Nu kommer det väl komma ett litet sorgligt inlägg men jag hoppas ni kan ta det ändå!

 

För 2 år sen så fick jag besluta att en av mina käraste katter att somna in på grund av att hon hade fått en grav missbildningg av medial (medfödd) petalla Luxation som medörde att hon hade problem att gå som en normal katt. Båda hennes knän på bakbenen var drabbade av denna sjukdomen så när hon gick och så fort knäna hoppade ur led så gick hon extremt kobent.

Det slutade med massa veterinärbesök till 2 olika veterinärer (den första veterinäre tittade knappt på malin och sa att hon var dödsdömd utan att först tala om VAD problemet var med henne, går inte mer till henne) så is den sista veterinären var så hon noga när hon kollade Malin och berättade efter 10 minuter vad problemet var. Malin hade en runt klotmage också som jag fick misstankar på att det var FIP men det var det tydligen inte eftersom min veterinär jag hade då visste och kunde känna efter om det var FIP eller inte.

 

Iaf så började hon ge mig hennes rekomentationer. Petella Luxation är något som ett djur kan leva med utan att besväras av det. I Malins fall så besvärades hon av det och en operation skulle kosta runt 20.000 kr. Vilket jag var villig att betala.

Men... domen kom då hon sa att Malins Patella Luxation var så allvarlig missbildad att en operation inte skulle hjälpa henne alls. Hon rekomederade mig att det bästa för Malin var att hon fick somna in.

 

Detta hände på en Månaden den 6 Februari 2012. Tordagen den 9 Februari 2012 klockan 08.00 på morgnen somnade hon in. 

Beslutet var jobbigt för mig eftersom Malin var så speciell för mig. Hon var min katt och visade det också. För henne kretsade hennes värld bara runt mig och hon gjorde allt med mig. Jag bar runt henne i famnen som min lilla bäbis och hon tillät det och somnade alltid när jag bar runt henne så. 

Herregud... jag gråter just nu men saknden efter henne är så stor så trots att jag älskar mina 3 katter jag har här hemma så ligger Malin alltid närmare mitt hjärta än någon av dom andra 3 gör, missförstå mig inte!

 

Mitt hjärta är fortfarande spruket och det känns som ingen har kfta nog att laga det åt mig. . .