Om det är något jag saknar efter min farmor så var det hennes extremt och fantastiskt goda Mazariner!

Jag kunde inte få nog av dem och hann dessvärre inte be om receptet men jag har fått luskat själv och har nu kommit fram till ett recept som fungerar och som funkar utmärkt!

 

Ingridienser: 
100 gram Rumsvamrt smör eller margarin

½ dl strösocker

1 ägg Rumsvarmt

2 dl glutenfritt Finax mjöl

 

Fyllningen:
150 gram sötmandel

6 bitar bittermandel

1 dl strösocker

75 gram Rumsvarmt smör eller margarin

2 st ägg Rumsvarmt

Glasyr:
2 dl florsocker

ca 2 msk vatten

 

Så här gör du:
1. Dela smöret i fyrkanter och lägg ner dem i bunken tillsammans med strösockret. Låt maskinen göra jobbet och vispa ihop allt till en fluffig smet.

 

2. Tillsätt sen ägget och låt den vispas in i smeten innan du tillsätter mjölet. 1 dl i taget. Är degen fortfarande kladdig tillsätt extra men lite i taget så du får känna själv efter. Degen ska vara så pass bra att du kan skrapa ur den och sen dega till den själv. Lägg den sen i kylskåpet invirat i plast i 30 min!

 

3. Förbered fyllningen!
1.1: Koka upp sötmandlarna och töm dem sen över en fil. Ska av skalet på dem. HÄR kan du även starta Ugnen på 200 grader!

 

1.2: Förbered eran madelnkvarn eller riv för hand (har ni ett annat sätt som fungerar för er så gör då det). Bittermandeln behöver ni inte koka utan riv ner den tillsammans med Sötmandeln.

 

1.3: Dela smöret i fyrkanter och lägg ner dem i en bunke tillsammans med strösockret och tillsätt de rivna mandlarna och låt maskinen vispa runt dem till en jämn smet.

 

1.4: Tillsätt sen 1 ägg i taget tills allt är jämnt fördelat. Smeten kommer se kornig ut men det är bara på grund av mandlarna.

 

4: Tryck ut degen i Mazarinformarna och lägg sen fyllningen i formarna. 

 

5: Grädda i mitten av ugnen i ca 15 min. Låt dem svalna, det tar ca 1 timme för dem att kylas ner.

 

6: Förbered glasyren och bre sen den på mazarinerna. Sen ska de vara klara för dukning! ;)

 

Jag tänkte just nu skriva ett öppet brev om mina känslor och vad som händer med min kropp. Detta är något som ingen utomstånde kan se utifrån utan vad som händer, sker inom mig. Jag döljer min insida genom att vara den där spralliga glada tjejen som får alla att le och skratta så fort jag öppnar munnen. 

 

Men sanningen är den att vad som händer inom mig är rejält kaos och som jag inte klarar av själv att bearbeta längre. Jag mår inte bra, jag har i så många år kämpat med mitt högra höftbesvär som spridit sig så långt ner som till mitt knä och mitt smalbenet. Inte nog med det så nu även mitt vänstra knä också gått och blivit värre.

 

Jag har träffat massa olika läkare, alla olika dålig/bra, så i 4½ år ungefär, om inte mindre eller mer, så har jag gått hos en sjukgymnast för mitt problem och allt vi har gjort har inte hjälpt oavsett hur mycket jag lägger ner energi på övningsschemat som jag tar, inget blir bättre.

Det slutade med att jag gav upp och struntade i övingarna. Men det slutade inte där, i flera år som detta problem uppstod kämpade jag mot min sömnlöshet som också kom smygande. Jag har hela tiden varit helt slut och trött och började inte klara av lätta uppgifter i hemmet, så som dammsugning, dammtorka, diska, laga mat, jag förlorade kraften allt eftersom tiden gick,

 

Tills i slutet av sommaren 2013 som jag då ringde jag till Vårdcentralen, grät och verkligen bad om en läkare som ville hjälpa mig för jag klarade inte av att komma till jobbet och köra på som om inget var fel,  trots att det var tydligt för mina kollegor att se hur ont jag hade det trots att jag inte ville visa det. Jag ville inte känna mig som en börda för dom så dom behövde fixa mina lätta uppgifter som var svåra för mig. 

Receptionisten gav mig snabbt en tid om 3 veckor hos MR (ger inte ut läkarens fulla namn) men bad mig ringa åter för att få en plats tidigare eftersom det kunde förekomma avbokningar. Det förekom inte avbokningar.

 

Efter massa läkarebesök hos denna underbara läkare med blodprover (som inte visade några förändraingar alls) så beslutade han att jag skulle få en remiss till reumatologen. 

Så jag väntade på den remisses i nästan 1 månad innan pappret kom hem till mig och väntetiden är än idag 6 månader, där brast det för mig och jag började känna någon annan sorts förändrig i kroppen. Min stress vart allt värre, jag kämpade mot mina sura uppstötningar (som aldrig steg högre än till bröstkorgen) som sakta med säkert utvecklade ångest och panikattacker.

 

Jag skakar i kroppen när jag får dessa attacker, börjar gråta och bryter ihop och vet inte vart jag ska ta vägen. Saken blir inte bättre heller då det kommer till sättet jag får jobb. Att ständigt alltid vara beroende av mobilen och vänta på en Förfrågan som kommer och man måste hinna svara JA eller NEJ för att få den lediga platsen på jobbet. Och alla de gånger jag svarat JA direkt på minuten och sen sitta där spänt och glo på mobilens skärm och känna sig värdelös när jag inte får jobbet för någon annan har hunnit få platsen.

MIn värld rasar samma i och med det får jag panik och vet inte vad jag ska göra. 

 

Hela kroppen skakar värre än ett asplöv och sen sitter jag eller vankar av och ann i lägenheten och förbannar mig själv för jag inte var snabbare sen bryter jag ihop och börjar hata jobbet jag har och vill inte ha med det att göra. Jag vill inte städigt ligga vaken på nätterna och ha panik för att vänta på att mobilen ska plinga, hinna svara och i alla fall inte hinna få jobbet för jag var inte snabb nog. 

Jag älskar att jobba med patienterna och med mina kollegor men jag hatar att få jobb via ett sms som jag aldrig tydligen är snabb nog att svara på.

 

Mitt liv känns som det är meningen att jag ska misslyckas med mitt liv och för det så är jag för rädd att be om ångestdämpande. Jag kommer väl hamna på psyk eller ännu värre. Jag lägger hellre alla mina problem på min axlar så jag blir tyngre för varje dag som kommer. Jag försöker att smita undan från mina problem med att spela, men det slutar heller inge vidare för jag kan aldrig slappna av ordentligt. 

Mitt liv är mitt kaos. Jag behöver hjälp men jag är för rädd för att be om hjälp. 

Jag kämpar själv utan att folk i min omgivning vet hur jag har det.

 

Min bägare har runnti över massvis med gången och aldrig verkar den stanna kvar på botten av bägaren, alltid är det något som skumpar över eftersom mina vardagsproblem är mitt problem som jag inte kan hanetar av själv längre. Därav som jag gömmer mig bakom den snälla, glada och energiaktiga flickan som är mitt kall.

 

Jag är trasig.

Grattis söta lilla Iris som livit 6 månader och 1 vecka gammal <3

 

Matte älskar dig sötis <3

 

Har äntligen skickat in min ansökan till den internationella utställningen som kommer hållas i Göteborg nästa år. Inte nog med det så kommer det vara Ragdoll speciall på Söndagen den 19 Januari så jag ser fram emot detta jätte mycket! :)

 

Så det är redan ordnat med resa och boende (kommer inte bo på hotellet där, sjukt för dyrt) så jag och min kompis Simone, Dooleys uppfödare, har planerat att köra ner till gbg och bo i husvagn, haha! :p

 

Nu får vi hoppas att jag och Dooleys kommer med, vilket jag tror eftersom vi var ute i god tid för anmälningsdagen (1/11-13)! :p