Hej!
Mitt namn är Emma Shortroad eller också så kallas Shortie för min längd. Jag var kortast i klassen, 153 lång, därmed mitt smeknamn som jag drar med mig nu överallt eftersom det är ett smeknamn att vara stolt över.

Jag kommer från Jorviks Ön men vart placerad i Moorland då något mystiskt hände med Joviks Ön så att alla bosatta på Ön vart sen utplacerade på olika platser runt om Jorvik. Jag hamnade på Moorland, en av de ställerna där det kryllar av hästar och hästfolk.

Det roliga med det är att jag är och var då inte ett dugg intresserad av hästar och avskydde dem, de stora besten praktisk taget skrämde mig till vetet och jag höll mig aldrig i närheten av stallet, inte ens för att hjälpa till ed stallsysslorna. I stället så bodde jag hos Mrs. Holdsworth där jag kom ifrån hästarna och hästfolket som jag tyckte var så himla pråliga och bara skröt om hur fin och duktig deras hästar var jämnte emot alla andra.

Så jag hjälpte Mrs. Holdsworth med trädgårdarbete på gården och tog de gamla skrälmaskinen för leveranns om det var så att någon beställde en vara från hennes naturliga kunskaper av naturmedeciner.

Just denna dag så skickade hon mig till Firgrove till hennes dotterdotter Felicity som önskat sig en av hennes maskrosoljor till bland annat smörja in kroppen med mot solen som skydd så Mrs. Holdsworth skickade iväg mig i Epan som skrällde och skrämde hästarna runt oss medan jag for till Firgrove. Epan gick inte fortare än 35 Km/h så det gick långsamt att komma fram till Firgrove som dessutom inte hade ett ordentligt underlag för Epans dåliga däck som skulle ha byts ut för mer än 10 år sen. Och att inte tala om detta uppförsbackar! Nästan varje gång så tror jag att bilen ska sluta fungera, stänga av motorerna och vi ska rulla bakom mot en säker död, eller i alla fall jag, bilen är redan död medan den rullar.

Förr eller senare så kom jag och Epan upp till Firgrove med nöd och näppe och Felicity kom precis hem från en ridtur på Summerbreeze med ett strålande leende på läpparna.
-"Men Tjena Shortie! Är du här med maskrosoljan?"
-"Mm, du vet att du och hästen kunde ha ridit till Mrs. Holdsworth va?" Muttrade jag och lämnade över oljan då hon väl stod på marken bredvid Summerbreeze.
-"Absolut, men jag ville att du skulle komma hit så du kan hjälpa mig med en grej." log hon och kastade över Summerbreeze tyglar till mig.

Jag vart omtumlad och stod stilla som en staty och glodde på de bruna ögonen som stirrade på mig med förundran. Jag vart inte förundrad av dessa så kloka ögon som Felicity brukar säga att de är när man tittar in i dem, utan jag såg fruktan och att snart skulle hästen sprängas och skjuta iväg mot skogen med mig hängandes efter i tyglarna. Jag svalde.
-"Åh Shotie, du är så löjligt. Slappna av, hon kommer inte göra något, om du är så rädd för henne kan du väl slänga tyglarna över halsen på henne!"
-"Är du helt ifrån vettet? Aldrig i livet jag gör några förhastiga rörelser. Hon kommer stampa ihjäl mig med dem benen" Vrålade jag. Det ekade runt om oss i Firgrove när jag hade höjt rösten lite väl häftigt.

Summerbreeze fnös till ett ögonblick, jag skrev, tappad tyglarna och kastade mig åt sidan. Summerbreeze stod kvar med öronen framåt och kollade nyfiket på mig, utan så att röra en min åt att jag gjort allt för många häftiga rörelser. Felicity öppnade maskrosoljan och smackade på Summerbreeze som gick med henne till stallet utan att behöva ledsagas av en ledare.
-"Shortie, när du lugnat ner dig lite kan du komma till stallet, jag behöver fortfarande din hjälp!"
-"Men varför då? Kan inte Mark hjälpa dig?" Mumlade jag medan jag röd i ansiktet följde med henne till stallet.
-"Nej han kan ju inte det, jag sa till dig redan förra gången du var här han skulle till Silverglade godset och hjälpa Linn med helgens hopptävlingar. Många hoppstjärnor kommer komma då ju för att tävla. Har du glömt bort att jag talat om det för dig?" Jo jag hade glömt bort det.

Väl inne i stallet så sadlade och tränsade hon av det gamla stoet som sen skakade på sig och vandrade tryggt in i boxen där maten fanns redo att tugga sig in på. Utan att dra igen boxdörren gick Felicity vidare till boxen längre ner i stallet och öppnade boxdörren där det hörde ett vagt gnäggande. Jag stod kvar på avstånd där det var mer säkert medan Felicity fixade det hon skulle göra.
-"Men hallå? Ska du stå där länge eller komma och hjälp mig?" Ropade hon innifrån boxen.
-"Glöm det att jag kommer in ditt" svarade jag tillbaka och stannade kvar på stallgången med händerna korsade över bröstkorgen.
-"Suck, vad envis du är! Hon är så snäll att hon inte gör en fluga illa. Kom nu hit och hjälp mig!" Muttrade Felicity som snart tappade tålamodet med mig. Det hördes allt för tydligt i rösten. -"Är du så här lika envis då du hjälper mormor eller?" Fortsatte hon muttra. Jag övervägde till slut att gå fram till boxen, långsamt, och tittade sen in genom gallrerna.

Jag skrek till och ramlade baklänges rakt i det hårda betångolvet då ett svart huvud och ett stirrande öga kastade upp sitt huvud. Hästen skriade ett ögonblick innan hon lugnade ner sig och nyfiket sen kollade ut genom boxdörren på mig som låg på golvet och vred om min armbåge som tog den värsta smällen av fallet. Jag mumlade ett par förbannelser över besten som kollade länge på mig innan den skakade på huvudet och backade in i boxen igen. Felicity kunde jag höra innifrån boxen som försökte hålla igen ett skratt.
-"Ja men visst, skratta på du, det var så himla roligt!" Muttrade jag ilsket och ställde mig upp och försökte borta bort smutsen at hästbajs och halm.
-"Tänk för att det var roligt. Du skrämde både dig själv och Angelbelle. Tur att hon är en tålig häst som klarar av att snabbt lugna ner sig efter överraskningar." Fnissade hon och klappade stoet på halsen som fnös till. -"Men hon är en skönhet för samhället, synd bara att ingen vill äga henne!" Suckade hon och smekte Angelbelle över halsen som lågt sänkte stt huvud till golvet och lekte med läpparna.

-"Och varför vill ingen ha henne?" Frågade jag henne. Hon log och tittade på mig lite mystiskt. Senast hon gjorde så var då jag kollade in ett svart Fulblodshingst som lekte vildmustang i Fårhagen senast jag var här och hälsade på tillsammans med Mrs. Holdsworth.
-"Så, du är kanske intresserad av henne?" Log hon snett.
-"Ha-Ha-Ha in you'r dreams Filly" sade jag kort och ställde mig åter igen på avstånd.
-"Åh men kom igen" hon lyfte upp Angelbelles huvud och vred hästen huvud mot mig. -"Erkänn att hon är vacker, smäcker som en kola du bara längtar efter få ha!"
-"Om du tror jag tänker suga på henne så får du verkligen drömma vidare!"
-"Haha! Nej jag menade inte på så sätt. Titta på henne Shortie. Bara titta på henne och sig mig vad du ser?" Jag tittade bara en kort stund.
-"En vild best!" -"men så dum du är! Aha strunta i att kolla på henne då, men du ska fortfarande hjälpa mig, och varför ingen vill ha henne behöver jag då inte tala om för dig eftersom du är ju inte ens intresserad av hästar!" Avslutade hon samtalet och väntade på min hjälp.

-"Vad är det tänkt att jag ska göra?" Frågade jag till slut. Jag tänkte att ju fortare jag hjälper henne desto fortare fick jag komma hem till Mrs. Holdsworth igen och hjälpa henne i trädgåren där jag inte blir ihjäl trampad.
-"Håll hennes huvud och prata med henne medan jag smörjer hennes ben med denna oljan, den ska hålla broms och mygg borta!" Jag svalde ett par ggr innan jag till slut tog till mig mod att stå och hålla fast hästen i grimman. -"Inte så! Ställ dig framför henne och håll i grimman med båda händerna. Så här!" Hon visade till slut hur jag skulle hålla fast i grimman. Till slut höll jag fast stoet på samma sätt som Felicity visade och jag kollade in i stoets ögon som kollade tillbaka på mig innan de avvek sig och kollade ner i golvet, till slut slöt stoet ögon och hennes underläpp darrade till ett par gånger.
-"Ehm, Filly, är det tänkt att hon ska göra så? Hon ser dålig ut, är hon sjuk?" Frågade jag henne oroligt! Tänk om hästen ramlade fram över mig?
-"Ingen fara, hon njuter av uppmärksamheten just nu. Prata lite med henne." Sade hon medan hon fortsatte med att smörja in benenmed maskrosoljan.
-"Ehm... hej" började jag med. Ingen reaktion från Angelbelle. -"Mitt namn är Emma, men du kan kalla mig Shortie?" Detta började bli störtlöjligt men jag såg sen på Angelbelles öron hur de spetsade dem mot mig. Gulp, jag svalde igen. -"Ehm.. ja.. Men allvarligt Felicity hur länge ska jag behöva stå ut med detta? Det är hur löjligt som helst!"

-"Jag är färdig nu så du kan släppa henne!"Äntligen var min första tanke och jag släppte taget om grimman och bakade undan, bara det att Angelbelle gick efter mig, vilket motsvarade att jag fortsatte baka undan från henne och höll ut händerna mot henne.
-"Nej, sluta!" Höjde jag rösten mot henne, men hon fortsätta skritta emot mig. bakom mig tog vägen slut och min rygg slog i väggen. Angelbelle stod sen framför mig och nosade mig i ansiktet, länge. Sen fortsatte nosandet på mig hela vägen ner för kroppen tills hon till slut lyfte upp huvudet mot mitt ansikte igen. Jag kunde se hur Felicity stod bredvid mig med ögon som berundrade värket mellan mig och Angelbelle. Angånede mig? Jag skakade så mycket i kroppen att jag bara väntade på att jag skulle göra på mig vilken minut, nej sekund som helst! Sen hände något, Angelbelle tryckte in huvudet mellan min midja och arm och puffade lite på mig. Jag tittade på Felicity.
-"Men klappa henne då!" Sade hon lyckligt! Jag svalde igen och tog till mitt eget mod och lyfte handen och lade den på Angelbelles panna och klappade henne försiktigt. Angelbelle frustade och stod kvar där länge. -"Men har man sett på maken!" Viskade Felicity lågt.
-"Vadå?" Skakade min röst mycket tro?
-"Jag tror du har fått en livskamrat, vad sägs som att du får ha henne på prob 2 månader?"
-"Nej tack!"
-"Men kom igen Shortie! Jag står själv för transport och allt till Moorland så kan May hjälpa dig med henne! Funkar det inte så tar jag tllbaka henne!" Jag stod fortfarande och skakade med handen på bestens panna och kliade den med fingrarna.
-"Om jag blir dödad av henne kommer jag och hemsöker dig!" Morrade jag mellan skallrande tänder.
-"Haha toppen! Jag ringer mormor och berättar för henne så kan du nu åka hem och du, Tack för all hjälp."
-"Ta bort hästen!" Muttrade jag medan tänderna hakade mot varandra! Felicity tog bort Angelbelle från mig och gick in med henne i boxen. Ett svagt gnäggande kom från Angelbelle som vände sig om mot mig i boxen och gnäggade sen högt och ljudligt då jag lämnade stallet fortare än kvickt utan att vända mig om.

Väl hemma hos Mrs. Holdsworth så log hon lika brett som Felicity gjorde då jag lämnade gården.
-"Inte ett ord okej?" Sa jag och vandrade förbi henne, in i huset och direkt in i duschen för att bli av med hästlukten som äcklade mig till tusen.

Bara några veckor hade gått sen Angelbelle kom till gården och mit hat til hästar fanns fortfarande trots att jag tagit hand om lortgrisen varje dag, morgon och kväll! Några flickor från stallet hade fått ridit henne eftersom jag vägrade. Snart gick det rykten runt bland hästfolket om att jag var världens sämsta hästskötare som inte alls borde få äga någon häst alls. De orden smällde förr eller senare sakta in i själen på mig så en kväll när jag hade mod nog stod jag inne i stallet bredvid Angelbelle och ryktade henne långsamt, trillade tårarna ner för mina kinder då folkets hat mot mig smällt in. Jag lutade mig mig den stora hästen och jag gav ifrån mig ljud av tårar. Agelbelle frustade och vände sitt stora vänliga huvud mot mig och puffade på mig. Jag tittade då in i hennes stora fina och snälla ögon och klappade henne på pannan, då insåg jag att den enda vännen jag hade nu att ty mig till var hon eftersom hon alltid fanns på mins ida oavsett hur mycket jag avskydde henne, eller ja, i alla fall, hästar. Men jag sa emot mig själv:
-"Du är inte så tokig du i alla fall, även fast jag har fått hört att du kastat av folk flera gånger om dagen!" Log jag och skrattade genom tårarna. Till slut gav jag henne en kram. I samma ögonblick så tittade jag ut i stallgången för att se om jag var ensam. Lyssnade. Ite ett ljud, bara knapprandet från de andra hästarna som tuggade på Hö.

Jag tog då med mig henne ut, tog på henne ett grimskaft (det där med träns var för komplicerat för mig) och tog med mig henne ut på stallgården där jag till hjälp av en bänk hoppade klumpigt upp på hennes rygg. Tro mig när jag säger det, shit!, vad högt upp jag satt och att min första tur skulle bli barbacka trodde jag inte heller. Jag svalde en gång sen satte jag in hälarna i sidorna på henne och hon började lugnt skritta fram. Angelbelle kände genast av min nervositet så hela hon var som en fjäder och tog det lugnt och stila med mig medan vi skrittade runt på gårdsplanen i natten. Jag kunde inte låta bli att erkänna det, men det var så härligt! Den svaga nattbrisen som svepte genom manen på Angelbelle och lyfte den och sen att den i samma veva tog tag om mitt hår och slängde runt den innan den hamnade perfekt tillbaka på samma plats.

Jag skrattade och släppte tygglarna en stund och sträckte upp armarna mot stjärnklara himmelen och log medan jag blundade. DUMT! Jag hade ingen som helst balans och det slutade med att jag inte hann rädda situationen så innan jag hann reagera satt jag på rumpan nedanför Angelbelle som stod bredvid mig, stilla och frustade. Jag hörde garanterat hur hon skrattade åt mig, men stod kvar endå. Hon smekte mulen mot min kind. Jag klappade hennes mule och ställde mig sen upp på stela ben och tog med henne in i stallet igen. Bara att där överraskades jag av May som stod och log mot mig.
-"Bra, i morgon klockan 09.00 så har vi ridlektion, kom inte försent!" Det var allt hon sa innan hon gick ut ur stallet och lämnade mig och Angelbelle ensamma.

Och nu står vi här, jag Angelbelle och min nya häst Frosteye på Moorlands gårdar och lever ett rikligt hästliv. Tänk vad en enda stor best till häst kan förändra sin livsstil. Från att avsky hästar till att åtminstonde gilla dem. Fast, jag älskar mina hästar och skulle inte kunna tänka mig et liv utan dem. De båda är mitt allt och jag är glad att de båda står på varsin sida om mig och leder mig in på rätt väg.