Hej!

Vad gör ni en fin dag som denna?
Jag för den delen sitter här hemma med en hemsk lingonvecka på ingående och sen har man blivit arg på en liten hund som man nu har fått satt igång och städa.
Jo två toaletter ska städas hela lägenheten ska dammsugas också ska man skura.

Nu kommerman vara duktig. Som belöning blir det Arken eller Djurkompaniet!

På återseende!

Hej!

Ta inte fel på rubriken för jag gör absolut inge sådant, inte så där att jag måste direkt, utan jag knarkar musik på min fria tid då jag inte har något att göra.
Just nu är det Westlife och låtarna från Mamma Mia the Movie. Hehe gillar dem för mycket att nu kan man ju typ allting utan till xD

Tacka för Spotify! ;P

Hej!

Min bloggning har vart usel de senaste dagarna men sen jag fick bakslag på att få jobba vart jag så besviken att jag tappade lusten lite att skriva.
Ända jag skrev in som mer intresse var en bit från novellen (som jag hoppas på att få kommentarer om) och sen om att man ska till sjukvården den sista.

Iaf nu på söndag är det hundutställning i Matfors så kommer ni dit står jag i kiosken och kanske en liten stund för att ta emot utställningsekipagen som kommer från alla håll och kanter.
Lite bilder lär det bli så man hoppas bara på att de blir fina bilder med.

Längtar tills Simone kommer <3

Min värld var svart. Jag var yr och visste inte var jag var. De kalla vattnet från Ljungan förlamade mig och jag tappat medvetande ganska snabbt. Nu vet jag inte vad det var jag hörde.
Någon ruskade i mig så mitt huvud skrapades mot något hårt och knöligt så det sved i smärta. Jag hade en hemsk huvudvärk som dunkade på högra sidan om huvudet nära örat.
"Men herregud vänta!" Kunde jag höra en kvinnlig röst säga och jag kände hur någon stampade iväg på klackar. Sekunderna senare känner jag hur någon slänger vatten på mig och jag slår upp ögonen och hostar. Om hon slängde en hink vatten över mig så var det nog hela hinken jag svalde för jag började hosta och kippa efter andan.
"Ja men det var ju snyggt. Hon drunknande nästan och nu ska du få henne att drunkna igen! Smart idé!" Fräste Steven som hjälpte upp mig försiktigt trots att mitt huvudet värkte.
"Hur skulle du annars ha gjort då? Suttit där och ruskat i henne tills hon kliver upp välmående som om inget hade hänt?" Martina var en av skolans mest populära och trodde hon var den störste av oss alla och var den som fick alla killar att hamna i samma säng med henne. Slyna!
"Åh håll käften slampa!" Fräste Steven. Martina fnös och hon gick ifrån oss ut på bron allt längre bort från oss. "Hur mår du?" Jag hade precis fått tillbaka andan efter kallduschen. Min röst svek mig då jag skulle svara. Jag hostade en gång till innan jag svarade.
"Jag har mått bättre" svarade jag hest och kände hur det svindlade igen. "Jag lägger mig ner igen, väck mig i morgon" sluddrade jag.
"Jag bär henne" hörde jag en främmande mans röst. Någon förde händerna under min kropp och lyfte upp mig precis då jag förlorade medvetandet.

Något ljust irriterade mina ögon. Det gjorde ont att försöka öppna ögonen. Mitt huvud värkte fortfarande efter sen igår som jag inte ens kommer ihåg vad som hänt.
"God morgon solstråle!" Hörde jag en allt för munter Steven säga och någon satte sig ner bredvid mig. Det gungade till så jag kunde inte undlåta att jämra mig och lyfta armen och placera handen på mitt huvudet där det dunkande som värst.
"Måste du riva till soffan?" Steven skrattade. Jag öppnade långsamt ögonen och insåg att jag sov i Stevens säng. "Sängen" mumlade jag sen.
"Jag satte mig knappt så du skulle inte ha känt det." Log han. "Hoppas du vill ha lite frukost? Eller du kanske hellre vill ha hundra huvudvärkstabletter och en massa vatten?"
"Nämner du vatten igen ska jag personligen dränka dig i duschen!" Svarade jag honom hest och försökte låta något sträng men på rösten lät jag patetisk.
"Okey... vad sägs som en återställare då?"
"Mitt på dagen? Skärp dig! Har du ingen cola eller så?" Frågade jag honom medan min röst började låta någolunda normal.
"Jo, vänta här ska jag hämta" sade han och försvann. Ännu en gång gungade sängen och jag jämrade mig.
"Som om jag kommer någonstans! Vad ska mina föräldrar tro om mig? De kommer ju fan fatta!" Utbrast jag i oro.
Steven kom tillbaka med ett gigantisk glas med cola i och två värktabletter som jag svalde ner tillsammans i en ända klunk.
"Ja du, jag vet själv inte. Den där bulan har du ju inte fått från någon filmkväll direkt. Men du? Den där killen Villiam var ju så grymt snygg!" Började han sen säga och sa namnet "Villiam" med en djup suck.
"Och vem är det?" Frågade jag som inte kunde minas någon på festen med namnet Villiam.
"Ja men han som bar dig och hjälpte dig från idioterna som försökte våldta dig! Ja han räddade dig från Ljungan, av vilken jävla annledning skulle du hoppa ner där förresten?" Utbrast han sen med en blandad ilska och oro för mig.
"Vad skulle du ha tagit för sista nödväg?" Min fråga var inte direkt uppmuntrande för honom att svara på. "Jag var full och ville bara komma undan från dem två och den tredje mannen som kom strax inpå dem!" Sade jag utan protester.
Steven sa inge mer om den saken, heller nämnde vi inte denna Villiam heller något mer för nu försökte han få in mig i duschen och sen komma ut till tv rummet och ligga på soffan och återhämta mig med en film.
Vi bestämde att jag skulle stanna en natt till bara för säkerhets skull. Kanske skulle svullnaden gå ner fram tills på söndag.

Mot kvällen hade vi fått i oss kvällsmat som bestod av grillad kyckling med potatissallad och dricka. Ingen av oss orkade ställa till med en ordentlig middag så vi valde det lättaste och det billigaste alternativet.
"Vem är denna Villiam?" Frågade jag då vi ätit klart och satte oss ner i soffan. I mitt hörn av soffan såg det ut som om jag knarkade på tabletter för alvedonen låg spritt över allt på bordet sen så såg mitt ligghörn ut som fågelbo.
"Villiam? Allvarligt talat vet jag inte vem han var. Jag tackade mest för hjälpen med dig och sa hej då till honom." Svarade Steven på min fråga medan han kastade filmer omkring sig för att finna en att se på. "Vad sägs som Sherlock Holmes?"
"Du kunde ju ha frågat ut lite medan han bar hem mig hit" fortsatte jag och ignorerade Stevens fråga om filmen.
Han tittade upp från filmhögen och lade den han hade i handen ifrån sig.
"Nej jag frågade ingenting. Jag var ju orolig för dig och inte heller ställer jag till med någon polisförhör om vem han är eller vart han kommer ifrån." Svarade han på min fråga, jag kunde hålla med honom. Att ställa en massa frågor om vem han var och vidare skulle bara kännas dumt och pinsamt. "Då säger vi Sherlock Holmes" fortsatte han och plockade fram cd skivan ut fodralet och fick den på plats i DVD.

Jag såg inget på filmen så jag hängde aldrig med i skämten eller vad den handlade om. För kompliserad film för min del. Inge mord eller blod som sprutade, tråkig film!
"Hur såg han ut som?" Fortsatte jag fråga honom.
Utan att ta blicken från tven ryckte han på axlarna. Han lyssnade inte. "Du måste väl veta hur han såg ut som?"
"Nej jag gjorde inte det, eller ja ansiktet såg du ju men inte mer än så och händerna som bar dig. Annars var han klädd helt i svart. Svarta jeansbyxor, svart munktröja. På huvudet hade han en mörk keps, jag kunde inte se vad för färg eftersom det var ganska så mörkt ute, och luvan låg över kespen så hans hår såg man inte. Fast de där svarta ögonen var väldigt mystiska, så som om han hade besvär. Som om du var besväret då han bar dig. Men han klagade aldrig på om du var tung eller så."
"Tack för den du." Grimasherade jag.
Steven log då han tittade bort från tv skärmen för att se på mig med ett roat leende i någon sekund innan han fortsatte att titta vidare på filmen.
"Ansiktsdragen försvann i alla fall in i det svarta så mer än så såg man inte. Jag menar, skulle du känna igen en våldtäcks man om han döljde sitt ansikte i mörkret?" Jag grimarserade ännu en gång mot honom och lade mig till rätta i soffan. Försiktigt för att inte stöta till huvudet som inte dunkade lika illa och som bevis för Steven att jag tyckte filmen var dötråkig så somnade jag någon minut senare.

Hej!

Igår var man ju på Selånger Marknaden från klockan 14.00 till klockan 18.00 skulle jag tro om inte klockan var lite mera över 18.00.
Kul som sjutton men så grymt mycket folk! Som om det inte alltid är det där!

Jo det brukar ju vara grymt med folk där för bara att försöka komma in på själva marknaden tar väl en 20 minuter då allt folk ska in eller hem igen eller så blockerar de helt enkelt vägen fram så till slut står man där i världens trafikstopp. Välkommen till Selånger Marknad!

Jag hade det super kul på Selånger iaf och trots att jag bara hade 300 kr med mig så fick jag nästan ingenting med mig hem xD
Först vart det en lunch. En grillad korv och coca cola! Fan, en grillad korv med bröd kostade 20 spänn och eftersom jag har Gluten Intollerans (vilket betyder att jag inte får äta mat som innehåller vete, korn och råg) och jag skulle ha en utan bröd... Vet ni vad? Idioten i kassan drog inte ens av en femma för att jag bara beställde en korvjävel! Utan jag fick betala fullt pris för en dricka och en grillad korv utanbröd!
Snacka om att bli lurad direkt på pengarna. Hade det vart sibylla så hade de nog dragit av på brödet!

Iaf sen så köpte jag en skitsnygg väska som jag är extremt nöjd över och som jag nog kommer använda mycket! Också har man testat på vattenmelon smoothie som de sålde i ett stånd där.Det var ju verkligen något nytt för den fanns inte där förra året och smoothin de gjorde var himmelsk! Smackade ju verkligen melon också.
Ja och sen köpte man ju Engelska kolor, vilket är det bästa med hela Selånger. Älskar dem kolorna så jag köpte ett ½ kilo för 60 kr x)

Så nu har man gjort av med 260 kr på hela Selånger marknad och har bara 45 kronor kvar att överleva på tills nästa vecka xD

Haha så fattig man känner sig.
Fast det blir mer Selånger idag. Hittade en jacka som jag ville ha så jag lär nog köpa den idag!



På återseende!

Hej!

Tänkte bara berätta lite för er hur det gör för Lissie. Det går väldigt utmärkt och än jobbar vi på rumsrenheten och det blir lite bättre. Små kissolyckor här och var händer det men nu sticker jag ut med henne efter varje gång hon ätit, sovit och lekt.
Oftast dem ggr som hon kissar. Men en sak som hon har börjat med är att gnälla då hon kanske är kiss eller baksnödig. Måste säga att jag är stolt över henne för att det har gått så bra :)

Just nu kan hon sitt och håller på att lära sig vacker tass... det går inge bra xD
Vet inte riktigt hur man lär en hund det så vet ni får ni kommentera det!

Sen ska hon lära sig Ligg med och kanske andra viktiga saker. Som att gå på rätt sida av mig och inte överallt xD



På återseende!

Hej!

Igår var min dag i full gång faktiskt, men trots det kändes det som om dagen gick extremt långsamt. Jag tvättade, diskade, dammsugade, torkade golven, var hundvakt och lagade mat. Och ändå kändes dagen extremt långsam. Inte nog med dem somnade jag kanske bara efter klockan 22.00 på kvällen så jag har sovit fram tills klockan sju idag (man vart ju väckt att gå ut med hunden!)
Inte nog med det så kände man sig väldigt duktigt då man gjort allt detta och ändå blir det en person här hemma i familjen sur för att man inte gått ut med soporna -.-

Det var ju inge roligt att höra direkt. Soporna kom ju efter att han gått hem också får man höra det där! Så jävla dåligt! Kändes som att när man väl anstränger sig finns det alltid något annat de kan skylla på!

Aja jag ringde om jobb med på Skottsundsbacken Äldreboende så jag ska ringa igen nästa vecka och kanske möjligtvis få en anställningsintervju. KANON!
Också ska man på möte med Miroi igen nästa måndag och på ondsagen där ringa till äldreboendet och sen på Söndag då ska man vara funktionär på hundutställning i Matfors. Ska stå i kiosken så ska du dit med din hund eller hejja på en kompis hund köp av mig då i kiosken xD


Jag oredigerad men var redo för Birsta City för någon vecka sen x)

På återseende!

Hej!

Här kommer några bilder på Lissie. Hoppas ni gillar dem för jag skrattade åt dem iaf x)



Haha hon trivs hos oss eller hur? ;)

Natti <3

Hejsan!

Nu har vi Lissie här hemma och gud så söt hon är och så liten <3

Och hur det går med katterna? Katterna gör inget annat än är så nyfikna på henne och vill se vad för varelse hon är. Lissie därimot är väldigt rädd för dem båda. Hon skrek förut då hon vart ensam i den lilla skohallen då katterna satt några meter ifrån henne. Haha söt!

Lite mat har hon ätit men men så som det ser ut nu Kommer det inte bli några problem alls med katterna och Lissie.
Hon har redan kissat och bajsat så där måste man ju genast berömma henne. Duktig hund. Om en kvart drar hon och jag ut för då är det dags för kissa eller bajsa igen.


På återseende!

Hej!

Idag åker man till Gävle och hämtar hem Lissie. Måste säga att jag har saknat det hur mycket som helst och nu sker det äntligen! Snart är man hundägare på nytt (var ju flera år sen man hade hund).

Så har man tömt kameran så den är tom så man ska genast ta nya bilder då man kommer dit och då man kommer hem.

Berättade jag att jág hade feber igår? Jo jag hade fått 38,4 grader som högst och det är högt för mig då jag vanligtvis har 36,5. Så skulle jag ha 37,5 grader till ex. då blir det rena dånvimpen för mig. Jag blir yr och får frossa också säger de på sjukhuset att det inte är någon feber -.-
Nej, kanske inte för dem som har sådan grad i kroppen!

Idiotiska doktorer!!

Hejsan!

Borta bra men hemma bäst? Visst utrycker man det så? Ja det gör man för det är sååå skönt att komma hem igen och träffa katterna. Inte nog med det så snokade man omkring lite för mamma var och handlade åt Lissie igår och hon köpte hundmat, koppel och halsband.

haha ni ska se så liitet halsbandet är! Det är så söt <3 och rött.. Hehe rim! Hon hade att välja mellan färgerna svart och rött och eftersom hon redan är svart (och brun) måste väl ändå rött passa bäst!
Och det tror jag det kommer göra med för nu när man tittar på det så kommer det passa henne utmärkt.

Att jag ens orkar skriva! Är egentligen skit trött efter att ha vart i Sollefteå med min kompis och hennes lilla familj. Vad vi gjort ät kollat på filn, åkt bil, lekt med henne schäfer valp och busat super mycket med henne så underbara son. Haha finns inge cgarmigare unge än den tokisen.

Nu ska jag fortsätta vidare på datorn och se vad jag finner.

Ha det bra!

Hej!

haha jag bara åker och åker känns det som. Men idag åker man till Sollefteå och kommer inte komma hem först antingen torsdag eller på fredag (måste ju för på lördag hämtar man ju Lissie <3) och ni får ha koll på min blogg för jag kommer lägga in bilder bland annat från vad vi gör.

Iaf kommer de bilder sen efter att jag vart hos min kusin ^^

På återseende!

Hej!

Har åter igen kollat på blocket.se på hästar som jag är så intresserad av och som jag SKA HA en dag i mitt liv. Först får man ta sig hand om vovven som kommer hem.

Men jag hittade en annons där de skänkte bort två stycken vamrblodsston och jag vart så intresserad av den ena av dem. Jag menar, bortskänkes är ju bortskänkes eller hur?
Fast då ingår väl inte allting annat så som sadel och så? Nej de var ju inte inridna så där kanske allting körde ner i diket!

Haha vi får se hur min framtid ser ut x)

På återseende!

Antar att ni väntat på denna delen och jag ber om ursäkt för förseningen, men här kommer den. Enjoy.

Vägen hem till Kamilla var en så kort bit att den kändes löjligt kort. Bakom lägenheterna i Kvissleby fanns det en gång bro som för många år sen användes som bilväg. Nu hade det blivit en gåväg och bredvid den på vänster sida, om man kom från Kvissleby centrum, så fanns det en annan bro för bilarna att köra över. Gångbron var dessutom så gammal att det nu hade kommit en massa förslag om att riva den och bygga upp en ny då den hade fått stämpeln: rasriskt. Trots det vandrade personer över den varje dag flera gånger om dagen och än stod den stadigt där.
Gångbron var också en av dem platser där man kunde stå och se ut över Ljungan och se på vattnets strömmar som skapade ett sådant konsverk på vattnets yta. Ringar, omöstrade former. Om man tittade på dem noga kunde man förr eller senare se vad dem kunde likna.
Som att ligga ner på marken och titta på dem fluffiga molnen och förävnta sig ett budskap genom dem.

Fast idag för min del fanns det inte en tanke att stå på bron och se ner på strömmarna. Jag hade en fest framför mig som jag inte såg framemot. Jag kom med bara för att Steven bad mig så snällt med det där valpögonen. Jag försökte låta bli att sucka medan jag gick på brons hårda betong.
Idag kändes bron enslig och mystiskt? Kunde det bero på den ända mannen som stod där och tittade över på bilbron på vänster sida om oss?
Han var lång. Hade mörkt hår som döljdes bakom munktröjans huva. Han tittade snabbt upp mot mitt håll och jag hann på den korta tiden se hans ansikte. Ända som fick mig att se på honom var dem där blåa ögonen. De var, fängslande? Som om de fångande mig i en evighet, en tid utan slut! Det gick inte att förklara.
En sak säker var ju att sådana ögon borde inte finnas på en mans ansikte. Men gjorde dem det så var ju det ganska så självklarhet att det var högst ovanligt.
Ansiktsdragen han hade var skarpa och bestämda. Käkbenen var väl synliga och ögonbrynen gick ner över ögonen så man kunde se den hans dominanta sida.
Jag rös och fortsatte vidare i en högre takt. Hade bara en trappa framför mig så skulle jag vara hemma hos Kamilla.
Fast den korta biten hem till henne så virvlade tankarna. Han hade visst fångat mitt intresse den där mystiska mannen. Han kan heller inte vart äldre än 25 år.

Kamilla välkomnade mig med en kram och stoppade på mig en öl i handen. Strax efter kom Steven som redan var inne på sin andra öl. Han vart så glad att han drog fort in mig i Kamillas hus innan jag ens hunnit få av mig skorna. De slängdes in i något hörn i skohallen och sen stod man i det överfulla vardagsrummet.
Festen hade visst lockat till sig en massa ungdommar. Och Steven hade ju rätt om en sak, nog kom det gymnasie ungdommar alltid.
"Daniel! Detta är min bästa kompis Silje" Presenterade Steven mig för en kille som var några centimeter längre än mig. Stillig för att passa Steven, men för mig var han nog kanske något för mycket. De tighta linnet och de åtsittande stuprörs byxorna sa mig direkt en som vill visa vad han hade innanför kläderna. Men att döma någon så fort varje gång jag kollade på en kille kände högst onödigt för det visade sig att Daniel var en trevlig kille.
"Jaså, detta är Isfolks flickan du nämnde" log han och skakade min hand. Jag tittade på Steven som fick röda kinder.
"Isfolks flickan?" Citerade jag. Han viftade bort meningen jag sagt med ett höjt ögonbryn.
Daniel skrattade.
"Ingen fara, jag med har väl ett ifolksnamn eller hur? Ensam är du inte" log han mot mig. Hans hår var bakåtslickat så gay symbolen var som stämplad mitt i pannan på honom, men jag gillade honom redan.
"Jo visst. Daniel Lind av isfolket" log jag medan de båda försvann in i de överfulla vardagsrummet och lämnade mig ensam, med den där ölen fortfarande i min hand.

Kvällen kändes oändlig för min del. Och eftersom jag bara satt där i en fotölj i vardagsrummet och tittade på omgivningarna i rummet. Inte så ståtligt som jag trott det med tanke på utseendet på huset. Vardagsrummet var litet och trångt för tillfälle. Men alla möbler var ställda mot väggarna så man fick mer utrymme på golvet. Alla dansade, ramlade omkull, välte ner glas och allting annat som de kunde stötta ihop med.
Till slut då min hjärna snurrade något så valde jag att bege mig hem.
Jag hittade Steven i ett hörn där han stod och hånglade med Daniel. Gulligt!
Jag pekade på hans axel så de kunde släppa varandra för någon minut.
"Jag går hem. Festen var inte så kul som jag trodde" skrek jag till honom över ljudet från den dunkande musiken från basen.
"Måste du? Vi har ju så kul!" Skrek han tillbaka. Om någon hade kul var det ju han. Jag nickade.
"Vi träffas i morgon som vanligt?" Kändes som man skrek sig hes. Han hade bara nickat och återvände till sitt hånglande med Daniel.
Jag började då gå därifrån. Var med nöd jag ens kom ut till skohallen då några gymnasie grabbar försökte få upp mig på dansgolvet. Jobbigt! Jag som föredrar att välja själv om jag vill något, men att bli tvingad till det där kändes inte direkt så roligt.
Skorna satt på och jag gick ut i den härliga försommar natten som kändes härligt kall mot min hud. Och det skulle vara skönt att få komma hem till min egen säng. Dock undrade jag bara vad mina föräldrara skulle säga då jag kom hem.

Jag hade kommit över halva gångbron tills jag valde att gå tillbaka. Jag hade inge argument att komma med när jag väl skulle vara hemma så bästa vore väl att komma hem till Steven. Jag fick väl helt enkelt hålla mig borta från hans rum så jag slapp höra dem båda från hans sovrum.
Bara det, att trots min suddiga syn från all öl jag drack, såg jag två konturrer av två mäm som kom emot mig i en väldigt hög fart. Jag hann inte reagera mer än vända mig om och skrika, sen var dem båda över mig. Jag kämpade med att slå och komma mig loss från dem. Lukten av alkohol fick mig att förstå att båda kom från festen.
Den ena av dem fick tag om båda benen och lyfte högt upp mig medan den andra fick sina armar runt min överkropp och låste fast mina armar, men munnen var helt fri så jag skrek för allt jag kunde. Men en hand var genast över den och tystade mig från att skrika.
Jag slängdes ner på marken igen så det skakade omkring i huvudet på mig och en smärta bak från huvudet kom smygande på mig och något varmt som sipprade fort fram. Jag sluddrade något som jag inte kunde identifirea själv tills dem båda var över mig igen och slet och drog i mina kläder.
Sen såg jag att dem var tre. Den tredje stod en bit ifrån dem. Han hade mörka kläder på sig och jag kunde inte se vad för ansikte han hade den döljt under en luva. Han ropade något, mitt medvetande började försvinna.
Med den sista styrkan jag hade kvar, sparkade jag till mannen vid mina ben och gav den andra vid mitt ansikte en råsoppning över hans ansiktet så båda tumlade omkring på gångbron. Ända jag tänkte var att fly.
I mitt yra tillstånd slängde jag benen över broräcket och försvann ner i Ljungans kalla strömmar.

Hej!

Ni MÅSTE alltså bara se denna xD