Vad skulle man säga om man såg mig som en hundägare?

Lissie är mammas hund så henne tar jag bara hand om och tränar lydnad med men känner nu så här efter att Malin gick bort så skulle jag vill ha något att göra om dagarna. Under min lediga tid från jobbet så sitter jag hemma om dagarna och bara ser på tv, sitter vid datorn och leker med Dooleys.

Så något som ska ändra min vardag är en hund, en hund som gör så jag har annat att göra om dagarna. Det skulle vara helt klart en förändring för mig och dessutom possitivt så Dooleys får en hundkompis. Dooleys är ju så van vid hundar så att skaffa hem en valp hit skulle inte alls vara några problem och sen får Dooleys att vänja sig vid honom/henne.

Så det är några funderingar jag har för tillfälle. Och jag gillar idéen, då får jag komma ut och göra annat än sitta inne hela dagarna och inte göra någonting.

Och vad är mitt syfte med att ha hund?
Komm aut om dagarna, träna lite lydnad (inte tävla) och sen ha sällskap för både mig själv och Dooleys + Aca som flyttat hit på prov för att se hur det fungerar.
Ras? Har två raser jag vill tänka mig att ha och det är Chines crested/powder puff eller en Cavalier king charlie spaniel.

Och jag har redan idag hört mig för om en cavalier hanvalp med rubyfärg. Vi får se på svar m.m fram över.

Men vad tror ni? Trots mitt vikariejobb så känner jag iaf att jag vill ha hund. Och om någon annan invänder så jag vet inte... de ska inte lägga sig i helt enkelt.

Livet efter är alltid bättre brukar man säga. Tror Malin har det bättre nu än vad hon hade det nu. Givetvis måste hon ha trivs bra hos mig eftersom hon var den mest absokut gosjukaste katten som finns. Du fick hålla henne, pussa henne och vad du ville med henne, hon lät dig göra det.

Kommer vara svårt att finna en sådan sjukgo katt igen. Iaf ringde veterinärhuset idag och hennes aska hade kommit. Sen kommer den eviga frågan som alla frågar.
Vart ska du begrava henne? Allvarligt talat är det svårt att begrava en katt som bott i en lägenhet sen hon föddes så hon kommer få stå här hemma på en speciell plats så hon kan se ut över hela lägenheten. Jag vill se henne med, ha med henne, flyttar jag ska hon med.

Att strö ut askan på ett fint ställe borde vara något jag funderar på men den platsen ska ju då betyda något, vilket jag inte kommer på något nu.

Förutom det så kollar jag efter en ny kattkompis åt Dooleys. En del tycker det borde vara tidigt, vilket det är, även för mig, men Dooleys bästa borde man kolla efter en kattkompis. MEN eftersom jag är kräsen på vad han ska få så letar jag vidare.
Jag är en som faller för tabby och sköldpaddsfärgade katter och helst en till bondkatt. Är så totalt förälskad i dem så det kommer bli en sådan, men när... kanske till våren då alla (ursäkta mig lite) bondkatthonor där ute som går okastrerad ute får kattungar.

Låter sjukt att tänka så om jag inte tar en katt till från Sundsvalls katthem. Men katten jag söker och känner WOW inför har inte kommit hem till dem ännu.

Så livet leker vidare, vilket Dooleys gör med mig :)

Känns som bloggandet har legat på hyllan allt för länge nu, men sen Malin somnade in så har det liksom inte funnit så mycket att blogga om.

Även om Dooleys förgyller dagen med skratt och lek så är det alltid någon som fattas bredvid honom, En randig och en liten tjej som inte ligger där eller sitter bredvid honom.

Just nu går det mesta av min lediga tid till att försöka leka med Dooleys och stimulera honom bättre. Sen Malin slutade leka med honom så har han blivit extremt under stimulerad så allt som krävs nu ät att leka med honom så han får annat att tänka på och inte blir en soffkatt.

Bästa vore en ny kompis, även om det är för tidigt, så känns det som att han skulle behöva ha en kompis som leker lika stenhårt som han och som verkligen ge med sig för att leka.

Nu ska jag se på film och mysa med Dooleys.

Natti :)

R.I.P Malin

f 2011-05-07
d 2012-02-09

Hemma från veterinären (för några timmar sen) och fått vetat beskedet att Malin inte har FIP utan är helt friskt från det. Vilket är en av de bästa nyheterna hittils.

Fick världens finaste veterinär med som gjorde en extremt bra undersökning på henne som varade nästan 10 minuter. Hon till och med lyssnade extra på hennes hjärta för att försäkra sig om att hon inte hade ett hjärtfel (som den första veterinären påstod att hon kunde ha).

Ända negativa som kommer vara slutet för Malin är hennes bakben. Hon har grovt missbildad på bakbenen som resulterar att knäskålarna har växt inåt på insidan av benen. Det resulterar att hon går konstigt.
Och eftersom hennes försäkring teckandes så sent så kommer inte Agria stå för hennes operation (vilket i mig är helt obegripligt eftersom katten behöver en operation).
En operation för Malin skulle kosta 15.000-20.000 kr och dem pengarna har jag inte i min eget ficka och det skulle ta mig många månader att få ihop dem.

Värsta är att operationen skulle vara en utväg men det fanns inga garantier för att Malin skulle bli helt bra igen i benen så med hjärtat i halsgropen beslutade jag att Malin skulle få somna in.
Nu på torsdag 9/2 så ska Malin för sista gången få vandra på jorden.

Detta är min video till Malin

Hej på er!

Ännu en gång hos veterinären så nu får vi se hur detta kommer gå. Har en sådan snäll syster som skjutsar in mig dit så vi får hoppas att det kommer gå bra för Malin.
Det kommer bli blodprov för både Malin och Dooleys och möjligtvis röntgen för Malin. Det är inte helt för säkert eftersom jag måste höra hur mycket det kostar!

Hur lång tid det tar innan jag får blodprov resultatet?
Det tar en dag ungefär så efter detta kommer jag nog sitta på helspänn och vänta oh se vad de säger!

Men jag är vä förbered på om det kommer dåliga eller goda nyheter!

Hålla tummarna och hoppas att Malin kommer bli Okej!

Nu är det så att jag fick hemskt dåliga nyheter om min lilla tjej då jag var med henne till veterinären den 1/2 och det värsta var att veterinären utdömde henne. Så illa var det!

de påpekade först att hon hade Medial petellaluxation vilket betyder att knäskållarna inte ligger där de ska. Istället för att åka upp och ner som de gör som vanligt så åker de sidledes istället. Det är det som orsakar att hon går så konstigt.
Man kan förhindra detta genom en operation, men det värsta är att Agria inte kan ersätta detta eftersom de påstår att det är något hon är född med, men som enligt mig uppstod för bara någon vecka sen. Innan var hon lika kvick och snabb i benen som alltid.
Jag ska överväga en operation för henne iaf! Ska höra mig för hur mycket en sådan operation kostar!

Bild från google

Andra problemet som gjorde henne dödsdömd var faktiskt hennes svällda och hårda mage. Veterinären sa rätt så tydligt att hon hade vätskefylld buk som troligaste var FIP - Bukinflamation/Coronvirus.
Detta gjorde mig livrädd då hon också berättade att denna sjukdom är helt klart obotligt.

Bild från google (Ett typiskt tecken på FIP, svullen mage)

Jag vet inte alls hur jag ska känna längre men om det nu är så att hon är dödsdömd så måste man ju fråga vem som kastar oturen på mig och dömmer ut alla mina katter. Skulle hon nu ha FIP så kommer Malin få sluta sina dagar den 6/2 på Veterinärkliniken på Södra Berget och bara 8 månader gammal.

Pratade med Sundsvalls Djurhem och de skulle stå för kostnaderna för Malin för att se om hon har FIP eller inte. Skulle hon inte ha det, kan jag lova att alla mina pengar kommer gå till att rädda henne och få se henne leka igen och vara den busiga lilla tösen som hon alltid vart.

Nu vet ni hur det ligger till med Malin.
Den 6/2 så måste vi hålla våra tummar men inte hoppas allt för mycket.