. "Säkert att du inte skall ta dina söta gummistövlar?" Jag stannade upp. Gummistövlar? Söta? Ögonen mina snokade snabbt fram vart de stod. Jo mamma hade snällt plockat fram dem från de gömställe jag gämt dem på. MIna jordgubbsgummistövlar. Oanvända.
"Eh, jag tror jag klarar mig med dem här" log jag genant. Min mamma log så vackert. Skorna var på och jag kunde äntligen pussa min underbara och kärlekfulla mamma på kinden och skynda mig genom regnet till skolan.
Regnet öste ner. Spöregn med dessutom. Ush för regn. Jag kunde heller inte låta bli avundas de alla elever som fick skjuts ända fram till dörren på skolan. Ja dem som åkte buss med hade tur. De hade bara 50 meter till dörrarna och de skulle slippa bli så blöta som jag blev. Framme vid Opalen drog jag snabbt av mig den hemska regnjackan och tryckte ner den mitt bland alla skolböcker så de skulle nu bli väldigt blöta så jag skulle nog få skriva om allting, torka allting snarare.
Väl inne på skolan så var mottagandet för god. Min kompis Maria var rala motsatsen till mig. Brunett var hon menn raka var att hon lyssnade på hårdrock, men trots de togs hon heller aldrig som någon Emo, Hardcore typ.
"Kit, du kan inte fatta vad jag just tagit reda på?" Skrek hon med armarna runt halsen på mig. Jag var nära nog att ramla omkull med henne ovanpå mig.
"Vunnit på krysset eller fått yttligare ett MVG i matte!" sade jag och fick de inte att bi en fråga. Jo Maria var fantastisk i matte och höll alltid sina läxor klara in för varje gång de skulle lämnas in. Till och med tidigare kunde hon lämna in dem.
Hon fnissade åt min kommentar och hörde säker att de sista inte var en fråga som jag ställde henne.
"Nej på krysset vinner jag aldrig  då jag heller aldrig spelar" hon blinkade då vi ned krokade armar vandrade till skåpen på andra våningen. "Fast ja jag fick MVG på matte provet och jag tog reda på vad du med fick." Jag suckade igen. Hon vet att jag inte brukar bry mig om betygen först sista halvåret så jag kan pligga ordentligt. Jag är alltid ute i sista stunden. Var inte alls så pluggintresserad som Maria.
"Du vet att..."
"Jag inte vill veta mina betyg" citerade hon mig. "Men tänk egentligen vad kul de är att veta. Du kommer bli glad" hennes spirrande leende fick mig att le också. Hon kunde nog piggna upp de sorgsna humöret med de där leendet. Även att regnet öser ner ute så är hon de levande ljuset på skolan. Jag funderade på om jag ville veta, men de skunde inte skada heller.
"Okey ditt levande energiknycke. Tala om vad jag fick för något" svarade hag henne och genast vart hon så mkt gladare och ljuset skulle nog ha bländat mig, om hon nu var ett ljus.
"Nu kan du överaska mamma din för du fick VG+" jag stannade innan vi ens kommit fram till mitt skåp. Hon stannade också och kollade på mig. "De är inge negativt med det vet du" fyllde hon sen i. Hennes leende hade försvunnit, men den fanns nog kvar där någonstans. Själv var man mitt uppi att fundera på varför jaf hade fått VG+ i ett ämne som jag inte ens var bra på. De var ju Marias område så varför skall jag av alla människor får ett så bra betyg?
Maria försökte fortfarande se på mig. Jag försökte samla tankarna något tills vi kunde gå vidare till mitt skåp.
"De är inget. Jag vart nog mest vara chockad" log jag och hennes så spirrande leende kom tillbaka. Väl framme vid skåpet var de lika bra att plocka fram den hemska regnjackan. Den fick hänga där inne på tork så jag också kunde torka mina böcker något. Fast hur enkelt skall de vara då man har en blöt, gul, ful regnjacka inne i skåpet som hänger i vägen. Maria tittade nyfiket på och fnissade lågt. Jag tittade upp med en underlig blick på henne.
"Den där gula jackan. Kunde hon inte bara ge dig ett paraply?" Jag skrattade jag med lågt. Jo hon kunde ha gjort de men Maria känner min mamma. Trots hennes kärlekfulla omtanke, kan hon vara lite överbeskyddande i regn och vinter. Lågt skrattade jag och smällde igen skpået så vi kunde gå vidare till matte lektionen som visst var dagens första lektion. Blä!

Ända sen vi båda gick i mini ettan så har vi följt varandra hem. Hon följde mig halvägs hem då vi slutade skolan. Maria bor på Övre Toppstigen och jag nere i Kvissleby. Hon har bott där ända sen hon också flyttade dit som just var den tiden hon skulle börja i mini ettan. Nu går vi båda i Kvissleby på skolan där och nu är de min tur att följa med henne hem halv vägen.
Fast en tur hem till mig för en fika satt aldrig fel efter en jobbig skoldag. Ingen av mina föräldrar brukar vara hemma dem gånger jag kommer hem från skolan så de vart mkt härligt med föräldrafritt i hemmet. Maria kastade in väskan på min säng, så som jag gör hos henne. Vi båda är helt tvärt emot varandra. Den vanan har man också med att slå igång radion på Mix Megapol för att lyssna på dagens musik. Maria lyssnade på de jag lyssnade på och skulle de bli hennes muikstil så vart de hellre att hon lyssnade på den esam genom sin Mp3. Jag var i köket och fixade iorfdning mackor och oboy till oss båda som också var våran favorit syselsättning. Äta, dricka och sen plugga tillsammans. Maria var den som alltid fick mig att plugga och få mina betyg ligga på topp och inte under IG, vilket var skönt för hon var en sådan bra lärare på att förklara. Jag undrade då och då om hon kanske skulle fortästta utbilda sig till de. Men alla har sin egen dröm och Maria skulle inte bli lärare. Flera gånger som hon sagt de och istället skall hon bli Marinbiolog. Inte kosntigt då att hennes betyg var som de var, MVG i allt. Varför har jag då ägt pappas misslyckande i skolan! de där kund ejag inte ta som en fråga.
Inne på rummet hittade jag Maria på sängen med matteboken i högsta hög med att ta reda på tal efter tal. Hon log hennes solskens leende då jag kom in med brickan och ställde den på golvet. Chokladi sängen var inget jag uppskattade eller smulor i sängen heller för den delen. Maria tog sin smörgås med ost, skinka och paprika. Hon åt alltid i sängen men var duktig att hålla handen under munnen där smulorna rasade ner så de skyddade sängen vilket fall. Maria är min bästa vän och vi båda vet vad som gör den andra glad och sur. Ingen kunde skilja oss åt. Innan vi pluggade tillsammans åt vi upp den fina fikan jag ställt mig och gjort orrdning. Vi pratade om skoldagen hur den vart och vad vi tyckt vart bra och minde bra.
Då vårat fika började ta slut öppnade vi matte böckerna för att starta med de och sen NO. De var bara våra ända läxor vi hade för denna veckan, än så länge. Så vi började först med Marias favorit ämne och sen mitt favorit ämne. Just en av dem ämnen jag har alltid bäst betyg i. Maria var bäst på matte och kunde de området väldigt bra, bättre än mig. Jag som avskyr matte över allt på denna jorden. Kunde inte ens förstå varför matte skall vara så nödvändigt, bara en massa siffror och svåra tal att klura ut i huvudet med. Just de jag brukar ha med mig, vatten och huvudvärkstabletter. Huvudvärk som sagt.
Maria tyckte ungefär detsamma om NO. Massa saker som man där måste tänka helt annolundare än som i matte. Trots de förklarar jag att de är nästan ungefär samma sak, de gäller bara att man skall få ihop en del atomer med varandra så de vart att räkna på ett helt annat sätt. Jag älskar No och hon älskar matte. Vi är så olika men så lika varandra att de är de som inte går att skilja oss båda åt.
De började bli mörkt nu. Vi båda stod vid mitt fösnter och tittade ut mot vägen där bilar for förbi från båda hållen. De slutade från arbete nu eller så körde de bil bara för att göra de. Mina föräldrar kunde vara så. De körde bil ibland bara för att de var skönt att kunna njuta av sig på annat sätt än glo på en tvruta. De var iaf dags för mig att följa med Maria hem. Klockan hade blivit 18.00 så de var mörkt ute nu och regnade gjorde de fortfarande. Suck! Jag tror regnet aldrig kommer sluta.
"Om ni vill kan jag ge er båda skjuts så slipper ni gå" kontrade min pappa då vi stod i hallen med kläderna på för att bege oss ut. Maria skulle nog ha tackat ja om inte hon visste hur jobbig min pappa kunde vara i jämnförelse med hennes föräldrar.
"Nej tack, de går fort att gå också" log jag svagt då vi började gå mot dörren.
Jag kunde höra hur han muttrade, men skulle inte ge sig. "Kom inte till mig sen om nu åker på lunginflamation" sade han och dörren efter oss stängdes. Vi sa ingenting till varandra tills vi kom förbi Ica. Först då vågade någon av oss att säga något.
"Din pappa försökte ju bara vara snäll med oss. De hade vart skönare att sitta i en varm bil" sa Maria försiktigt. Hon var nog rädd att göra mig arg, fast jag sällan är arg då jag är med henne.
"Jo men min pappa gör saken inte bättre. Annat var de om mamma skulle skjutsa oss men inte pappa. Iaf inte då han är på de där humöret han är nu" svarade jag henne. Regnet rann nu ner från mitt hår så jag skulle vara dyngsur då jag kom hem. Maria sög på läppen ett tag innan hon kom med ett nytt motargument.
"De gör inget om han är på de humöret. Kanske är ju därför att du borde spendera mer tid med honom än bara dig själv och din mamma. En del föräldrar kan känna sig utanför" bara nu för att hennes föräldrar hade bättre relation än mina. Jag ryckte på axlarna till svar. Vu var just nu på väg under tunneln ovanför E4 så jag skulle nu bara följa med henne en bit upp från backen och sen stå där tills hon försvann bakom knuten en bit ovanför.
"Kanske de. Min pappa fick en konstig uppväxt med sina föräldrar. Han är nog bara lite överbeskyddande. Jag är hans ända dotter så de kan vara därför med. Men jag är 16 år nu Maria, jag kan klara mig själv" svarade jag då ingen av oss hade sagt något på ett tag och då gick vi precis under järnvägen. Maria skrattade och korslagde armen runt min.
"Jag med är de men ändå så har föräldrarna rätt att bestämma över en tills man blir 18 år" skrattade hon så skrattet klingade gemnom regnet. Som ett eko. Jag kunde själv inte låta bli att skratta åt henne så tillsammans gick vi där som de vänner vi var och skrattade tillsammans. Bättre vän kan man inte önska sig.
Då våra vägar skilde oss åt vinkande vi, hoppade och allt som vi brukade göra i vårt och torrt så kunde man sen sjäkv bege sig hem. Skönt att man hade lampor som lyste upp sin väg. De kändes annars lite kusligt att gå själv om en lampa skulle slockna till exempel.
Hemma innanför dörren så rann de vatten från mina kläder. MIn far och mor var inte så glada på mig, vilket jag inte hade förväntat mig heller. Stora blöta pölar kom de efter mig då jag skyndade mig in på toaletten för att duscha av mig allting. KLäderna fick hängas på tork för att sen kunna tvättas. Mamma hade under dagen köpt en skovärmare så nu kunde mina skor bli torra till i morgon så de skulle kännas skönt att gå omkring med varma skor nästa dag. Duschens varma stråle träffade min kropp. Jag slöt ögonen för att få känna de varma mot mig medan jag stod där, kände hur de stack i hela kroppen då varmt träffade kallt. De stacks så de gjorde ont. Och de var skönt. Känslan var skön. Väldigt skön.


Okej, har läst nu.



Det är en riktigt intressant inledning till vad som komma skall. Jag gillar ditt sätt att skriva och det är ganska djärvt av dig att skriva ur första persons perspektiv. jag gillar även hur du redan verkat fundera hur relationer med huvudkaraktären fungerar. Det är en ritkigt bra början.



Men något som jag upptäckte redan i första raden och som du bör kolla igenom din text efter är stavfel. Det var några lite var stans. Inga som gjorde texten oförstårlig. Men det skulle se aningen proffisigare ut om du hade det ;)



Sedan satt jag och tänkte på det. Du borde skrivit en sammanfattning av vad din bok ska handla om. Som en bakside-text på en bok eller så. Hade gjort att man förståd vem karaktären avr tidigare och så. Speciellt om man kommr som utomstående och är nyfiken på texten.



Men som sagt, jag tycker att du har en bra stil och upplägget på hur du skriver är ritkgit bra och jag gillar det. :)

2009-10-22 | 12:22:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo